Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin textkunskap

Tillbaka till bloggens startsida

Studentskrivningar

Det här är ett test.

Jag har varit nyfiken på hur det är möjligt att ladda upp större dokument på nätet för allmän beskådan. Jag testar nu hur det funkar med minfil.org . Jag har laddat upp ett 18-sidigt dokument över svenska uppsatsämnen för skrivningen i modersmålet vid studentexamen vid läroverken under en femtioårsperiod,1876-1925.

Klicka nu på länken så ni hänger med i resonemanget! (Ps. sedan måste man alltså klicka på knappen "ladda ner"!)

Jag tycker det är mycket fascinerande att titta på vad studenterna för 100 år sedan förväntades kunna skriva uppsats om, vad det var de lärde sig, hur dåtidens allmänbildning såg ut etc. Även om studentexamen i Sverige är avskaffad så skriver väl dagens gymnasister ändå uppsatsskrivningar? Vilka av dessa ämnen skulle kunna dyka upp idag? Jag tycker det verkar som om de naturvetenskapliga ämnena står sig bäst. Samtidigt kan man ju inte låta bli att tänka den eviga tanken - var den generationen duktigare än vår? 

Ibland känner jag mig fullständigt dum... Vilka var Graccherna? (Graccherna som samhällsreformatorer, 1925).

Dottern reagerar likadant inför Hugenotterna (1907) och drar fram ett lexikon.

Men tänk vad häftigt det vore om man på uppmaning skulle kunna skriva en uppsats om t.ex. Ångbildning (1905) eller Redogörelse om Viktor Rydbergs dikt Dexippos (1895). Eller vilken bildning man skulle skaffa sig om man började författa essäer över dessa ämnen, med alla hjälpmedel tillgängliga!

Somliga ämnen är onekligen bättre än andra. Enligt statistiken hände det emellanåt att något ämne inte lockade en enda student. Och somliga ämnen förefaller eviga - "Hvilken inverkan har senare tiders förbättrade kommunikationer utöfvat på folkens lif?" (1897), eller "Hvarpå beror det drag af rastlöshet, som hvilar öfver vår tid?" (1911). Fila lite på stavningen bara... Den som vill läsa mera om studentexamen kan läsa Olof Peterssons bok Studentexamen .

Så,  gör något nygammalt idag: välj ett ämne, gå till biblioteket och samla litteratur och sätt dig och skriv en 1800-talsessä!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Gör om, gör det riktigt

Ofta får man ju betrakta författarnas alster som ofärdiga utkast. Då är det liksom läsarnas uppgift att göra det klart eller förbättra det undermåliga. Författarna är ju inte mer än människor, även de kan misslyckas, och även den bäste förlagsgranskare kan ha en dålig dag... ni vet, misslyckade slut, störande ord, dåliga rim, befängd moral.

Sådant kan naturligtvis inte godtas. Om man vill kan man ju skicka de rättade texterna till det ansvariga förlaget, ja, så de lär sig till en annan gång. Eljest, (eller om de ansvariga är döda) kan man nöja sig med att publicera sina förbättringar här på "nätet" och hoppas på att budskapet går fram på något sätt ändå.

För att åskådliggöra hur jag menar kan vi ta Erik Gustaf Geijers "Höstsädet"  som är ett exempel på en god idé, några i aforistisk mening tjusiga rader som inte fått någon optimal form. Hur svårt kan det egentligen vara att åstadkomma acceptabla rim? Så här lyder därför min version av Geijers Höstsädet, läs och lär!

Odlaren strör i mörka mullen

-hur fjärran är då vetebullen?-

fröets sådd för kommande skörd, 

i jordens sköte varsamt förd.

Däröver vandra höstens skurar,

dimma, stormar, frostnatt turar,

däröver bäddas vinterns snö.

Därunder bidar livets ö.

Han gör som jag, begraver sitt hopp

i tron på att brodden vill nå opp.

Trygg han utan garantier står,

han tror som jag på sol och vår.


Ser nu att den finns tonsatt i en riktigt pompös vaggviseliknande sång. Undrar om den inte skulle funka som duett i ett betydligt raskare tempo?

Alltså: Biblioteket är fullt av undermåliga texter som verkligen behöver åtgärdas. Låt eleverna göra det!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Genrekunskap

En annan reflektion från "Tänk först, dela sen", är att man ofta återkommer till betydelsen av det man kallar "genrekunskap".

Exempelvis: 

"Diskutera olika genrer. Prata med barnen om vad som skiljer de olika genrerna åt, Låt dem träna på att läsa texter från olika genrer och diskutera vad skillnaden är. Låt dem också skriva själva" (s. 80). 

"... den kreativa delen, att analysera vad som är ett övertygande eller ett fängslande språk. ... Eleverna kan titta på hur innehåll och struktur ser ut, om språkbruket är tyckande eller fakta (122-123).

Detta tycker jag är jätteintressant och det var nog något jag saknade i svenskundervisningen när jag själv gick i skolan. Jag har ju redan varit inne litegrann på ämnet när jag skrev om sentimentalitet . Ämnet är väl möjligen mera svenska än källkritik, men om man får lära sig vilka psykologiska mekanismer som olika typer av texter utnyttjar så ger ju detta samtidigt en viktig inblick i hur man påverkar andra genom texter och information. Vi närmar oss då retorikens och pr-branschens domäner. 

Ett exempel som nämns på ett par ställen (s 109, 115) i "Tänk först..." är Robert Cialdinis forskning om påverkansmönster  hos oss människor, som naturligtvis utnyttjas av alla som har till yrke att påverka oss.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kreativitet

Jag har sett Alexander Ekmans tredelade tv-serie om kreativitet . Den fungerade som inspirationskälla till följande funderingar  över fenomenet kreativitet.

Jag får en känsla av att det råder en viss begreppsförvirring i programmen. I ett av programmen gör man en distinktion mellan kreativitet och produktivitet. Att produktivitet skulle vara summan av kreativitet och arbete. Men jag tror det måste gå att urskilja fler termer i additionen.

- För det första finns det väl något jag i brist på alternativ skulle kunna kalla "inspiration". I den här regionen finns lusten att skapa. David Lagercrantz talar om "manin" som är ett psykiskt sjukdomstillstånd, men som väl har en sund motsvarighet i passionen. Engagemang ger idéer. I inledningen till ett av programmen sägs att man arbetar sig till inspiration. "Inspiration är för amatörer" som t ex Hugh Grants karaktär säger i filmen "Text och musik". Dvs man kan aldrig gå och vänta på att inspirationen, den där Thore Skogmansnilleblixten, ska infinna sig, utan man ser till att hjälpa inspirationen att hitta rätt. Det finns en rar historia om Benny Andersson, jag vet inte om den är sann, men den skulle åtminstone kunna vara det; att han ännu flera decennier efter Abbaeran och med betryggande ekonomiskt oberoende, ännu gick till jobbet fem dagar i veckan och satte sig och komponerade efter tidsschema, precis som vilken industriarbetare som helst. Arbetsdisciplin är naturligtvis lika nödvändigt för "kreatörer" som för "vanliga arbetare". 

Är man inställd på att något ska skapas, så kommer ju denna uppgift att alltid finnas med en, som en vaksamhet, även när man gör, eller tänker på, annat. Det är därför som man kan göra "tillfällighetsfynd", dvs hitta pusselbitar (information) som kan användas för uppgiften i de mest oväntade sammanhang och situationer. 

- För det andra behöver vi erfarenhet. Relevant kunskap, t ex om hur uppgiften är tänkt att utföras, eller kunskaper som byggklossar för fantasin att arbeta med. Ska du exempelvis skriva ett tal behöver du både retorisk kunskap om talets form samt faktakunskaper om det ämne som talet ska handla om.

- För det tredje behöver vi fantasi, idérikedom. Det är förmodligen den komponenten som programserien om kreativitet försöker ringa in. Någon säger att det är svårt när man är trött; alltså skulle man behöva vara utvilad. De flesta håller nog med om detta. Å andra sidan talas det också om drömmarna som idékälla, ja även här kan man kanske associera till Thore Skogmans berömda kreativa flöde. Eller den där stunden när man gått och lagt sig för natten men inte lyckats somna och den ena tanken leder till den andra och till slut har man löst alla världsproblemen... När man "släpper taget" och låter tankarna löpa sin egen väg.

Fantasin handlar alltså om förmågan att tänka nytt,, det okonventionella, att kunna "frigöra sig från etablerade perspektiv" som definitionen på kreativitet löd i NE. Att tänka helt nya tankar är förmodligen inte möjligt. Vad som händer är snarare att man gör nya kopplingar mellan olika kunskaper som redan finns i skallen. Ju mer kunskaper och erfarenheter som finns, desto mer arbetsmaterial har fantasin att arbeta med.

- För det fjärde kan nog tid vara en värdefull komponent. Tid för eftertanke, tid för hjärnan att smälta och älta och bearbeta den information man har.

- För det femte behövs det målmedvetenhet. Som det sägs i programmet: Att få idéer är inte så svårt, det svåra är att hitta de användbara idéerna, de som leder framåt, de som "bränner till", den punkt där fantasin möter verkligheten. Det finns ingen nytta med idéer som är för vilda för att kunna förverkligas.

Men sedan... så är det väl bara arbete som behövs. att utveckla idén, fylla på med detaljer, att hålla fast vid den tills den gett resultat.

En annan sak jag funderar på är om vissa karaktärsegenskaper samvarierar med idérikedom. Är självförtroende en viktig faktor? Behövs det mod för att "frigöra sig från etablerade perspektiv"? Observera hur denna frågeställning gränsar till frågan om hur man undviker grupptänkande. Kan fantasin i sig stimuleras? Är det sant att sagor stimulerar barns fantasi?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En sedelärande historia, om "Victory"

Åh... Det var hösten 2000. Vi var en ung familj, äldsta barnet i 1-årsåldern. Om dagarna gick jag en styckningsutbildning; vi var 6 elever som stod i en dalakällare och skar kött och lyssnade på närradion. De hade en topplista där Bond var långliggare med "Victory". Det var väl en miljö som begrep sig på fiolmusik, antar jag. Det har av någon anledning blivit så att jag förknippar den där vintern med den där låten. Vad "Bond" var för ena tog jag aldrig reda på då... men jag lade i alla fall namnet på minnet. Ja, långt senare kom ju så Youtube.

Jag läser toppkommentaren på Youtube, en sign. "Luc Leon" skriver (jag översätter):

Tårarna rinner... och jag skakar, för jag lyssnade på den här låten för 14 år sedan och jag visste inte vad den hette, ända sedan dess har jag tänkt på den här låten och jag visste inte namnet eller hur jag skulle hitta den... detta är den bästa dagen i mitt liv, tack så mycket.

Sign. "Araf": "Hur hittade du den?"

"Luc Leon": "Jag diskuterade med en vän om musik som man inte minns och jag nämnde för henne om en fiollåt och hur svårt det var för mig att leva utan den, för jag hörde denna låt bara en gång och jag var nära att ge upp, efter så många års sökande... men hon uppmanade mig att göra ett sista försök att hitta den, och jag började med att göra samma sak som vid alla tidigare försök, skrev "violin songs" i Youtubes sökfält... "modern violin songs" och plötsligt ser jag "Bond - Explosive". Och jag tänkte... "Det är inte samma låt men det är något bekant med ljudbilden..." och jag fortsatte söka efter fler låtar med Bond och så hände det! Jag vet att det inte är så märkvärdigt för många, men jag har verkligen tänkt på den här märkliga låten väldigt länge, jag är så lycklig för att ha funnit den, för jag hade inget annat än ljudet och fiolerna, ingen annan möjlighet att komma på namnet... LÅTEN HAR FÖRFÖLJT MIG I ÅRATAL."

Ni ser mönstret: Någon saknar något så väldigt mycket. Och så återfinns det saknade! Lyckliga slut! Jag tyckte faktiskt det var rörande... Är det bara jag, eller?

Dagens lärdomar

- Det kan vara svårt att sätta (sök-)ord på ljud.

- Längtan är en attans effektiv krydda i historieberättande, och det kan i lyckliga fall handla även om annat än familj och vänner... ja till och med om information.

- Om du kört fast i ditt informationssökande - ge inte upp. Pröva alternativa sökord. Bolla problemet med en bekant.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg