Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg i kategorin Skrivande

Tillbaka till bloggens startsida

Travestera mera

Apropå Tage Danielsson är han ju just aktuell i en biofilmen om Hasse och Tage.

Varför inte ta det som förevändning för att lägga ett par lektioner på travestins ädla konst.

Ordboken," travestera: (skämtsamt) omforma l. förvränga, skapa en komisk vrångbild av (en allvarlig dikt), (ibl.) parafrasera, jfr parodiera." 

 Parafras, parodi eller travesti, det spelar ingen roll vad vi kallar det, men det är revyns, spexets eller hyllningssångens teknik och naturligtvis var det ett av Tages verktyg. Jag visade i gårdagens post hur Paulus första brev till korintierna ("kärlekens höga visa") kunde utnyttjas till att skriva Eftertanke. Det är faktiskt ganska roande att läsa hans Samlade tankar från roten och försöka "avslöja" hans förlagor.

Titta t ex på  Tanken om tona fram och tyna bort eller

Hemlig kärlek - (Flicka från olycksfall) . Och den som orkar masa sig till biblioteket efter den riktiga boken kan titta på exempelvis En gammal drömbok, m fl.

Alltså: Någonstans måste man ju börja; skriv en hyllningssång eller nidvisa om t ex hemorten eller skolan i dag. Skriver du om Bjälbo kan du exempelvis använda Främling som mall. Trestaviga Skänninge blir antagligen "Skänninge är bäst" (Sommaren är kort) och går man upp på fyrstavare, typ Valdemarsvik så kan man ju ta Sommartider. Jag vet inte hur man ska göra med Trojenborgsskolan… Man kan kanske ta en längre fras som "Trojenborgsskolan ger kunskap" på Fjäriln vingad syns på Haga?  


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Handling eller tillstånd

Det har skrivits några betraktelser över svenska författare som hellre skriver om tillstånd än har en riktig handling i sina texter: Avstampet var Alba Mogensens reportage i Gp 7/7 "Författarna som väljer bort handlingen."

Därefter följde Amanda Svensson i Expressen 12/7 -  "Handlingskraft", sedan Isabelle Ståhl, Sydsvenskan 28/7 och nu senast Kristian Ekenberg i Mittmedias tidningar 6/8 "Attityden som är ett hot mot romankonsten".

Ett citat ur Ekenbergs text:

En intressant formulering i Isabelle Ståhls kommentar är att hon själv, när hon skrev ”Just nu är jag här”, var rädd att bli sedd som ”barnslig eller löjlig” om hon skulle skriva en roman med en tydligare berättelse. En formulering som är talande för hur marinerat hela det litterära systemet – från författarutbildningar till kritiker – har blivit i den underförstådda uppfattningen att intrig och struktur är pinsamma och förlegade, någonting som möjligtvis kan duga åt Camilla Läckberg. En författare som skriver med en tydligare röd tråd, istället för att gömma sig bakom rökridåer av fragment och svävande formuleringar, öppnar också upp sig för kritik. En mer undanglidande text är svårare att slå spiken i, och det blir istället kritikern som riskerar att uppfattas som ”barnslig eller löjlig”. Nu kanske det framstår som om jag, enligt debattlogiken där man måste antingen vara för eller mot, är en motståndare till ”tillståndslitteraturen”. Inte alls. (...) Det jag vänder mig mot är den falska konflikten mellan språk och intrig. Amanda Svensson har så rätt när hon skriver: ”Som enskild författare måste man naturligtvis följa sitt eget inre driv, hur det än ser ut, men jag kan inte låta bli att tänka att det vore en förlust och ett slags nederlag om vi kollektivt gav upp alla anspråk på att skriva böcker där saker faktiskt sker, utvecklas, händer, kanske gud förbjude till och med löser sig i en fin liten katharsisknut.” Min stora oro, som jag i många texter under det senaste decenniet har vädrat, är att romanen ska gå samma väg som poesin. Lämna kulturens mittfåra och bli en subkultur med en liten skara av närmast sörjande. Gudarna ska veta att det står tv-serier och poddar redo att fylla det tomrum som romanen lämnar efter sig. 

Som också Isabelle Ståhl påpekar i sitt inlägg är ju det här en kritik som egentligen hörts ända sedan modernisterna gjorde sin revolt mot det bestående under mellankrigstiden med dadaism, surrealism etc. Det nya nu tycks vara att "tillståndslitteraturen" ses som en motståndshandling mot berättandet som kommit att förknippas med pr-branschen, att allt ska säljas med berättelser. Isabelle Ståhl:

I dag har narrativ blivit en massproducerad vara och jag känner avsmak inför hur berättelser eller ”storied narratives” kommit att nyttjas cyniskt för att sälja allt från bilar till politik.

 I Gp-reportaget intervjuas ett par skrivarkurselever som t ex säger
 . – Folk pekar på berättelser utan dramaturgi och säger, det där är konst, för att sedan peka på de fulla av handling och säga: det där är hantverk och alltså inte lika fint, 
och en annan elev:
– Det kan nästan vara så att folk koketterar med hur dåliga de är på dramaturgi. 


Observera Ekenbergs farhågor om att romanen "ska gå samma väg som poesin"... Vägen från konkreta ämnen till abstraktioner kan illustreras av rubrikerna i några antologier för ungdom.

Titta på innehållsförteckningen i Dalins diktantologi "Svensk vers" från 1914; den är uppdelad i följande avsnitt:
 Dagens och årets tider
Växter och djur
Ur fantasivärlden
Från barnens liv
Från de vuxnas liv
I svenska bygder
Historiska bilder
Fosterlandet
Tankar och stämningar
Julsånger och legender
Det oförgängliga

 I förlaget Natur och kulturs skolantologi Dikter för vår tid (1977) lyder rubrikerna:
 Nuet och framtiden
Med dikten som vapen
Visor och ballader
Dikter vi aldrig glömmer
Kortdikter från 2500 år

och i Widerberg och Arténs Kärlek och uppror  (1989) heter de:
 Törneodlare, tuggodlare, hudömsare
På stigar går man aldrig riktigt ensam
Jag behöver din kind
Måste gå min egen väg
Tittade ofta på klockan
Lägg ditt öra mot marken
Vad förmår väl en snigel mot en pansarvagn
Att börja leva är att börja dö
Tänk alla miljoner år

 Och Siw Malmkvist skriver i Tunna skivor av mig:
De som skrev texterna på den tiden [60-talet] speglade ofta tidsandan i låtarna och gjorde texter med en liten handling. Det är ofta de låtarna som håller bäst i dag. Numera är det mindre vanligt med berättelser i schlagerlåtarna.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Författaren som roll

Förra numret av tidskriften Skriva (2 - 2019) innehåller en drygt 10-sidig intervju med Aase Berg, där hon gör några intressanta reflektioner om sitt förhållande till sin egen författarroll.

 Några citat:

Det finns, berättar hon, en "DN-Aase" som är betydligt mer självsäker än privat-Aase.

 - Jag är dryg när jag skriver i tidningen. Jag tänker att jag äger världen (...) Jag skriver inte prövande, använder aldrig "kanske".


 - ... Egentligen bryr jag mig inte om recensioner. Jag är faktiskt alienerad inför bokens färd genom världen. En recension går inte in i hjärteroten på mig. (...) Mitt yrke är inte jag. Mitt skrivande är jag, men jag förväxlar inte min prestation med mitt jag. Om någon skriver en recension så betyder det bara att någon har reagerat på något jag skrivit, inte att jag har gjort något fel.

Och hon ger bl a rådet:

Lär dig att skilja mellan rösten i dina texter och dig själv som privatperson. Ni behöver inte tycka samma saker. Textrösten behöver inte vara trevlig, även om du är en trevlig person.

Det ligger nära till hands att tänka att författare, åtminstone somliga, kan betrakta sin yrkesroll på samma sätt som en skådespelare ser på de roller denne spelar...

Jämför vad Lars Forssell skrev i sin bok Vänner (s 171-172):

Jag var ett barn ur "högborgerlig" miljö, ordentlig, väluppfostrad, mycket blyg och det är jag nog än. Någonstans inom mig går jag fortfarande tyst för mig själv, vettskrämd för att störa och ställa till bråk, undfallande och feg och djävligt rädd för flickor. Men räck mig bara ett björnskinn så får ni se på annat! Utklädd till författare känner jag mig fri. Då kan jag leva rövare och leva, skutta, dansa, brumma, skrämmas, låtsas, clowna, nypa flickor, hjula och bära mig åt. Aldrig, tycker jag, är jag mera mig själv än när jag är författare. Därav min dragning till teatern. Eller skrivmaskinen. De, liksom Sanningen, göra mig fri. Ingenting, varken min uppfostran, min bakgrund eller min läggning för skenhelighet och koncilians, kan styra mig då! Så tror jag åtminstone.

Men bara en sida tidigare har Forssell skrivit om sin och Per Rådströms "avtal" - en sorts programförklaring - där oberoendet och äktheten i texterna skall garanteras:
2. Vår fiende skulle vara den rådande opinionen och den förhärskande smaken. Vad som hävdades av den heltidsanställde kritikern, de mutade chefredaktörerna och de läsare som lyssnade till sådana kritiker och chefredaktörer skulle vi ge blanka fan. Det var vi som bestämde (...).
3. Tyckte vi till - som det numera heter - skulle vi också, ta mig djävulen, verkligen tycka vad vi tyckte rakt genom de murar som de tyckmyckna och de misstyckande reste omkring oss. Här skulle inte tigas men talas. (...) Författarens uppgift var att författa - vad skulle den annars vara?

Och Aase Berg ger å sin sida också rådet:
Skit i vad andra tycker. (...) Snegla inte på läsare och kritiker när du skriver.

Men om nu författarrollen i sig är en roll författaren så att säga "spelar", med självvalda poser, varför skulle det då vara fel att spela en läsartillvänd roll? Är den författare som ser som sin uppgift att utmana rådande smaker, synsätt och opinioner på något sätt mer hedervärd än den som istället strävar efter att fullända en viss form eller genre? Eller är distanseringen ett trick för att just våga utmana de rådande modeföreställningarna? 
Jag tror det ligger mycket i det synsätt av åtskillnad mellan författarens jagbild och författarrollen som Berg och Forssell beskriver och det är kanske en attityd som är särskilt fruktbar eller aktuell för blyga skribenter. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lyrics translate

Idag tar vi en titt på Lyrics translate . Det är alltså ett forum för översättningar. I sökrutan överst står det "Sök efter artist eller sångtext", vilket alltså tyder på att sidan är tänkt för översättningar av musiktexter. Vad jag förstår borde den väl i princip också kunna användas för icke tonsatta texter.

Om man t ex klickar på "översättningar" får man en ny sökfunktion där man kan söka på både från- och tillspråk. Om man t ex vill se vilka finska texter som finns översatta till svenska skriver man in i från: finska [enter] till: svenska [enter], och så klicka "sök" - och man får en lista med de texter som finns översatta i systemet.

Eftersom jag just blivit fascinerad av Haloo Helsinkis texter kan vi titta på Kuussa tulee .

Här är alltså en ordagrann översättning (Det blåser på månen) av den finska originaltexten, som kommer fram om du klickar på Kuussa tulee till höger, (i det här fallet utförd av en sign. "Louise_FIN").

Från denna ordagranna översättning kan man ju sedan t ex roa sig med att komponera egna texter som skulle kunna gå att sjunga till den aktuella melodin. Normalt försöker jag räkna antalet vokalljud i originaltexten och eftersträva samma antal i den översatta texten, det fungerar väl på engelska texter, men finskans diftonger gör det lite marigare. Man kan kanske försöka räkna vokalljuden genom att lalla sig igenom låten, rad för rad.

Sedan bestämmer man naturligtvis själv hur nära originalet man vill lägga sig. Om melodin, och kanske rimmen, utgör formen, kan man ju sedan stoppa in vad som helst i den.

Jag hörde en gång Jan Bäckman i Hellzephyrs poporkester berätta att han hade velat spela in "Stand by your man" med egentillverkad svensk text. En text som på svenska blev förändrad till "Släng ut din man". För att få lov att spela in låten tvingades han då översätta sin text ordagrant tillbaka till engelska för att be om godkännande av förlaget eller textförfattaren. Svaret löd kort och gott: No!

Annars kan man ju låta sig ledas av originalspråkets ljud: Varför inte låta "Kasta varpaat kylmään veteen" bli "Kasta varpa på en strand"?

Ja, eller så gör man det till hela "grejen", som t ex i den underbara  youtubevideon Det sa Jonte .

Annars kan man ju utnyttja forumets översättningar till att läsa goda texter, finurliga formuleringar o.d.


Jag gillar som sagt Haloo Helsinkis texter... "Man märker om något stort ställer sig i vägen".

Eller titta på Vihaan kyllästynyt 

Men om du bara stirrar på ett träd
kan hela skogen försvinna,
Men om du bara ser skogen
så märker du kanske inte det vackraste trädet.

Jag gillar den ton av förtröstan som finns i de flesta av deras texter där på Lyrics translate.
Man skulle kunna göra en aforismsamling av rader som:

Möjligheten till misstag är det som ger livet mening
Eller i en annan text:
Uppfostran hittar du inte på Google.

Eller så kanske man förstår ett främmande språk tillräckligt väl för att våga sig på att göra en ordagrann översättning till svenska. 
Ja, ni ser. Möjligheterna till nöjen är många för språk- eller musikintresserade.


Tonårsproblem på vers

Idag skriver vi tonårspoesi!

Vi tar Die Prinzens "Wer ist der typ " som mall (klicka på länken!).

Även om man inte förstår ett ord tyska kan man lätt följa formeln. Tänk dig att du är tonåring. Du går på högstadiet eller gymnasiet och du måste bara få avreagera dig över all världens vrånghet som drabbar dig.

Alltså: Först 8 rader som alla börjar likadant, exempelvis med "jag vet"... och så beskrivs vad du lärt dig i skolan eller hemma... och alla rader ska rimma parvis!

Så följer refrängen, där du i fyra slagkraftiga rimmade rader beskriver vad det är du inte begriper dig på... t ex vänner som sviker, tidiga morgnar, varför vuxna beter sig så konstigt eller vad det nu är som trycker dig.

Så följer ytterligare fyra rader om sådant du lärt dig, sedan refrängen igen och avsluta med fyra rader där du reflekterar över ditt problem. Lycka till!


Se även videon med sångaren Tobias Künzels underbara uttryck för frustration och förtvivlan!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg