Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg i kategorin Mediekompetens

Tillbaka till bloggens startsida

Mera om moraliska paniker

Det är nu precis ett år sedan jag uppmärksammade Elza Dunkels Nätkulturer med en serie postningar, se t ex länksamlingarna här och här .

Hon har i mars skrivit en ny text om mediepaniker  riktade mot barn, som till stor del baseras på en youtubevideo med Kirsten Drotner. Den är mycket hörvärd, inte minst för att det är ett utmärkt tillfälle att vänja våra öron med att lyssna på danska. Det är inte så omöjligt som vi många gånger inbillar oss.

När det gäller just mediepaniker eller "moraliska paniker" i allmänhet, så är det ett ämne som även Stig-Björn Ljunggren har skrivit flera utmärkta texter om.

-Den moraliska paniken är en utmärkt grundtext om fenomenet, texten har legat på nätet sedan 1998, nu endast åtkomlig via Wayback machine.

Moralisk panik - tre faser är en text som faktiskt firar ettårsdag idag!

-Hur skuldbördan fördelas efter dådet i Trollhättan , en text om vårt, moralpanikernas, häxprocessernas, behov av syndabockar.


Därutöver har Hans L. Zetterberg skrivit om Moralisk panik , en text som ingick i SOU 1999:13, s.50-51.

Rebecca Weidmo Uvell har nyligen skrivit en satir som kan tjäna som mall för hur en moralisk indignation arketypiskt kan kanaliseras i det obligatoriska "uppropet".

Elza Dunkels påminner också i litteraturtipsen om Jan Guillous bok "Häxornas försvarare" (2002).


Helt utan samband med ovanstående vill jag även tipsa om den intervju med Jack Werner  som Elza i en tidigare postning länkar till. "Barn ska inte vara källkritiska"! Det hade nog varit bra om han specificerat vilka åldrar det är han syftar på, men tänkvärda resonemang i vilket fall som helst.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mediekunskap med Stig-Björn

Jag har gjort en enkel bibliografi för Stig-Björn Ljunggen över tidningskrönikor från 2015 och bloggposter på minfil. 

I första hand tycker jag han har en del intressanta synpunkter på medierna som skulle kunna utnyttjas i skolornas medieundervisning. Fast observera att det bara är en liten bråkdel av hans texter som handlar om detta. Den överväldigande massan av texter handlar om dagsaktuell politik.

I andra hand tycker jag är det en smula fascinerande att se vad en s.k. "proffstyckare" faktiskt producerar. Hans bredd, hans stil osv.

För det tredje tycker jag det är intressant att se vad som kan återfinnas från  Internet  archive / Wayback machine när en bloggare städat ut alla gamla texter från bloggen. I Stig-Björns fall hittade jag sålunda 137 bloggposter av (minst) 329 som måste ha funnits där en gång.

I det här sammanhanget är det dock i första hand hans texter om medier som intresserar; han skrev 2003 boken När medierna tar makten - Ett demokratiskt omställningsprogram i upplevelseindustrins skugga.

Här finns en länk till de 41 teser som sammanfattar boken.

Avskaffa första april-skämten handlar om svårigheten att skilja påhittade nyheter från "riktiga" nyheter.

Den skitnödiga samtiden - sex megatrender i samhällsdebatten att vara observant på.

Fakta hjälper oss inte ända fram - en bra text i källkritikhysterins tid.

Ett nytt, maktmedialt samhällskontrakt handlar om rollfördelningen mellan medier och politiker.

Framgångsrika politiker måste gå "genom rutan" , här tar han upp  fenomenet "Den mediala logiken", vad det sedan är får jag inte riktigt grepp om. Det är ett ämne jag skulle vilja ringa in bättre.

Kriget mellan fantasi och verklighet är en fascinerande liten text om våra värderingars förhållande till verkligheten. I texten tas nationalismen upp som exempel, men det bör väl uppfattas som "bara ett exempel".

Medierna skapar verklighet - om mediernas dragning till det spektakulära, se även second opinion-länken.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyheternas ström (1)

Jag har parallellt läst två böcker om 1900-talet: 20:e århundradets när var hur (1999) med Bernt Himmelstedt som huvudförfattare, och Hans Dahlbergs Hundra år i Sverige (2000). Jag tycker om dem båda två. Projektet går alltså ut på att på ett personligt sätt ge en någorlunda objektiv beskrivning av 1900-talet och försöka förklara det. Sätta in händelsernas ström i ett sammanhang och därmed göra det begripligt, åtminstone för oss oss tillbakablickare. När var hur delar upp århundradet i tio decenniebitar, medan Dahlberg skär upp i 8 perioder av varierande längd. Båda böckerna listar också exempel på nyhetshändelser för varje år i kronologisk ordning.

Poängerna med att läsa den här typen av böcker är flera: För det första ger det naturligtvis kunskaper om vad som har hänt. För den som vill förstå sin samtid och följa med sin tid behöver naturligtvis kännedom om bakgrunden till att det blivit som det blivit. För det andra är naturligtvis kunskaper om historiska händelser, personer och skeenden allmänbildande i sig. Det är många gånger fascinerande berättelser, som ofta lockar till vidare studier och uppslag. Det ena ger det andra.

För någon tid sedan läste jag också en traditionell årskrönika, "Anno 94" om året 1994. Vad den typen av texter ger (dvs att läsa årets största nyhetshändelser dag för dag under årets 365 dagar), är ju ett metaperspektiv på nyheter. Vad är det för typ av händelser som uppmärksammas. (Jag berörde detta i denna text från maj.) Vore det t ex en god idé att låta en klass, säg 13-åringar, läsa de 13 senaste årens årskrönikor för att få en genomgång av vad som hänt dag för dag under deras livstid? Ja, ifall något skulle ha råkat gå dem förbi... Globalt och nationellt är det ju lätt att hitta sådana krönikor, men vill man kunskapa på regionalt eller lokalt plan får man kanske göra arbetet själva. Skulle det vara ett intressant projektarbete? Vilken var "dagens stora nyhet" i landskapet, storkommunen och/eller vårt eget lilla samhälle under ett års tid? Kanske i samarbete med en lokaltidning eller ett välförsett bibliotek som arkiverar sina gamla tidningar. Med 20 elever blir det en 2-3 veckors tidningar per elev att gå igenom och sammanställa...

En annan aspekt av att läsa gamla årskrönikor, ja, här tänker jag mig flera decennier gamla, eller t.o.m. sekel, är att det ger en möjlighet att skönja vad som verkligen är nytt i dagens nyhetsflöde och vad som är... nytt vin i gamla flaskor. Det mesta har ju faktiskt hänt förr (och t ex extrema väderhändelser är faktiskt fullkomligt normala). Sådant som vi vuxna vet av erfarenhet, men som barnen inte kan ha någon erfarenhet av. Journalistiken och samhället förändras med tiden, men människan är sig lik.

Att ge ungdomar möjlighet att se att dagens nyhetsflöde inte är kaotiskt, utan i viss mån möjligt att förstå, systematisera och t.o.m. förutse... Det kan ju jag som... äh... informations- och systematikförespråkare... tycka det vore värdefullt att visa dem.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Martin Widmark om skrivande och kreativitet, del 2

(Fortsättning...)


Det måste till en bra historia och ett driv som för läsandet vidare för att väcka läsarens intresse (TT 11/3 -11).

Jag tror inte spänningen är det viktigaste med deckare, utan att man som läsare är medaktiv och löser brottet.

Hur lång tid tar det att skriva en Lasse-Maja-bok? - Ungefär en vecka, men då är allt planerat. (Östgöta Correspondenten 14/4 -11)

– När jag skriver ska det alltid gå att byta ut ”säger Maja” mot ”säger Lasse”, utan att det känns konstigt. (Östgöta Correspondenten 24/5 -16).


Att skriva barnböcker är ingen lek trots att det är Martins stora intresse och drömjobb. Precis som för alla andra händer det att han kör fast. Men då brukar han gå ut och snickra lite tills det har lossnat. (TT 11/3 -11)


[Angående författarsamarbetet med Petter Lindbeck:]

Petter Lidbeck och Martin Widmark brukar skriva ett kapitel var, och läsa och ändra varandras texter - utan prestige. Till slut ser de inte vem som skrivit vad.

Var får de allt ifrån? Martin tror helt enkelt att alla människor har ungefär samma dos fantasi, att det mest handlar om att ta vara på den. Petter tycker tvärtom: - Ingen har fantasi egentligen. Alla bara snor från verkligheten och stuvar om. - Men, opponerar sig Martin genast, det är ju det som är fantasi! (Aftonbladet 29/6 08).


- [Kreativitet] har med livslust att göra. Handlar om överlevnad. Sätter du två människor på en öde ö och bara den ena är kreativ, då kommer den kreativa klara sig mycket bättre.

Han poängterar att det är begränsningarna som är befruktande. I Widmarks värld är den oändliga friheten inte speciellt bra för kreativiteten. Det är när man börjar sätta käppar i hjulen för hjärnan som den börjar jobba på riktigt.

- Ramar är viktiga. Jag menar: Använd orden marsipan, borrmaskin och klocka i texten. Jag går igång direkt, hur ska jag få ihop det här? frågar han rätt ut i luften.

- Kreativitet är ett berusande tillstånd som nästan inte går att jämföras med någon annan mänsklig aktivitet när man är mitt inne i ett flöde. Då man känner att man nästan är på gränsen till att skapa något som inte har funnits förut. Egentligen är det väl inte så, man kombinerar bara på ett nytt sätt (Gp 25/2 -12).


Allt Martin Widmark skriver ska ha ett angeläget budskap, det är han tydlig med. Han vill påverka, få barn och ungdomar att tänka efter (GP 25/2 -12).

- Alla lever i ett sammanhang och det är klart att man som författare påverkas av det som sker runt omkring. Men en berättelse kan väldigt fort bli daterad om man till exempel använder ett uttryck som ungdomar använder. Jag har själv tonåringar hemma och de kan nästan skratta ihjäl sig när jag försöker använda deras uttryck (Sydöstran 7/11 -15).

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Martin Widmark om skrivande och kreativitet, del 1

Jag vill ge ett exempel på hur lätt det är att sammanställa fakta från olika håll och skapa en någorlunda sammanhängande "mosaiktext" om man har tillgång till ett stort antal olika texter. Jag har med hjälp av databasen Mediearkivet (som borde, kan man tycka, finnas tillgängligt via de kommunala folk- och skolbiblioteken) sammanställt en text bestående av utdrag ur intervjuer med Sveriges mest läste författare, Martin Widmark. Jag har här fokuserat på Widmarks syn på skrivande och kreativitet.


 - Jag försöker helt enkelt beskriva vuxenvärlden med barnens ögon och jag har en dröm att alla ska kunna läsa mina böcker. Så jag får utgå från deras världsbild, vokabulär och referensramar (Falu-Kuriren 22/1 -15).

- Om ni skulle vilja lära er att skriva deckare, då ska ni läsa samma bok två gånger. Läs om den direkt. Då ser ni hur jag gör som författare, hur jag luras.

Martin Widmark säger att han är välplanerad och jobbar disciplinerat mellan åtta och fyra. . Jag tror att mina böcker håller sig på en enkel språklig nivå men har ett innehåll som ligger på -och utmanar - barnens intellektuella nivå. Jag tror att det är det som är hemligheten (Barometern 17/12 -11).

Läraren Widmark blev författaren Widmark när sonen Johannes en dag frågade hur man egentligen fångar en tiger. Jo, svarade pappa, man går ut i skogen och plockar pinnar och binder ihop dem till en bur och så flyger man till Indien. Sedan lägger man en korv i buren och så vips har man fångat en tiger.

- Då märkte jag att det var så otroligt enkelt att berätta (GP 25/2 -12).

Martin Widmarks författarbana började med det muntliga berättandet. Han brukade berätta rövarhistorier för sin son. Sedan började han skriva.


- Jag måste börja med att rita upp handlingen, för att strukturera mina tankar och associationer. Jag har inte mer fantasi än någon annan, men jag tar min fantasi på brinnande allvar (Barometern 23/4 -16).

Att planera sin berättelse innan man börjar skriva är a och o för att lyckas. Om man hittar på och skriver samtidigt så krockar två färdigheter. Därför ska man hitta på först och skriva sen (Nerikes Allehanda 12/3 -10).

Man får inte bli för trygg och inte heller känna prestationsångest. Jag vill anstränga mig för att varje bok ska bli minst lika bra som den föregående (Aftonbladet 18/10 -09).

Arbetet med en LasseMaja-bok börjar med att Martin Widmark tänker ut en miljö för berättelsen, till exempel en simhall eller en skola. Sedan vänder han och vrider på idén i några veckor för att se om den håller, och slutligen sätter han sig och skriver ner allt (DN 16/9 -13).

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg