Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin Mediekompetens

Tillbaka till bloggens startsida

Flera länkar från Nätkultur

Mera läsvärt från Elza Dunkels blogg:

Debattrick

Föräldramanus - Om att utnyttja föräldrars skuldkänslor, och bilden av barn som potentiella offer.

Att trolla eller bli trollad - Om att ignorera eller ta debatter där bigotteri frodas.

Skriv en debattartikel om sociala medier - Den ultimata formeln för alla som hatar samtiden, nätet och de unga! Det är min favorit, hoppas bara att den inte är ett tecken på att Elza håller på att försjunka i bitterhet.

Appar

När barnen vill ha en app - Råd till vuxna.  

Källkritik

Kritisk hållning - Egentligen var det ju för att se vad hon eventuellt formulerat om auktoritetstro som jag började leta på hennes blogg. Här finns något litet om källkritik; några intressanta formuleringar om dialog istället för auktoritetstro. Det är en intressant ansats, men ämnet skulle kunna utvecklas betydligt.

Näthat

Vad gör vi åt hatet - Näthat är ett område som engagerar henne mycket, hon uppfattar sig själv som utsatt för näthat och kanske just för att hon "befinner sig mitt i smeten" så ger hennes texter ett något perspektivlöst intryck. Allt annat förmår hon problematisera, men begreppet "näthat" tycker jag det verkar som hon tar för givet. Men naturligtvis är hon läsvärd ändå. Det här är en representativ text om förhållningssätt på tre samhällsnivåer; normkritik, kritik mot medier, några tips på individnivå.

Vi får ge den ett namn, den får heta nätkärlek - I korthet: Nätmobbning är inte väsensskild från trakasserier utanför nätet, observera även motsatsen till näthat!

Pornografi

Lite om porrfilter (och en vettigare lösning) - Precis vad rubriken säger...

 
Elzas egen länksamling

Uppdaterade gratisresurser - Ja, de var uppdaterade 2013, nu är tre länkar brutna, men det 10-tal som finns är utmärkta. En guldgruva!











0 kommentarer | Skriv en kommentar

Länksamling från Nätkulturer

Från Elza Dunkels blogg Nätkulturer :

Länkar om alarmism:

Skräckföreläsare - Om den bransch som lever på att exploatera människors oro, och något om riskbedömning.

Det nya svarta - Om medie- och moralpaniker, inledning.

Folkjävulen tar form - Om det som "alla" kan enas om att det är farligt och bör motarbetas.

Demonisering - Del 3 om moralpaniker.

Skärmtid

# Skärmtid - Om debatten och något om moraliserande.

Lagom är bäst - Mera om skärmtid...och om teknikdystopi, om forskning kontra åsikter och om "svt-debattsjukan". Jag är inte så säker på att hennes syn på "svt-debatt"-fenomenet är oantastligt, men i sin helhet är det ett intressant försvar för ungdomars skärmtid.

Panikdebatten forts. - Mera skärmtidsdebatt. Retorik med bett!

Föräldrarnas anknytning till sina barn - Om att utnyttja föräldrars skuldkänslor och om bilden av barn som potentiella offer.

Digital detox - Kritiska synpunkter på krav på analoga jular.

Pisa-debatten - Söker alternativa förklaringar till dåliga resultat (än it-utnyttjande).

Skärmberoende

Skärmberoende - Om risken att psykologisera; om att problemens grundorsaker kan sökas i andra riktningar.

Nytt sjukdomstillstånd avslöjat - "Om du känner dig ensam och orolig när du inte är uppkopplad, finns det bara en lösning: koppla upp sig och det snarast!"

Selfies

#Unselfie - Egentligen om en förfelad kampanj från 2014, men med principiella synpunkter på selfies, självexponering och om engagemang som bygger på medkänsla, se särskilt den utmärkta länken till Deeped Strandh!

Skammandet av selfies - Ett försvar av vårt bekräftelsebehov.

Gillakulturen

Gillakulturen - Om positiv respons, missunnsamhet, skrytkultur.

Floskler

Det är viktigt och utvecklande att ha tråkigt ibland - Elzas favoritfloskel, hon har skrivit fem postningar om den!

Om nyttan att ha tråkigt 4 - Den senaste postningen i sviten, med länkar till tidigare.

Skriv det inte på nätet om du inte skulle säga det öga mot öga - Problematisering av en floskel.

Relationer

Parasociala relationer - Något om när vi följer främlingar på sociala medier.


... Jag får nog återkomma...


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Elza Dunkels som auktoritet (på barn och internet)

Jag får erkänna att jag tycker det är tämligen genant att se vilka stora kunskapsluckor jag har i ämnen där jag antar att arbetsgivarna nog förutsätter att en skolbibliotekarie har fullständig koll. Det är alltså med en blandning av skam och upptäckarglädje jag har skummat igenom de senaste fem åren på Elza Dunkels blogg.

Jag hade således aldrig kommit i kontakt med henne förrän jag hörde henne i Kjellkritik. Jag hade aldrig hört talas om henne och jag hade väl knappast heller varit i kontakt med hennes favoritämnen: näthat, synen på ungas lärande, skärmtid och ungas säkerhet på nätet. Så jag tog mig för att försöka hitta godbitarna i hennes omfångsrika blogg . Ja, varje blogg skulle ju behöva en bibliotekarie som förmådde bringa någon reda i kaoset...

Egentligen ringer alla varningsklockor; det är aktivism, feminism, "normkritik" och patriarkat. Bloggen är en salig blandning av långa, seriösa inlägg om internetsäkerhet blandat med korta inlägg med länkar till krönikor och föreläsningar samt musikvideor och inlägg med politiska eller moraliska ställningstaganden. Man hade onekligen kunnat vänta sig att en internetforskare skulle kunna skapa en blogg som var enklare att få överblick över eller navigera i. Men jag förlåter allt för att hon är en så hängiven motståndare till all bigott alarmism som riktas mot barnens spel- och nätaktiviteter. Så jag är glad över att ha hittat henne och bloggen, som en ingång för mig och som en källa att hänvisa till när "hennes ämnen" blir aktuella.Min avsikt är alltså att här (ovan) försöka ge en länksamling med några postningar från bloggen Nätkulturer som jag uppfattar som läsvärda och representativa för Elzas ställningstaganden. Jag har inte tagit med några gästbloggare, videolänkar eller länkar till tidningskrönikor, men sök gärna själva efter hennes videoföreläsningar på youtube och annorstädes. 

Fortsättning följer...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Berättelsernas värld - (Även du kan bli en Askunge!)

Intermedialitet är ett något luddigt begrepp som tycks ha flera betydelser, enligt Wikipedia tycks huvudbetydelsen vara att fler än en medieform används vid ett berättande. Då skulle alltså en musikfilm vara ett intermedialt fenomen, eftersom musik och bildberättande mixas. Själv föredrar jag kanske att använda begreppet i en mer speciell betydelse: när ett verk överflyttas från ett medium till ett annat. Ta följande citat:


"Askungen direkt från Göteborgsoperan

Direkt från Göteborgsoperan sänder P2 Askungen av Giacchino Rossini med Göteborgsoperans kör och orkester under ledning av Kjell Ingebretsen. I denna uppsättning av Askungen skruvar regissören David Radok rollerna mot ett milt vansinne och här finns ett flöde av pulserande vital och generös musik av yppersta Rossinimärke. (...) P2 kl 18.00"  Borås Tidning 11/3 2006, s. 53.


Vi har alltså en tidningsblänkare om en muntlig berättelse (folksaga) som nedtecknades i en sagosamling, för att senare omvandlas till en opera som sedan återutsändes i radio.

Man skulle kunna tänka sig ett koordinatsystem, där olika medier utgör olika nivåer på y-axeln.  Då skulle man i så fall kunna betrakta tolkningar av texten, temavariationer, tillägg, förvanskningar, parodier etc som förskjutningar på x-axeln.

En annan sak man kan fundera över är hur berättelsens motiv förhåller sig till historien. Är det t ex självklart vilket motiv som utgör historiens huvudtema? Måste det finnas ett huvudtema? Uppfattar alla konsumenter/användare en enkel berättelse på samma sätt?

Jag gjorde en gång en mycket enkel frågeundersökning om vilka moment som måste ingå för att det ska vara en askungesaga. Svar: 1) Fattig flicka som blir upphöjd till drottning; t ex kungen och Silvia. 2) Från en svår barndom / någon det är synd om till ett lyckligt slut. 3) Någon som har det eländigt får det bra, lyckligt slut. Det bör vara lite osannolikt. 4) Skorna, att de bara passar på en enda person. 5) En Askunge, pumpa, näktergal, glassko, svår barndom, lyckligt slut.

Enligt Bonniers svenska ordbok är en askungesaga en "historia om hur en person från en blygsam början kommer sig upp till rikedom eller berömmelse".

I "Hur man hittar sagor" (Btj, 1963) listas 9 sagor som anses följa samma motiv; förutom Askungen: "Hon som var satt att vakta brasan", Karin Spjälkjol, Kråkskinns-Maja, Kråkskinnsmajsa, Den lilla guldskon, Lilla Lussileja, "Silverklädningen, guldklädningen och diamantklädningen" samt Sävkappan.

I kommentarerna till Svenska folksagor (Gidlunds, 1981) framgår att den finländske sagoklassificeraren Aarne hänför Askungen till samma kategori som Kråkskinnsmajsa, dvs det motiv Aarne då tar fasta på måste vara det upprepade bortflyendet från beundraren. Vi ser alltså dels att det finns en uppenbar skillnad mellan sagoforskarens klassificering och ordbokens definition av begreppet askungesaga. Dels att ordbokens definition inte tycks delas av 40% av de tillfrågade i min undersökning.

Jämför följande reklamtext: "Som "Den fete längst bak" i Take That var han uträknad och hånad. Stämd på miljontals kronor, utblottad, deprimerad och drogberoende. Du kommer att dö om du inte söker hjälp, varnade vännen Elton John, Idag är Robbie Williams världens störste popstjärna och fri från drogerna. Inom loppet av bara 3 timmar såldes alla 1,6 miljoner biljetter till hans världsturné 2006" (baksidestext till "Robbie - en superstjärnas väg från botten till toppen"). Enligt ordboksdefinitionen således en klockren askungesaga.

Samtidigt måste vi väl också medge att det ligger något i svar 4 och 5 som fastnat för bl.a. skotemat, och vidare kunde man väl uppfatta Askungen framför allt som en i raden av historier med elaka styvmödrar.

Om man t ex tar fasta på styvmoderstemat så torde alltså Snövit och "Hans och Greta" befinna sig i Askungens närhet på x-axeln. Vidare ut i geografin (djupdimension?) ser vi att Hans och Greta gränsar till Pomperipossa som i sin tur gränsar till exempelvis Pinoccio osv.   Tillsammans får vi en tredimensionell bild av en berättelsernas värld där man vidare kan tänka sig en tidsdimension där ev "Lilla Rosa och Långa Leda" kanske kan tolkas som den logiska fortsättningen på Askungen.

Alltså:En historia byggs upp av flera olika teman, eller motiv. Varje motiv kan teoretiskt/geografiskt placeras in i en omgivning av likartade historier som innehåller samma tema. Vad historieberättande går ut på, är alltså att på ett elegant sätt binda samman några olika motiv / byggstenar till en intressant helhet, som i sin tur kan presenteras i olika medier.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad är kvalitet? - exemplet musikfilm

Ibland blir det kanske inte som man tänkt sig, något gör en kanske ledsen eller oroad eller nedtryckt. Ett sätt att bearbeta sådant skulle t ex kunna vara att söka upp positiva upplevelser från musik, t ex just "rockvideor" (eller "melodifilmer" som mästerliga Melody Club så sympatiskt kallar dem), från exempelvis Youtube. Jag har några låtar som nästan alltid fungerar humörhöjande på mig och Youtubes filmer tillför onekligen en ny dimension till dem. På Youtube kan man även hitta användare som försökt sätta samman sina egna spellistor med alla möjliga inriktningar. "Musik som gör dig lycklig" kan vi väl alla behöva ibland, även om olika individer rimligtvis har helt olika kriterier för hur sådan musik skall vara. Men varför sätter någon samman listor på musik som gör en ledsen? Och varför söker somliga sig till sådana böcker?

Jag tycker det kan vara lite intressant att fundera över begreppet kvalitet just mot bakgrund av musikfilmerna. (Detta skriver jag helt efter "eget huvud" utan att ha läst på i ämnet.) Vad är det egentligen i en musikfilm som jag uppskattar? Som gör den "bra"?

Ja, man har en viss musiksmak och söker efter sådan musik, på samma sätt som man väljer att lyssna på skivor. Youtube fungerar ju också som ett arkiv för svåråtkomlig musik som det inte finns några filmer till. Man är nyfiken på något man hört talas om, eller vill återuppliva minnet av något man hört förr eller man vill förkovra sig i något man inte är så bekant med. I ett arkiv som alltså omfattar alla stilar från musikupptagningshistoriens hela vidd och världens alla hörn. Det är häftigt.

Så tillkommer ju då filmdimensionen. Det kan röra sig om en "officiell" musikfilm som gjorts just med syftet att konsumeras tillsammans med musiken, dvs en konstprodukt där snabba klipp och artister som mimar till sin egna studioinspelning liksom ingår i konceptet. Eller så är det en konsertupptagning där det man ser utspelar sig på en scen och det man hör faktiskt är just det som spelades in samtidigt med filmen. Eller så är det något TV-framträdande där artisterna kör "playback", dvs mimar eller spexar till sin egen förinspelade musik. Alla sådana inspelningsgenrer har ju sina egna möjligheter och begränsningar och får liksom bedömas efter sina egna förutsättningar.

Och vad är det egentligen som fångar mig? Det kan vara artisternas utseende; ungdomlig fräschör, oskuldsfullhet, en attityd, ett ansiktsuttryck, en dans, en färgkombination, en frisyr eller andra bildmässiga finesser.

Eller något i berättandet: det originella, något exotiskt, något gripande eller humoristiskt, det genomarbetade eller det enkla, det poetiska eller befängda. Jag har märkt att jag är märkligt förtjust i filmer där artisterna i något skede hoppar jämfota. Originalartister slår oftast efterföljare, men alls inte alltid. Ibland kan det vara publikens reaktioner eller brist på reaktioner som "blir hela grejen". Ibland, som på Youtube, kan det vara andra användares kommentarer som ger filmen en extra dimension eller avslöjar aspekter av filmen som man själv inte hade tänkt på, en "berättelse om berättelsen".

Det är således en närmast oändlig mängd faktorer som kan tillföra kvalitet till en film. Men det finns en klart dominerande faktor som fördärvar eller kan sänka en film: dåligt ljud. Positiva ljudfaktorer kan annars vara speciella röster, klanger, sångsätt.

Youtube är ju också fascinerande skickligt på att liksom känna av vad man letar efter och ge rekommendationer på filmer och musik man inte visste fanns men som lockar att klicka sig till. Jag är helt enkelt barnsligt förtjust i detta forum.

Ja, detta var kanske bara banala självklarheter, men de säger kanske ändå något om hur personligt och svårfångat begreppet "kvalitet" kan vara, även i andra sammanhang. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg