Btj-förlag har gett ut "Tänk först - dela sen" av Johanna Lundeberg. "En intervjubok om att integrera ett källkritiskt arbetssätt i undervisningen".

Några nedslag: 

Om vi gillar något vi hör ökar chansen att vi tror på det (s.18).

Ikea-effekten - ju mer tid du investerat i något, ju viktigare uppfattas det som (18-19).

De sociala krafterna påverkar vår uppfattning och informationsspridning. Vi vill hjälpa vänner som tycker något är viktigt eller intressant, visa att man är en bra kompis, hjälpa till, känna gemenskap... (s. 20), eller imponera, skulle man kunna tillägga. 

Smarthet är inget att berömma, hårt arbete däremot (23).

Vi vill känna oss duktiga (27). 

Vi reagerar på sådant som är nytt, sådant som väcker känslor och det som intresserar oss (27).

Felkällor: slarv, feltolkningar, dåligt minne (34).

Godtrogna människor går på allt (138).

Låt klasserna själva bidra med innehåll på nätet (200).

S. 143-148 omfattar en intervju med Olof Sundin, som presenteras som "professor inom biblioteks- och informationsvetenskap och forskar om källkritik, informationssökning och lärande samt digital kultur..."

Som bibliotekariestuderande blir jag en smula provocerad. Detta kommer nämligen som en fullständig överraskning för mig, som ju ändå har Sundins ämnen som specialintresse. Hur kan man genomgå en bibliotekarieutbildning utan att någonsin komma i kontakt med denna professor inom källkritikens område? Nu ser jag att han visserligen är professor i Lund, men misstanken kvarstår att jag har missat viktig information här.

Han gör en intressant distinktion mellan källkritik och något han kallar "sökkritik", där källkritik fokuserar på källornas trovärdighet, medan sökkritik handlar om att ifrågasätta hur källorna hittades eller presenterades av informationssystemet, t ex en sökmotor. "Man måste också diskutera och förstå de principer som gör att vi hittar just det som vi hittar när vi söker på nätet" (s.143).

"Vi lägger ansvaret på sökmotorn utifrån attityden att om något inte finns på Google så existerar det inte" (s.144). - Här kan jag ju inflika att denna blogg ju uppenbart tillhör de "ogooglingsbara". Däremot hittas den av sökmotorn Bing! 

"Så hur gör man då för att arbeta integrerat med käll- och sökkritik i skolan? Olof Sundin tycker att lärare och bibliotekarier ska jobba tillsammans med frågorna, eftersom de har olika kompetenser, och att bibliotekariernas arbete ska vara integrerat i elevernas uppgifter" (s. 147-148).

Detta om lärares och bibliotekariers olika kompetenser är naturligtvis intressant och återkommer flera gånger i boken:

"Det kan finnas lärare som är väldigt bra på det som jag kan, och då klarar de sig utan mig. Då ska jag använda min tid där den bättre behövs". Det gäller att veta hur man bäst kan komplettera varandra (191).

Källkritik är sedan länge en del av skolornas läroplan. För att underlätta för lärare som behöver råd och kompetensutveckling driver Skolverket Kolla Källan (199).

Den uppfattning jag får av boken och av mina döttrars kommentarer om sitt skolarbete är ju att lärare som varit med några år knappast har så mycket att lära av nyutexaminerade bibliotekarier om det som vanligtvis förknippas med begreppet "källkritik". Som bibliotekarie förväntas man vara "experter på informationssökning och källkritik" (s.201), men vad är det egentligen vi kan bidra med? Stycket om Olof Sundin antyder ju att det kanske är området sökkritik som skulle kunna vara bibliotekariens nisch i skolarbetet. 

Om källkritikens grund är en mall av frågor av typen Vem skriver, när skrevs det, varför skrevs det, i vems agenda passar den här berättelsen... etc, så kan kanske bibliotekarien  hitta en roll genom sitt intresse för kategoriseringar, kanske? Att hitta de större bilderna, mönstren, informationsmodellerna...  sätta in källkritiken i ett sammanhang. Så att dess betydelse får de rätta proportionerna i varje stadium av barnens lärande. Det kan ju också finnas en teoretisk risk i att överdramatisera och överdriva källkritiken i förhållande till annan undervisning.

Fast samtidigt kan man ju fråga sig om denna typ av metakunskaper är något rektorerna ser någon praktisk nytta med.