Min tolkning av skolbibliotekariens roll har ju, som denna blogg visat, haft sin tyngdpunkt i trovärdighetsfrågor, kunskapsteori, medie- och textkunskap, retorik och informationskompetens. Jag är ständigt osäker på vad ni läsare egentligen får ut av mina texter och tips och ibland tycker jag att mina aktuella intressen bara blir allt mindre relevanta för en genomsnittlig grundskolelärares behov och nyttor. Kanske borde jag bara släppa skolbiblioteksambitionerna när det ändå inte finns någon rektor som vill anställa mig... Och i  avsaknad av kommentarer blir bloggen en sorts redovisning av nyhetsflödets intressantare aktualiteter för tillfället...

Ni känner till mitt intresse för ledartexter i GP... Nu i dessa smittspridningstider har ledarsidan radat upp tre i mitt tycke mycket läsvärda texter:

Aleksandra Boscanin: Virusbekämpning är politik och måste få kritiseras 

Nyckelmening: "Expertis är ingen garanti för gott omdöme."

Håkan  Boström fortsätter och fördjupar resonemanget i sin text "Utmanat kontrollbehov ".

Citat:

 Såväl övertron på experter (teknisk, liksom psykologisk och ekonomisk expertis), som dess motsats; populismens förkastande av expertisens makt och försök att ersätta den med ”sunt förnuft”, karismatiska ledare och identitetspolitik, är försök att slippa ifrån den oro och ångest som följer av denna kontrollförlust. Vi söker helt enkelt nya gudar att hålla i handen när varken rutin, tradition eller religion kan fylla den funktionen längre.

Hmm... om x-linjen består av ett motsatsförhållande mellan experttro och "sunt förnuft"... Vad skulle då y-linjen representera för motsatsförhållande i ett fyrfältsdiagram? Kan ju jag undra.


Anna Dahlberg i Expressen: Jag tänker inte låtsas att jag är tvärsäker , sätter fingret på den genuina osäkerhet som vi faktiskt befinner oss i mitt i alla tvärsäkra påståenden.
Nyckelmening: Ju mer jag har läst desto osäkrare har jag blivit. 
Så tycker jag det ofta är. I alla möjliga sammanhang.

Jag gillar avslutningen:

Om några veckor eller månader kanske bilden har börjat klarna. Antingen kommer vi att få se krigsliknande scener från svenska fältsjukhus eller så har den stora efterdebatten redan dragit i gång om varför en hel värld överreagerade så. 

Då lovar jag att inte utbrista: ”Vad var det jag sade!” För jag har i ärlighetens namn ingen aning om var det här slutar. 


Om vi återgår till Gp har Karin Pihl skrivit en underhållande text om konspirationsteorier: Knäppa teorier har funnits i alla tider 

Slutmeningen är särskilt värd att begrunda: Dessutom har konspirationerna ofta ett visst mått av underhållningsvärde.

Allt är inte avsett att tas på allvar. Det är gråzonerna som fascinerar mest. Det som för några är en lek, att låta fantasin flyga iväg, att söka dolda tecken och betydelser, kan andra uppfatta som blodigt allvar. Klockkurvan över populationens intellektuella fattningsförmågor... Några befinner sig alltid någonstans längst åt vänster. Och ironi är svårt att uppfatta i texter.

Karin Pihl nämner inte det kanske bästa exemplet just nu: Madonnas dödsmässa från förra årets Eurovisionsschlagerfestival. 

När framförandet var färskt tycks de flesta ha tolkat in satanism eller ordningsväsende .

Plötsligt gör man helt nya tolkningar. Med "facit" i hand faller pusselbitarna på plats. Tycker man...
I kommentarsfältet: "Varför åldras hon inte? Äter hon barn?"

Plötsligt känns avståndet till 1600-talets häxprocesser svindlande kort...


 Fröding förklarar "vitsen" i Frimureran .