En av informationens egenheter eller egenskaper är att den liksom sipprar fram ur vardagens och informationsflödets brus. Intressant och användbar information har en tendens att gömma sig där man minst kunde ana den.

Tillvaron är som en kurragömmalek mellan oss och informationen. Du ställs inför en uppgift, i skolan eller på jobbet, om att skriva en uppsats eller sammanställa information om ett visst ämne ( t.ex. för att undervisa elever i). Om du bara är tillräckligt angelägen att genomföra uppgiften och får tillräckligt med tid så är det ganska sannolikt att din omgivning kommer leverera ideer eller uppslag som du kan utnyttja för uppgiften. Som all information från texter, radio. tv, vänner och bekanta; helt omedvetet filtreras genom en ambition, eller uppfångas av en utkik som är upphissad i masten på ett skepp.

I informationsvetenskapliga sammanhang ser man ibland den helt obegripliga angloxysmen "serendipiditet". Det är en onödig mystifikation som bör bekämpas.

Låt oss kalla fenomenet tillfällighetsfynd. Särskilt släkt- och hembygdsforskare har gjort namnet till sitt. Jag ser att de gjort en särskild sida för tillfällighetsfynd på anbytarforum. Man hittar information om dödsfall, giftermål eller  födslar på folk som inte alls hör hemma i den aktuella socknen. Information som skulle vara svår eller omöjlig för hemortens forskare att hitta. Det är information som gömt sig alltför väl, som behöver hjälp att, så att säga, "hitta hem".

Det slår mig att fenomenet kan uttryckas som en matematisk formel: T+I=R.  D.v.s. resultatet R blir summan av tillfällighetsfynden T och den aktiva informationssökningen I. T i sin tur är en produkt av angelägenhetsgraden A och tiden t. D.v.s. ju större ditt genuina intresse är för saken, desto effektivare blir din ``utkik´´.* Problemet är ju då ofta att det kan vara svårt att intressera sitt undermedvetna för det man faktiskt behöver lösa.

Intresset ljuger aldrig, brukar det påstås.  

Äh, ja... Som att skriva ett examensarbete t.ex. 

Och vem hade letat efter tillfällighetsfynd i en bok om diktskrivande?

I boken  "En dikt av...", utgiven av en bok för alla 1992, gav Tua Forsström fenomenet dubbla flödesvikningar: 

Ofta har jag häpnat över hur vänligt det dagliga livet tillhandahåller rätt musik, rätta böcker, rätt utsikt vid exakt rätt tidpunkt, hur allt blir magiskt och faller på plats. Men det är kanske också tvärtom. i vissa tillstånd är vi förmögna att ladda allt som kommer i vår väg: enkla repliker får sällsamma innebörder, musik uppstår, förbindelser blir synliga. 

Detta är det finaste en informationsjägare kan finna - ett tillfällighetsfynd om ett tillfällighetsfynd!
Jämför även Bodil Jönssons begrepp ställtid och allitterationen tankar tar tid (från Tio tankar om tid). 


* (Tillägg: I är en produkt av tillgängliga källor och tid, och i viss mån informationssökarens erfarenhet, förkunskaper och skicklighet. )