Skulle man kunna lära sig något om skrivande av en sådan som Tomas Tranströmer? Ja, och vad är egentligen själva poängen med hans texter? För mig som gick gymnasiet på 80-talet är han fullständigt okänd mark. Jag kom aldrig i kontakt med honom i skolan.

Men nu har jag åtminstone läst en biografi om honom, Staffan Bergsten: Tomas Tranströmer, ett diktarporträtt (2011) ja, utgiven mycket lägligt till det årets nobelpris...

Imagism och modernism

[Tanströmers] beroende av mästaren betygar han genom att vid ett tillfälle skämtsamt kalla sig "Eliots barnbarn". Kärnan i [T.S] Eliots lära om konsten att gestalta känslor ligger i ett sedermera berömt begrepp: det objektiva korrelatet. Korrelat betyder motsvarighet och tanken är att finna en yttre objektiv motsvarighet till det känsloinnehåll som ska komma till uttryck. Att poesi handlar om känslor och inte om sakförhållanden förutsätts gälla generellt... (s. 18) 

[Eliot förespråkar] klassicismen som framhäver det allmänmänskliga och undertrycker det rent personliga (s. 20)

Ezra Pounds varning gäller all naturlyrik:"Undvik att beskriva. Kom ihåg att målaren kan beskriva ett landskap bättre än du."  Vad är då alternativet till att måla i ord? Imagismens svar lyder: den komplexa bilden. Landskapet, sceneriet, det enskilda trädet eller vilken naturbild det än må vara måste kombineras med en tanke, sättas in i ett sammanhang utan att för den skull förlora sitt egenvärde som natur (s. 111-112).


Tranströmers särart

En aspekt av Tranströmers väg till poetiskt mästerskap utgör hans allt suveränare förmåga att hitta enskilda, starkt laddade bilder för komplexa medvetandes- och känsloinnehåll. (...) [P]rincipen går ut på att inte tala om känslor, inte använda abstrakta ord för att beskriva, utan att konkret gestalta dem (s. 20).

[Ett genomgående motiv i Tranströmers verk är] det förtätade ögonblicket (s. 21).

Man kan säga att det ligger något fragmentariskt och sönderbrutet i den lyriska modernismens grundkonception, var vi än möter den. Det gör att den kommer bäst till sin rätt i det korta koncentrerade formatet, där Tranströmer framför allt visar sitt mästerskap (s. 165).

Det är framför allt för sina lika målande som överraskande bilder han är känd och läst världen över (s. 234).

Det som karakteriserar hans metaforer är föreningen av åskådlighet och en överrumplande effekt... (s.235).

Konsten att skriva
Poesi är intuition, lek och fantasins fria flykt.
 Först när leken rymmer allvar och friheten möter motstånd uppstår den spänning som är poesins livsnerv.
Det är framför allt i två avseenden som den moderna poesin skiljer sig från den traditionella: avsaknaden av rim och meter (209).
Som poet förbehåller [Tranströmer] sig rätten att vara mångtydig och öppen för att inte utestänga läsare... (s. 182).
...Tranströmers poetiska arbetssätt. Kärnan, eller kärnorna, är i allmänhet enskilda bilder och fraser som man kan finna nedkastade huller om buller i de anteckningsböcker av vilka han ständigt bar någon med sig. Där kunde dessa fragment vila i åratal, ibland decennier, innan de hittade sin rätta plats i en dikt som författaren ansåg värd att tryckas (s. 218-219).
Tranströmer (...) sparade på uppslag, fragment, drömbilder i ett slags osorterat arkiv (s. 230).
Som vi sett ligger inte sällan autentiska drömmar till grund för diktarens scener och bildspråk (s. 231).

Författaren har uppenbarligen anat ett dolt samband mellan fragmenten och konfronterat dem med varandra för att slutligen smälta samman dem till en poetisk enhet (s. 233).

Stilgrepp...
som omnämns i boken är: 
-allegori
-metafor
-parallellism
-analogi
- allitteration
- assonans
- liknelse
- punch line
Skrivläraren Tranströmers egna uppgifter
[En läxuppgift kunde] bestå i att teckna ner en dröm eller skriva något till ett bestämt musikstycke. Han ledde även övningar i diktöversättning från engelska... (s. 241). En tes han ständigt återkom till löd: Bästa sättet att bli en god författare är att först bli en god läsare - av andras och egna texter (s. 242).

Min kommentar: en annan utmärkt övning i samma anda skulle ju kunna vara att ta en modernistisk, orimmad vers av Tranströmers typ och ge den rim och rader med lika många vokalljud! 

Ta även reda på vad som menas med stilgreppen ovan!