Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin läsfrämjande

Tillbaka till bloggens startsida

Om serier

Jag skulle vilja uppmärksamma att Ica-kurirens kulturredaktör Oskar Ekman skriver om serier i dagens nummer av tidningen (nr 11/18). Jag citerar:

...serier är oöverträffade som inkörsport till läsning och har den unika förmågan att fängsla alla, oavsett kön, ålder, social bakgrund eller läsvana.

Allt jag själv har lärt mig om skrivande kommer från min barndoms serievärld. Hur man får en läsare att älska såväl en hjälte (Bamse) som en antihjälte (Kalle Anka). Konsten att bygga upp ett äventyr (Tintin och Fantomen), att åstadkomma en oväntad vändning i dramaturgin (Snobben), att tajma en dräpande replik (Katten Gustaf) eller att skapa identifikation över generationsgränserna (Ensamma mamman). Den lilla gnutta världshistoria jag känner till kommer givetvis från Asterix.

Det var väl vackert formulerat!?

I januari förra året var jag opponent då mina kurskamrater Andrea Johansson och Gabriella Larsson redovisade sitt examensarbete "Det är ju bara en serie" - en studie av läsfrämjande verksamhet. Uppsatsen godkändes, men skulle omarbetas på vissa punkter, och sedan vet jag inte vad som hände med den, för den har fortfarande inte offentliggjorts på Diva-portal. Jag misstänker dock att det är skolan som är bromsklossen i det här fallet, då jag vet att jag har flera godkända kurskamrater som inte heller fått sina uppsatser publicerade. Jag tar mig nu friheten att förmedla Johanssons och Larssons resultat från sin studie om hur skolbibliotekarier för närvarande arbetar med serier, så som den förelåg i januari förra året:

Uppsatsens tre frågeställningar:

Hur använder skolbibliotekarier serier som medel i läsfrämjande arbete:

- Presenterar serier vid bokprat

- Presenterar serier i sociala medier

- Låter eleverna teckna egna serier

- Författarbesök

- Samarbete med lärare i svenska och bild om serier, temaprojekt

- Information om serier som berättarform

(I analysen nämns även:)

- Referenssamtal


Upplevda fördelar med serier som medel i läsfrämjande arbete

- Exemplifierar litteraturens mångfald

- Tycks tilltala film- och spelintresserade

- Väcker läslust, tilltalar läsovilliga

- Bildförstärkning 

- läsning och bildtolkning ger tillsammans god grundförståelse (av texten?)

- Seriefigurer är ofta kända karaktärer som är tacksamma att arbeta med

- tacksamt tema för samarbeten med svensk- och bildlärare


(I analysen nämns även:)

- serier kan bidra till ökad förståelse och utveckling av ordförrådet för elever som kämpar med sin läsning

- barn är ofta bekanta med serier från tidig ålder


Upplevda utmaningar för arbetet med serier som medel i läsfrämjande arbete

- lärarna föredrar kapitelböcker

- serier har låg status

- vissa elever tycker inte att serier var tillräckligt utmanande

- begränsat utbud

- bibliotekets begränsade budget

- lämpar sig dåligt för högläsning


Detta med att serier "tycks tilltala film- och spelintresserade" är en intressant iakttagelse. Jag har vid ett par tillfällen lyssnat på (lysande) föredrag av förre läsambassadören och serietecknaren Johan Unenge. Han säger bl a att det finns ett tydligt statistiskt samband mellan serietidningsprenumerationer i ett land och resultat på PISA-testen. Det verkar alltså som om Sveriges problem följer samma kurva som Kalle Ankas prenumerationssiffror! Är det så att finländska barn läser så mycket bättre än svenska för att de i högre grad än svenska läser serier!? Johan själv funderade på om seriernas minskande popularitet bland svenska barn berodde på att skolan alltmer börjat utnyttja serier i undervisningen!? Som om allt som skolan rör vid skulle ha en negativ effekt på attraktionen... Tanken förefaller ioförsig inte orimlig. Men finns det verkligen en sådan "motvallseffekt"? Finns det forskning på det? Kan det inte snarare vara så som Johansson & Larsson hävdar, att de som främst utgör seriernas kärnkonsumenter är samma grupp som i hög grad dras till film och spel, ja, att det finns en konkurrenssituation här som har drabbat serieläsandet?

Kombinationen text och bild - "läsning och bildtolkning ger tillsammans god grundförståelse (av texten)" är ju det som gör serier så lämpligt för nybörjarläsare... på alla stadier. Alla tänker på 7-åringarnas möda med läsningen, men varför utnyttjas serier i så liten utsträckning för b-språksundervisningen? Hade jag inköpsansvar över ett skolbibliotek skulle jag köpa in massor av Kalle Anka-pocket på franska och tyska. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Läsebokens uppgift (1900)

Jag upptäckte i går det mest magnifika företal jag någonsin läst. Jag måste bara få återge det i sin helhet. Det kommer från "ABC- och läsebok I - för småskolor" av Olof Rosenborg och är daterat år 1900:

Gå ut du lilla bok! Gå ut i den stora Barnavännens tjänst! Leta dig väg till de små i skola och hem, i hydda och palats! Utså några kunskapens frön, som kunna spira, bära frukt och omsättas i livet! Lägg grunden till och väck upp några dygdens och gudaktighetens krafter i de spädas själ! Väck håg till det goda, det sanna och rätta! Väck lust till vetande och förkovran! Bliv en kär vän för de små, och nödgas du än under arbetet pressa en och annan tår ur deras ögon, så torka själv med varsamhet bort tårarna! Locka däremellan fram ett glatt leende på de spädas läppar, ty sådant gör sinnet friskt och arbetet lätt! Väck barmhärtighetens känslor i barnahjärtan; barmhärtighet mot de lidande, de arma och svaga; barmhärtighet mot allt levande i Guds skapade värld! Visa hän till det goda, det lärorika i denna värld, men glöm ej att tillika visa hän mot evighetens värld! Tänd hos de unga en gnista av kärlek till Gud, kärlek till nästan, kärlek till konung och fädernesland!                                                                                                  Olof Rosenborg


Vilka stolta ideal, vilka mäktiga ambitioner! Jag blir tagen ...och betagen. Ja, det gäller att ta sin uppgift på allvar, vare sig man nu är läroboksförfattare, bibliotekarie eller lärare. 

Och Rosenborg följer faktiskt sitt program. Det är en fullkomligt oemotståndlig läsebok med ett pärlband av bedårande sedelärande stycken. Den sedelärande berättelsen är en charmfull konstart som är väl värd en renässans!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några ABC-böcker (inledning)

I skyltfönstret till det enda kvarvarande caféet här i stadens centrum, bokcaféet, ligger Mamma Mus ABC och råmar efter mig när jag går förbi. Jag slår dövörat till. Det ska inte vara mer här! Ja, och någon barnbibliotekarie lär jag väl ändå aldrig bli...

ABC-böcker, en genomgång.

På Ad libris hittar jag för närvarande ett 30-tal titlar som förfaller vara av ABC-karaktär, och de jämtländska biblioteken har gjort en okommenterad sammanställning här .

ABC-böcker är ingen enhetlig genre. Jag har i nedanstående genomgång (ja, jag har försökt "lura systemet" genom att skriva texterna i bakvänd ordning) helt enkelt gått igenom de böcker jag hittade här hemma i min garderob. Jag urskiljer följande underkategorier som naturligtvis inte utesluter varandra utan mycket väl kan överlappa: Vers-ABC (rimmad berättelse), prosa-ABC (orimmad berättelse), bild-ABC (utan text), pedagogisk ABC (bilderna uppmuntrar till att identifiera bokstäver eller föremål med den aktuella bokstaven som begynnelsebokstav, eller som på andra sätt tycks vara avsedd att hjälpa barnen att knäcka koden), skol-ABC (som är avsedda att användas i skolundervisning), nybörjarläsar-ABC (som är avsedd som lästräning för nybörjarläsare), tema-ABC (som behandlar ett specifikt ämne) och vuxen-ABC (som utger sig för att vara en ABC-bok, men som inte tycks ha barn som målgrupp). Till genren kan även räknas ACB-böcker (som presenterar bokstäverna i annan ordning). Vidare är det naturligtvis så att det inom varje underkategori finns ett stort åldersspann i fråga om avsedd målgrupp. Utbudet är så stort att det borde finnas gott om böcker för varje enskilt barn, oavsett ålder och intressen, men det kan vara svårt att av enbart titel eller omslag få klarhet i vilka böcker som passar den enskilde föräldern och dennes barn.

Jag har framför allt läst och bedömt dessa böcker med läsfrämjarentusiastens blick. Jag ser ABC i första hand som ett (ibland idealiskt) hjälpmedel för småbarnsföräldrar att lära sina små barn bokstävernas "hemliga" budskap och därigenom knäcka koden. Huvudfåran av böcker förefaller vara avsedda att högläsas av föräldrar till barn i åldrarna 2 till 5 år. Det här är alltså böcker som kan och bör läsas åtskilliga gånger, men jag rekommenderar att man alternerar mellan en 5-10 olika ABC-böcker. Det är just sådant folkbiblioteken är till för.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några Abc-böcker (2)

Jan Lööf: ABC-boken (1999)

Här har vi en ren bild-ABC. En bokstav för varje uppslag; bokstäverna, en versal och en gemen, är stora och tydliga, vid sidan om dem en bild och under bilden finns ordet som bilden ska illustrera i vanlig text. Jag är generellt inte så förtjust i den här ABC-kategorin, eftersom böckerna vare sig är särskilt pedagogiska eller underhållande. Jag tycker det är en smula oklart vilken målgrupp dessa böcker är tänkt för. Å andra sidan är det onekligen en vacker, estetiskt njutbar bok av en skicklig konstnär. Bilderna på bockarna Bruse eller den på trollet skulle jag vilja rama in och sätta upp på väggen.

(Bild)


Mati Lepp: ABCD-boken (2007)

Samma upplägg som Jan Lööfs bok, fast en bokstav per sida och så dubbleras bokstäver och text av någon svårbegriplig anledning med ett obetydligt annorlunda typsnitt. Längst bak finns ett uppslag "Här kan du öva dig att skriva bokstäverna", som väl i och för sig är en god idé, men passar dåligt ihop med bokens pekbokskaraktär. Boken duger väl som pekboksalternativ för riktigt små barn, men knappast för den som vill hjälpa sitt barn knäcka koden.

(Bild)


Gahrton och Unenge: Ofelia Franssons ABC (1993)

En sida per bokstav. Stora tydliga bokstäver i versal och gemen, en versrad för varje bild där vänstersidans rad rimmar på högersidans enligt mönstret "I som i igelkotten Åsa trampar på... j som i jagad för det blir Åsa då." Ett litet äventyr efter Elsa Beskows ABC-formel. Jag är ganska road av den här boken  utan några större pedagogiska ansatser.

(Vers)


Gahrton och Unenge: Alla barnens ABC (1998) (Ingår även i Alla barnens stora sagobok)

Som föregående fast lite vassare i allt. Fyra rimmade versrader på varje sida och betydligt detaljrikare, intressantare bilder. Första versraden börjar alltid med "Alla barnen...", sedan kläms sidans bokstav in som begynnelsebokstav till flera ord i versen, ofta som namn på barn, t ex på S: "Sara sparkar, Sigge drömmer, Sune snarkar". Fullt i klass med Elsa Beskow!.

(Vers)


Elsa Beskow: ABC-resan (1945)

Vår mest klassiska ABC-bok. En äventyrlig resa skildras där varje bokstav får normalt fyra rimmade versrader som inleds med ett ord med den aktuella bokstaven som begynnelsebokstav. Rytmiskt är verserna en fröjd att högläsa och bilderna är helt oemotståndliga. Observera det famösa årtalet! Det är alltså en ganska sen Beskowhistoria som därför inte fanns med i hennes läsebok Vill du läsa.

(Vers)


Wirsén och Wirsén: ABC med Rut och Knut (2003)

Här är det en fyrradig vers på varje bokstav och de handlar om ett yrke, en affär eller inrättning med den aktuella bokstaven som begynnelsebokstav. Varje bild inbjuder till att leta efter den aktuella bokstaven som gömts här och var. Det är ett utmärkt grepp.

(Vers, tema, pedagogisk)


Wirsén och Wirsén: Lilla ABC med Rut och Knut & Tjut (2004/ 2007)  

En betydligt "mindre" bok i alla avseenden. Tre bokstäver flätas ihop i ett treradsrim där den tredje raden rimmar på den andra enligt mönstret: "A som i armar, B som i benen, c som i clownen som cyklar på scenen". Jag tror att den skulle kunna fungera utmärkt som utantillinlärningsövning!

(Vers)


Hallqvist och Lindberg: ABC (1951)

En fyrradig vers på varje bokstav där den aktuella bokstaven är begynnelsebokstav i första radens första ord. Fyndiga, lättlästa verser. Nödvändig för varje vuxen ABC-samlare med ambitioner.

(Vers)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några ABC-böcker (3)

Beppe Wolgers (och Åsa Nilsson): ABC-bok (1980)

Fem- eller sexradig vers med lite varierande rimflätningsmönster, där första raden följer monstret: "Det var en gång ett djur som hette A." Utöver det där bokstavsdjuret är också tre föremål med den aktuella begynnelsebokstaven tecknade på varje sida. Det fungerar bra för det mesta, men jag blir lite betryckt  av hur bokstavsdjuren R och S blir behandlade: R blir kastad i ett kärr och S blir inlåst i en vecka. Jag tycker inte att sådana handlingar hör hemma i en ABC-bok. 

(Vers, pedagogisk)


Stark och Brøgger: ABC - Den sagolika resan (2010)

En historia på fyrradig vers Boken är ett samnordiskt projekt med parallell text på norska, danska och finska. Varje fyrrading har den aktuella bokstaven som begynnelsebokstav, sedan har versförfattaren ansträngt sig att stoppa in ganska många ord med samma begynnelsebokstav i versen. Bilderna gör däremot inget för att lyfta fram de aktuella bokstäverna. Historien som berättas är bra, men ur pedagogisk synvinkel är bilderna en besvikelse.

(Vers)


Lena Andersson: ABC, sa lilla t (1994)

Här är temat stora och små djur och växter, enligt mönstret - vänstersida, överst till vänster A som versal, överst till höger texten ANKA med versaler, under en stor tecknad bild föreställande en vuxen anka med hatt och käpp, därunder den första delen av den tvåradiga versen; "Stora A godda godda..." På motstående högersida högst upp texten anka  och gemena a, därunder en bild på en ankkyckling med födelsedagstårta och därunder fortsättningen: ..."lilla a hurra hurra!"  Bilder och verser tycks alltså vara riktade till ganska små barn, men för dem fungerar den nog utmärkt.

(Vers)


Lena Andersson: Majas alfabet (1984)

En tema-ABC där varje fyrradsvers handlar om och illustreras med en växt. Det är mycket tjusiga målningar, men boken är nog mera avsedd att ge växtkunskap än bokstavskunskap.

(Vers)


Hellsing & Ströyer: ABC (1961)

Säkert en av våra mest kända ABC-böcker. Femradiga verser där förstaraden börjar med aktuell bokstav. Högsta kvalitet. Dessutom har varje bokstav en begynnelsebokstavsramsa av typen "Jämt jagade Jerk jämtländska jättejärpar". Illustrationerna framställer femradingen plus en ruta med föremål som har den aktuella bokstaven som begynnelsebokstav. 

(Vers, pedagogik)


Catarina Kruusval: Ellens ABC (1999).

Treradsverser vars illustration bara upptar en liten del av sidan, som därutöver har föremål med den aktuella bokstaven som begynnelsebokstav. För J t ex jordgubbe, jordnöt, järnväg, jordglob, julgran etc med ordet prydligt textat intill. I jämförelse med Hellsings bok ligger alltså tyngdpunkten här mera på bilder och pedagogik än på versen. En favorit.

(Vers, pedagogik)


Margareta Fridén: Linas ABC-bok (2006)

Fyra- till sexradiga verser på varje bokstav. En utflykt i mössens värld. Bilder med föremål att leta efter: "Hjälp musen Lina att hitta: igelkott, igloo, iller, isbjörn och isprinsessan Iris." En gullig bok.

(Vers, pedagogisk)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg