Jag har läst bibliotekarieutbildaren Monika Johanssons text "Serier för läsintresse" på Skolverkets lärportalen.

I textens sista tre avsnitt kommer hon in på ett begrepp "genrepedagogik" som innebär "att lära sig språkliga mönster som passar för olika tillfällen och situationer samt synliggör texters delar och vilka syften dessa har".

Monika Johansson stödjer sig här på Johansson, B & Sandell Ring (2012) "Låt språket bära, genrepedagogik i praktiken". Enligt denna framställning består texter av en metastruktur bestående av deltagare, processer och omständigheter.

 - Deltagare är förstås de som en text behandlar, "oftast människor eller ting".

- Processer - "uttrycker händelser som i den traditionella grammatiken benämns som verb", och dessa "processer" kan i sin tur delas upp i "aktionsprocesser" (dvs händelser som är synliga för ögat), mentala processer (tankar, känslor, åsiktsbildning, sinnesintryck) och "sägesprocesser" som är direkt tal eller dialog.

-  Omständigheter "beskriver de omständigheter under vilka processen äger rum , till exempel på, i eller med vem och om det till exempel sker snabbt eller mycket ofta".

För skolans arbete med genrer har J& SR konstruerat eller anammat en arbetsprocess i fyra faser som de av någon anledning kallat "cirkelmodellen", bestående av 

1. Bygg kunskap.

2 Modellering och dekonstruktion - en eller flera genretypiska modelltexter plockas isär och diskuteras.

3. Gemensam konstruktion. Klassen får gemensamt skapa en genretypisk text med lärarens hjälp.

4. Självständig konstruktion - individuellt skrivande med hjälp av stöttning, respons och återkoppling från lärare och bibliotekarier.

Monika Johanssons syfte med sin text är alltså att föreslå att serier kan vara en lämplig genre att tillämpa på "cirkelmodellen". Det är säkerligen en god idé. Men jämför gärna Johanssons och Sandell Rings tre textbyggklossar med mina förslag tanke, form och kvalitet.

Är någon tankemodell generellt ett bättre verktyg än det andra i undervisningen, eller är det så att den ena passar bättre för vissa genrer och den andra modellen för andra genrer? Eller kompletterar de varandra? Jag har ändå svårt att förstå hur man ska komma åt olika genrers olika särdrag och "vilka syften dessa har" om man inte fäster uppmärksamheten på vad man vill förmedla till läsaren (humor, spänning, tragik, skräck etc) men då har jag förstås inte läst Johanssons och Sandell Rings bok. 

Lite säreget ändå att när jag skrev min förra text om texter slogs jag av tanken att "kvaliteterna" motsvaras av adjektiv (texten är spännande, rolig...) medan J&SRs "omständigheter" motsvaras av adverb!