Åsa Wikforss är ju mycket aktuell just nu. Hon har precis installerats i Svenska akademin och hennes bok Alternativa fakta är aktuell för massutdelning på svenska gymnasieskolor, se TT-artikeln. Det är alltså förlaget Fri tanke och Björn Ulvaeus som ser detta som ett sätt att främja sina intressen. Observera hur Ulvaeus motiverar initiativet:

Julklappen motiverar han med att referera till skådespelaren Sacha Baron Cohens omskrivna tal på en konferens mot antisemitism i New York där han beskrev de sociala medierna och Google som “de största propagandamaskinerna i historien”.

Den klickbara länken till Cohens tal ger ju en tydlig illustration på hur man vill utnyttja rädslan för "alternativa fakta" eller olämpliga åsikter för att kräva att yttrandefriheten på internet begränsas, dvs exakt vad Farkas och Schou hävdat och som jag skrev om förra veckan. 

Och såväl forskarna som Ulvaeus hävdar sig försvara demokratin, trots att de hävdar diametralt motsatta ståndpunkter...

Bakgrunden till Wikforss bok beskrivs i en något enerverande artikel i tidningen Curie: 

 Hon höll egentligen på med ett projekt om självkunskap, kunskap om de egna tankarna, och skulle skriva forskningsartiklar om det när hon ”blev jättearg på Trump och skrev en populärvetenskaplig bok istället”.

Vilket ju också bekräftar Farkas och Schous tes att hela detta intresse för trovärdighetsfrågor är motiverat av politiska intressen. Jag har skrivit detta tidigare: Så fort begrepp som "alternativa fakta", "kunskapsresistens" eller "fake news" diskuteras så är det meningen att man ska påminnas om att Trump är dålig och DN är nödvändig etc...


För Åsa Wikforss är filosofin ett verktyg för att tänka klart även i det vardagliga livet. Den hjälper henne att upptäcka vissa typer av tankefel och dålig argumentation. (...)

Forskning fungerar ju inte för att forskare är genier. Vi är inte smartare än folk i allmänhet, men vi har en struktur för att se till att vi gemensamt får fram kunskap: dubbelblinda tester, laborationer, peer review. Så att det blir rätt på sikt. Det måste man upplysa om för att öka tilltron till vetenskapen.

Det Wikforss säger här är naturligtvis korrekt. Samtidigt är det ju uppenbart att hon utnyttjar världens vanligaste bondfångartrick: Måla upp ett potentiellt problem så skräckinjagande som möjligt; skräm upp, måla fan på väggen. Förklara sedan att du, just du, har lösningen, kan rädda världen etc, om allmänheten bara följer dina råd, köper din produkt etc. Här ser hon en möjlighet att slå ett slag för filosofin i synnerhet och vetenskapen i allmänhet. Naturligtvis är retorik och argumentationsanalys viktiga redskap i detta sammanhang, det är ju den linje jag drivit hela tiden på denna blogg, men det betyder inte att det samtidigt skulle finnas något behov att "öka tilltron till vetenskapen" som sådana som  Wikforss och Frans m.fl vill hävda. Tvärt om, vetenskap är, menar jag, inget man alls ska visa obetingad tilltro till.  Som Wikforss påpekar är inte forskare smartare än folk i allmänhet.  Citat från en debattör i frågan: "Vetenskap är inget man respekterar, det är något man granskar i minsta detalj, för att se om argumenten/mätningarna/beräkningarna/teorierna håller. Kom ihåg det: I minsta detalj!"

 Det största problemet med utbildat folk är just att de hyser alltför stor tilltro till påståenden om vad "vetenskapen hävdar".