Jag skulle vilja uppmärksamma att Ica-kurirens kulturredaktör Oskar Ekman skriver om serier i dagens nummer av tidningen (nr 11/18). Jag citerar:

...serier är oöverträffade som inkörsport till läsning och har den unika förmågan att fängsla alla, oavsett kön, ålder, social bakgrund eller läsvana.

Allt jag själv har lärt mig om skrivande kommer från min barndoms serievärld. Hur man får en läsare att älska såväl en hjälte (Bamse) som en antihjälte (Kalle Anka). Konsten att bygga upp ett äventyr (Tintin och Fantomen), att åstadkomma en oväntad vändning i dramaturgin (Snobben), att tajma en dräpande replik (Katten Gustaf) eller att skapa identifikation över generationsgränserna (Ensamma mamman). Den lilla gnutta världshistoria jag känner till kommer givetvis från Asterix.

Det var väl vackert formulerat!?

I januari förra året var jag opponent då mina kurskamrater Andrea Johansson och Gabriella Larsson redovisade sitt examensarbete "Det är ju bara en serie" - en studie av läsfrämjande verksamhet. Uppsatsen godkändes, men skulle omarbetas på vissa punkter, och sedan vet jag inte vad som hände med den, för den har fortfarande inte offentliggjorts på Diva-portal. Jag misstänker dock att det är skolan som är bromsklossen i det här fallet, då jag vet att jag har flera godkända kurskamrater som inte heller fått sina uppsatser publicerade. Jag tar mig nu friheten att förmedla Johanssons och Larssons resultat från sin studie om hur skolbibliotekarier för närvarande arbetar med serier, så som den förelåg i januari förra året:

Uppsatsens tre frågeställningar:

Hur använder skolbibliotekarier serier som medel i läsfrämjande arbete:

- Presenterar serier vid bokprat

- Presenterar serier i sociala medier

- Låter eleverna teckna egna serier

- Författarbesök

- Samarbete med lärare i svenska och bild om serier, temaprojekt

- Information om serier som berättarform

(I analysen nämns även:)

- Referenssamtal


Upplevda fördelar med serier som medel i läsfrämjande arbete

- Exemplifierar litteraturens mångfald

- Tycks tilltala film- och spelintresserade

- Väcker läslust, tilltalar läsovilliga

- Bildförstärkning 

- läsning och bildtolkning ger tillsammans god grundförståelse (av texten?)

- Seriefigurer är ofta kända karaktärer som är tacksamma att arbeta med

- tacksamt tema för samarbeten med svensk- och bildlärare


(I analysen nämns även:)

- serier kan bidra till ökad förståelse och utveckling av ordförrådet för elever som kämpar med sin läsning

- barn är ofta bekanta med serier från tidig ålder


Upplevda utmaningar för arbetet med serier som medel i läsfrämjande arbete

- lärarna föredrar kapitelböcker

- serier har låg status

- vissa elever tycker inte att serier var tillräckligt utmanande

- begränsat utbud

- bibliotekets begränsade budget

- lämpar sig dåligt för högläsning


Detta med att serier "tycks tilltala film- och spelintresserade" är en intressant iakttagelse. Jag har vid ett par tillfällen lyssnat på (lysande) föredrag av förre läsambassadören och serietecknaren Johan Unenge. Han säger bl a att det finns ett tydligt statistiskt samband mellan serietidningsprenumerationer i ett land och resultat på PISA-testen. Det verkar alltså som om Sveriges problem följer samma kurva som Kalle Ankas prenumerationssiffror! Är det så att finländska barn läser så mycket bättre än svenska för att de i högre grad än svenska läser serier!? Johan själv funderade på om seriernas minskande popularitet bland svenska barn berodde på att skolan alltmer börjat utnyttja serier i undervisningen!? Som om allt som skolan rör vid skulle ha en negativ effekt på attraktionen... Tanken förefaller ioförsig inte orimlig. Men finns det verkligen en sådan "motvallseffekt"? Finns det forskning på det? Kan det inte snarare vara så som Johansson & Larsson hävdar, att de som främst utgör seriernas kärnkonsumenter är samma grupp som i hög grad dras till film och spel, ja, att det finns en konkurrenssituation här som har drabbat serieläsandet?

Kombinationen text och bild - "läsning och bildtolkning ger tillsammans god grundförståelse (av texten)" är ju det som gör serier så lämpligt för nybörjarläsare... på alla stadier. Alla tänker på 7-åringarnas möda med läsningen, men varför utnyttjas serier i så liten utsträckning för b-språksundervisningen? Hade jag inköpsansvar över ett skolbibliotek skulle jag köpa in massor av Kalle Anka-pocket på franska och tyska.