"Kan humanismens credo uttryckas vackrare, mera drabbande"? skrev Christian Dahlgren om Tranströmers dikt "Romanska valv" i samband med Tranströmers nobelpris.

Ja, det är just frågan det!

Ja, eftersom jag är... äh... antagligen den skickligaste rimmaren av oss så får jag väl ta mitt ansvar och hjälpa honom med det poetiska. Nå, eller varför inte vilken svensk skolelev som helst; hur svårt kan det egentligen vara att överträffa en orimmad vers?

Här kan bloggen nu stolt presentera vårt förslag på ett vackrare uttryck, varsågoda! Svart färg=Tranströmer (innehåll), röd färg=Skeninge skolbiblioteksblogg (form).

Romanska valv

 I den romanska kyrkan trängdes turister,

fladdrande ljus, stöpta av stearin och ister.

Japaner och indier kom och gick.

Valv bakom valv och ingen överblick.

Det var så märkligt, tro mig eller ej:

En ängel utan ansikte omfamnade mig,

viskade ordlöst genom hela kroppen,

genom cellerna, lymfan och blodomloppen:

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Bakom skrymslen och vrår finns vårt inre rum dolt.

Du blir aldrig färdig och det är som det skall.

Du är faktiskt förmer än en själlös tall!

Förblindad av tårar föstes jag ut i solen.

Med herr och fru Jones... och en som hette Sven,

herr Tanaka och signora Sabatini.

Inne i dem öppnades valv efter valv  oändligt.

Men de inre rummen kan man inte se in i

lika bra det, för där är ostädat på riktigt!



Obs! Redaktionellt. Nu lägger jag bloggen på is under vintern. Jag vill se om jag kan lyckas koncentrera mig på något annat. Som det är nu har jag ju hamnat helt i ingenmansland utan vare sig jobb eller examen. Jag tackar för att ni läst.

Måste säga att jag är mycket nöjd ändå med Bloggo som bloggverktyg: enkelt, gratis, reklamfritt och alla roliga funktioner man kan behöva.