Ord är tankarnas byggstenar precis som bokstäver är ordens byggklossar. För att få bra tankar och goda texter måste vi rimligtvis öva oss i byggnadskonsten. Ett bra sätt skulle kunna vara att testa de byggstenar andra lämnat efter sig.  

En text består dels av en tanke, t ex en intrig, en historia eller en känsla... och dels en form, dvs det uttryck, de ord och meningar som åskådliggör tanken. Man kan ibland stöta på en god idé - som skribenten dock inte lyckats klä i ord så väl. Eller tvärt om - skribenten kan formulera sig förförande vackert och slagkraftigt om en misslyckad idé. (De andra fallen jag tagit upp är egentligen en annan sak, som när en lysande inledning fått ett misslyckat slut. Eller man har ett bra slut på en historia som skäms av en misslyckad början. Eller så är känslorna och frågeställningarna eviga, men placerade i en irrelevant tid.)

Formeln till framgång är naturligtvis att plocka upp det som fungerar och skala bort det som inte passar in i ens syften.

Listiga skribenter murar nya våningar genom att ställa sig på föregångarnas axlar.

Man skulle alltså kunna säga att det finns två verktygslådor: idéernas låda och stilgreppens låda. Som bibliotekariestudent tycker jag ju att båda lådorna är lika angelägna att uppmärksamma, systematisera och tillgängliggöra. Och skolornas roll är väl att göra eleverna bekanta med verktygen.

Vilka är principerna för en rolig historia? Hur blir man bra på att leverera aforismer? Hur lyder kåsörens ABC? Vad ligger i serietecknarens verktygslåda?

Ur mitt perspektiv ser det alltså ut som om tillvaron måste kategoriseras, definieras och beskrivas på flera olika plan, för att kunna hanteras och begripas, där bibliotekets SAB-system bara befinner sig på det första planet. Flera olika former av material måste samlas in, sorteras och lagras. På formernas eller genrernas plan finns frågor som: Vad är en dikt? Vad  är en aforism? Hur åstadkommer man meningsfulla hybrider?

Eller riskerar man att gå vilse i alla detaljerna?  Men utan kartor riskerar vi kanske att gå vilse i det kaotiska...eller?

Och så tänker man ett varv till...

I informationens värld finns inte bara producenter, medier och konsumenter. Vi kanske hellre borde tänka i termer av syften, verktyg och önskemål eller preferenser. Just det!! Det finns ju ett ytterligare plan! Tillkommer gör ju den storhet vi kan kalla kvaliteter; dvs vilka effekter vill vi uppnå?... T ex det eleganta, det överraskande, det högstämda, det komiska, det vackra, det fula, det spänningsskapande, det klangfulla, det rytmiska, det nyskapande etc.

Idéer, former och kvaliteter.

Sedan är det bara att kombinera på ett medvetet sätt utifrån det aktuella syftet... ev med hänsyn till mottagarens eller publikens önskemål eller preferenser.

Till slut handlar allt om kunskap, fantasi, hantverksskicklighet och arbete. Det finns inga genvägar till mästerskap.