Visar inlägg i kategorin textkunskap

Tillbaka till bloggens startsida

Den skrämmande berättelsen om morbror Ruben

Mars månad är kommen...

Ja, med allt vad det innebär.

Det är ju om inte annat ett gyllene tillfälle att rikta blicken mot den sedelärande berättelsen. 

(Alltså, ni begriper säkert att jag mest bara skriver om saker som intresserar mig, utan större hänsyn till vad lärare och rektorer eventuellt begriper mycket bättre, och nu är jag väl rimligtvis inne på ett sådant område. För vari skulle lärares specialkompetens ligga om inte i just texter med uppfostrande verkan? Å andra sidan kan jag från min egen skoltid inte påminna mig att vi som elever gavs någon särskild undervisning i... ja... exemplets makt. Jag minns t.ex att vi fick se en film om ett gäng sniffare av vilka åtskilliga blev innebrända när deras tillhåll började brinna; det var nog effektiv antidrogpropaganda på 70-talet. Men aldrig att det varnande exemplet diskuterades i egen rätt. Man kan ju hoppas att dagens skola inte bara använder exemplets makt, utan också undervisar om det goda eller avskräckande exemplet som retoriskt trick, men i min svåra brist på livslevande lärare som bollplank blir mina funderingar ju på sätt och vis ett famlande i blindo. Jag kanske slår in öppna dörrar... eller inte alls, vad vet jag?)

Men om man ska lära eleverna genomskåda och använda manipulerande eller berättartekniska tekniker så är det väl här man måste börja. Att diskutera det goda och det dåliga exemplet. Dessa kan ju användas på alla tre kunskapsformerna; fakta (ex. visioner eller hotbilder), moral (föredömen eller fördömanden) och estetik (goda eller dåliga recensioner). 

Inom den samhällspolitiska sfären kan det t ex vara intressant att spekulera över om det framför allt är de positiva visionerna eller de negativa hotbilderna som dominerar, vilken typ som får mest uppmärksamhet i medierna, vilken typ som engagerar människor mest eller bäst osv. och - var det annorlunda förr?

När Luther gav ut "Hundrade Esopi fabler" (dvs Aisopos) som utgavs på svenska 1603. var det enligt Luthers förord ingen nöjesläsning utan en nyttig bok för predikare, exempel för att lära "det otamda och obändiga folket" dygd och goda seder (Den svenska litteraturen bd 1, s. 208). Fablerna är alltså ett utmärkt exempel på den sedelärande berättelsen. Ett annat känt exempel är Den barmhärtige samariten. Den sedelärande berättelsen behöver naturligtvis inte vara påhittad. Lite på en höft kan jag dra mig till minnes en tidningsnotis, "De farliga finnarna": Erik Andersson petade i förra veckan sönder en finne i ansiktet. Detta ledde till blodförgiftning och i tisdags avled han. Erik efterlämnar maka och två minderåriga barn.

 Sådant är mycket nyttigt för tonåringar att läsa...

Om man "vrider upp" det dåliga exemplet några varv kan man få "Den skrämmande hotbilden", Den skrämmande hotbilden är ju en av de mest typiska och infernaliskt manipulerande berättelserna eller bondfångartricken vi har, ni vet, skräm upp folk med ett hot, beläget lagom långt i framtiden, förklara samtidigt att det finns en bot, och att just du själv kan rädda hela situationen/landet/världen om bara din publik köper din produkt/röstar på dig/gör som du säger till dem. Ena året är det judarna, ett annat år är det koldioxid, och varje gång det är svensk försvarskonferens så är det ryssarna...

Två lite godtyckliga citat ur Peter Lutherssons "Förlorare":

"Det gäller med andra ord att sprida en rädsla som man själv framstår som enda utvägen från" (s. 281).

"I övrigt kan han [Conan Doyle] fundera över nästan vad som helst: att oljan riskerar ta slut på grund av den enorma "urtappningen", "tecken på en ny glaciärperiod" eller "den förskräckliga vanan att tugga gummi". Inför alla dessa missförhållanden och tänkbara svårigheter finns onekligen behov av en stark makt här på jorden" (s.314).

Jaa... "Josst preceis", som de ironiska skåningarna säger.
 
Lästips (i repris) som passar alla åldrar: Goscinny & Uderzo:  Asterix och spåmannen.

Men vad jag hade i åtanke med min inledning om mars månad var ju Selma Lagerlöfs underbara skröna "Morbror Ruben" , som dels är en sedelärande berättelse om vådan att sitta på en kall trapp i mars månad, men som sedan går vidare och just illustrerar  hur det avskräckande exemplet fungerar på sin publik, dess makt och vanmakt.

Överkurs: "Max och Moritz", "Kasper som inte ville äta soppa" eller t ex "Pelle Snygg" 
På nätet kan man t.ex läsa Max och Moritz på tyska.
Att göra: Konstruera en sedelärande berättelse om, förslagsvis,  nödvändigheten att lämna in sina inlämningsuppgifter i tid.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ramones och byggklossarna

Minns ni min hänvisning och länk till Jan Gradvalls bok "Artiklar, intervjuer, essäer; 1981-1994"? Där finns också en annan text jag skulle vilja uppmärksamma. Gradvall hävdar, med hänvisning till en annan kritiker, Charles Chaar Murray, Att Ramones -

 "hackar sönder hela rockhistorien, rensar bland bråten och därefter plockar ut själva grundstenarna. De sätter sedan tillbaka stenarna i rätt ordning igen, nästan rätt ordning, innan de återigen förstör allt (...) för att sedan bara plocka ut ett halvdussin bitar, de som omöjligt går att ersätta, vilka de sedan byggt formationer av under hela sin karriär" (s. 67).

Jag tolkar detta som en generell framgångsformel. Jag vet iåförsig inget om musikteori, men för textproduktionens område har formeln något självklart över sig:
1. Tag reda på hur genretypiska texter ser ut; vad som ingår i dem och vilken funktion dessa delar har.
2. Rensa bland bråten, systematisera, skapa ordning, försök få full överblick över genrens olika byggklossar, gränser och möjligheter.
3. Plocka så ut de bitar som är oundgängliga för dina syften och koncentrera sedan skrivandet kring dessa bitar.

Som en parentes skulle man möjligen också i sammanhanget kunna påpeka att fenomenet Ramones väl också är ett exempel på att artistisk hantverksskicklighet och originalitet bara var en del i framgångskonceptet. Själva poängen med Ramones består i hög grad av attityd och "image" (men detta är kanske ett särdrag för just musikkulturen).
Alltså: man kan knappast skapa något helt nytt av ett gammalt språk i en välkänd genre. Men kombinationsmöjligheterna  är ändå närmast oändliga, inte minst i fråga om möjligheterna att påverka (upplysa, roa, skrämma, manipulera... etc) läsaren/mottagaren.
Den som vet hur man gör "behöver inte uppfinna hjulet på nytt" eller "famla i blindo". Och den mottagare som lärt sig känna igen trixen kan så att säga bedöma informationen utifrån en "högre position".

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad består texter av (2)?

Jag har läst bibliotekarieutbildaren Monika Johanssons text "Serier för läsintresse" på Skolverkets lärportalen.

I textens sista tre avsnitt kommer hon in på ett begrepp "genrepedagogik" som innebär "att lära sig språkliga mönster som passar för olika tillfällen och situationer samt synliggör texters delar och vilka syften dessa har".

Monika Johansson stödjer sig här på Johansson, B & Sandell Ring (2012) "Låt språket bära, genrepedagogik i praktiken". Enligt denna framställning består texter av en metastruktur bestående av deltagare, processer och omständigheter.

 - Deltagare är förstås de som en text behandlar, "oftast människor eller ting".

- Processer - "uttrycker händelser som i den traditionella grammatiken benämns som verb", och dessa "processer" kan i sin tur delas upp i "aktionsprocesser" (dvs händelser som är synliga för ögat), mentala processer (tankar, känslor, åsiktsbildning, sinnesintryck) och "sägesprocesser" som är direkt tal eller dialog.

-  Omständigheter "beskriver de omständigheter under vilka processen äger rum , till exempel på, i eller med vem och om det till exempel sker snabbt eller mycket ofta".

För skolans arbete med genrer har J& SR konstruerat eller anammat en arbetsprocess i fyra faser som de av någon anledning kallat "cirkelmodellen", bestående av 

1. Bygg kunskap.

2 Modellering och dekonstruktion - en eller flera genretypiska modelltexter plockas isär och diskuteras.

3. Gemensam konstruktion. Klassen får gemensamt skapa en genretypisk text med lärarens hjälp.

4. Självständig konstruktion - individuellt skrivande med hjälp av stöttning, respons och återkoppling från lärare och bibliotekarier.

Monika Johanssons syfte med sin text är alltså att föreslå att serier kan vara en lämplig genre att tillämpa på "cirkelmodellen". Det är säkerligen en god idé. Men jämför gärna Johanssons och Sandell Rings tre textbyggklossar med mina förslag tanke, form och kvalitet.

Är någon tankemodell generellt ett bättre verktyg än det andra i undervisningen, eller är det så att den ena passar bättre för vissa genrer och den andra modellen för andra genrer? Eller kompletterar de varandra? Jag har ändå svårt att förstå hur man ska komma åt olika genrers olika särdrag och "vilka syften dessa har" om man inte fäster uppmärksamheten på vad man vill förmedla till läsaren (humor, spänning, tragik, skräck etc) men då har jag förstås inte läst Johanssons och Sandell Rings bok. 

Lite säreget ändå att när jag skrev min förra text om texter slogs jag av tanken att "kvaliteterna" motsvaras av adjektiv (texten är spännande, rolig...) medan J&SRs "omständigheter" motsvaras av adverb! 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Studentskrivningar

Det här är ett test.

Jag har varit nyfiken på hur det är möjligt att ladda upp större dokument på nätet för allmän beskådan. Jag testar nu hur det funkar med minfil.org . Jag har laddat upp ett 18-sidigt dokument över svenska uppsatsämnen för skrivningen i modersmålet vid studentexamen vid läroverken under en femtioårsperiod,1876-1925.

Klicka nu på länken så ni hänger med i resonemanget! (Ps. sedan måste man alltså klicka på knappen "ladda ner"!)

Jag tycker det är mycket fascinerande att titta på vad studenterna för 100 år sedan förväntades kunna skriva uppsats om, vad det var de lärde sig, hur dåtidens allmänbildning såg ut etc. Även om studentexamen i Sverige är avskaffad så skriver väl dagens gymnasister ändå uppsatsskrivningar? Vilka av dessa ämnen skulle kunna dyka upp idag? Jag tycker det verkar som om de naturvetenskapliga ämnena står sig bäst. Samtidigt kan man ju inte låta bli att tänka den eviga tanken - var den generationen duktigare än vår? 

Ibland känner jag mig fullständigt dum... Vilka var Graccherna? (Graccherna som samhällsreformatorer, 1925).

Dottern reagerar likadant inför Hugenotterna (1907) och drar fram ett lexikon.

Men tänk vad häftigt det vore om man på uppmaning skulle kunna skriva en uppsats om t.ex. Ångbildning (1905) eller Redogörelse om Viktor Rydbergs dikt Dexippos (1895). Eller vilken bildning man skulle skaffa sig om man började författa essäer över dessa ämnen, med alla hjälpmedel tillgängliga!

Somliga ämnen är onekligen bättre än andra. Enligt statistiken hände det emellanåt att något ämne inte lockade en enda student. Och somliga ämnen förefaller eviga - "Hvilken inverkan har senare tiders förbättrade kommunikationer utöfvat på folkens lif?" (1897), eller "Hvarpå beror det drag af rastlöshet, som hvilar öfver vår tid?" (1911). Fila lite på stavningen bara... Den som vill läsa mera om studentexamen kan läsa Olof Peterssons bok Studentexamen .

Så,  gör något nygammalt idag: välj ett ämne, gå till biblioteket och samla litteratur och sätt dig och skriv en 1800-talsessä!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gör om, gör det riktigt

Ofta får man ju betrakta författarnas alster som ofärdiga utkast. Då är det liksom läsarnas uppgift att göra det klart eller förbättra det undermåliga. Författarna är ju inte mer än människor, även de kan misslyckas, och även den bäste förlagsgranskare kan ha en dålig dag... ni vet, misslyckade slut, störande ord, dåliga rim, befängd moral.

Sådant kan naturligtvis inte godtas. Om man vill kan man ju skicka de rättade texterna till det ansvariga förlaget, ja, så de lär sig till en annan gång. Eljest, (eller om de ansvariga är döda) kan man nöja sig med att publicera sina förbättringar här på "nätet" och hoppas på att budskapet går fram på något sätt ändå.

För att åskådliggöra hur jag menar kan vi ta Erik Gustaf Geijers "Höstsädet"  som är ett exempel på en god idé, några i aforistisk mening tjusiga rader som inte fått någon optimal form. Hur svårt kan det egentligen vara att åstadkomma acceptabla rim? Så här lyder därför min version av Geijers Höstsädet, läs och lär!

Odlaren strör i mörka mullen

-hur fjärran är då vetebullen?-

fröets sådd för kommande skörd, 

i jordens sköte varsamt förd.

Däröver vandra höstens skurar,

dimma, stormar, frostnatt turar,

däröver bäddas vinterns snö.

Därunder bidar livets ö.

Han gör som jag, begraver sitt hopp

i tron på att brodden vill nå opp.

Trygg han utan garantier står,

han tror som jag på sol och vår.


Ser nu att den finns tonsatt i en riktigt pompös vaggviseliknande sång. Undrar om den inte skulle funka som duett i ett betydligt raskare tempo?

Alltså: Biblioteket är fullt av undermåliga texter som verkligen behöver åtgärdas. Låt eleverna göra det!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg