Jag tror jag "behöver" flika in med en reflektion om teknik...

I "Styra eller stödja" (2012) har Jenny Lindberg skrivit ett långt kapitel om bl a. teknikutveckling på bibliotek under rubriken "Professionen tar form".

Hon identifierar tre olika förhållningssätt  (eller "diskurser" som hon naturligtvis kallar dem) till teknik:

Deterministiska

- Ett teknikoptimistisk (missa inte tåget)

- Ett teknikskeptisk (varning för tåget)

Instrumentalistiska

- Ett selektivt (välj destination och tåg!)

Lindberg menar att det instrumentalistiska förhållningssättet innebär att bibliotekarierna  eller dess arbetsgivare utgår från bibliotekets institutionella mål och använder tekniken som ett instrument att nå detta mål.

Jag har (av fyrfältsartisten Svante Beckman) lärt mig att misstro tretalet i fråga om alternativ. Där det påstås finnas tre alternativ kan det alltid finnas anledning att fundera över om  det inte finns ett fjärde alternativ dolt någonstans. Vilken skulle antipoden till den selektiva instrumentalismen kunna vara?
Ett ickeselektivt förhållningssätt? Testa allt! Man vet inte vad som funkar förrän man provat!?
Eller: Kan man uppfatta antipoden som att tekniken kan förändra bibliotekets institutionella mål? Att tekniken har potentialen att omforma behoven av biblioteksinstitutionen.
Bland alla länkar på Nätkultur hittade jag en till en videointervju med Alexander Bard, där han i slutet kom fram till att högskolorna blir nästa krisbransch, eftersom utbildningarna kommer att flyttas till nätet. Och strax därefter hittade jag en bloggpost här på bloggo där en ung bloggare skriver att hon bl a vill:
"Fortsätta kolla youtubevideor om all möjlig kunskap och åsikter, som t ex om ämnet feminism och antifeminism."
Trots att jag ägnat åtskillig tid på youtube har det aldrig tidigare slagit mig - att youtube plötsligt har blivit ett förstahandsval för människor som vill förkovra sig själva i olika ämnen.
Även om det inte gör folkbiblioteken eller folkbildningsförbunden obehövliga, så visar det ju att användarnas eller samhällets behov av ... exempelvis klassrumsundervisning eller folkbibliotekens folkbildande ambitioner kan komma att bli överspelade av teknikutvecklingen. 

På BHS distansutbildning används en s.k. "lärplattform" ("Ping pong"), som just utvecklats som ett redskap för distansutbildningar, en mötesplats på nätet där studenterna som sitter i slott och koja mellan Malå och Höganäs, kommunicerar med varandra och lärare och hittar inspelade föreläsningar och litteratur. Lite förvånad blev jag faktiskt när det visade sig att högstadieskolan som dottern gick på när vi bodde i Borås också utnyttjade Pingpong! Om tekniken för distansundervisning också utnyttjas av klassrumsundervisning... Vad ska man då ha klassrumsundervisning till?
Och vidare ut i det blå ... Om inte klassrumsundervisning behövs för utbildningsbehoven... Vad ska man då ha skolbibliotek till?