1938 utgav skolläraren m.m. Per Johannes, med ekonomiskt stöd av den lokala sparbanken, boken "Vår socken", med underrubriken "Hembygdsbok för Leksand ungdom". Det är en av mina favoritböcker. En sådan bok anser jag borde finnas i varenda svensk socken. Eller åtminstone kommun, för de landsändar där socknarna eventuellt är i minsta laget.

Syftet beskrivs på följande sätt i förordet:

Som av innehållet framgår vill den vara en läsebok för Leksands ungdom. Den vill fästa sockenfolkets och särskilt dess ungdoms uppmärksamhet på både viktiga och intressanta ting, som ligga oss nära men likväl ofta förgätas eller glömmas. Kan bokens innehåll till någon del därav väcka håg till verklig hembygdsforskning och kärlek till det, som är vår sockens egenart, är dess syfte nått. Ingen kan veta allt, som är värt att veta om sin hembygd och dess historia, om dess minnen och dess liv i dag. Men ingen, som vill bli en värdig son eller dotter av sin bygd, försummar heller att fördjupa sin kunskap om sin hembygds kultur och natur. Denna lilla bok söker anvisa några vägar till källor, där sådan kunskap finns att få.

Och innehållsförteckningen uppvisar 25 texter av olika längd, boken omfattar totalt 180 sidor i pocketformat, om exempelvis...

kyrkan

ett kyrkoår,

en kyrkfärd för hundra år sedan,

om bemärkta sockenbor,

fornminnen och hembygdsgårdar,

byar och bynamn,

dialekten,

namnskick, gårds- och soldatnamn,

om nödår,

ett besök på konstgalleriet,

hur skolväsendet i socknen utvecklats,

riksdagsmän,

Leksandsmotiv i litteraturen,

om växter och fåglar,

utfärder i naturen,

näringsliv och utkomstmöjligheter,

gamla seder och anekdoter

Boken är, som historieböcker ju brukar vara, av tämligen tidlös karaktär. Det mesta skulle nog vara gångbar läsning även idag, 80 år senare. Men visst kan man tänka sig att dylika böcker även borde ha kapitel om föreningslivet och idrotten, musiklivet, roliga historier, vägnätets utveckling, den lokala demokratin, märkliga händelser, olyckor, brott, tingsväsendet, katastrofer... dvs berättelser om bygden och förfäderna och nutiden i vid mening.

Per Johannes skrev själv bara en femtedel av texterna, resten delegerade han till specialkunnigt folk.

Jag menar, hur svårt kan det vara att producera skolrelevanta texter om hembygden med dagens tekniska möjligheter där t ex trycksaker i små upplagor kan tas fram på vanliga skrivare och bindas snyggt till nästan inga kostnader alls? På många håll kan man säkert mycket enkelt hitta lämpliga texter i eventuella hembygdsföreningars skrifter och från tidningsklippsamlingar.