En annan fråga som slår mig vid läsning av den här typen av information/böcker är om skolans läsämnen verkligen speglar "vad som är viktigt att känna till" på ett adekvat sätt. Är skolan tillräckligt verklighetsanknuten? Eller ska den inte vara det? Finns det risker med att vara alltför trendföljsam? Fredsfostran, hållbarhet, källkritik å hejåhå? Det som slår mig är hur viktigt ämnet nationalekonomi tycks vara för hur ett land utvecklas, och hur lite jag fick läsa om sådant i skolan, ja nästan inte ens på gymnasiet. Är det ett ämne som anses vara för svårt för grundskoleelever? Är det lättare eller angelägnare med miljöförstöring eller trigonometri?

Och en annan sak; vem eller vad eller vilka samhällskrafter vänder vindarna? Hur uppkommer alla trend- och opinionskast? Går de att förutse? Det är kanske för mycket begärt att reda ut på grundskolan, men gymnasiet borde väl kunna ta upp det. (Här måste jag inflika att jag blev positivt överraskad när lillflickan i åttan nu i våras berättade att de skulle läsa in sig på ismer, bravo, Trojenborg!)

Och så den gamla vanliga visan om den omöjliga trovärdigheten... Hans Dahlberg förefaller vara genuint ointresserad av och oinitierad om idrott. Att han konsekvent blandar ihop världsrekord och världsmästerskap är förstås illa nog, men när han i 70-talskapitlet skriver, s. 297: "I vinteridrotterna dominerades längdskidåkningen av Thomas Wassberg som tog två guldmedaljer på VM i Falun 1974" undrar man onekligen hur något så dumt först kunnat formuleras och sedan passera korrekturläsandet. Hur ska man kunna lita på andra uppgifter i denna bok efter detta?

Så går man till 20:e århundradets när var hur; i femtiotalskapitlet, s. 101, citeras ett långt avsnitt av Stig Claessons "Tacktal till den svenske bonden":

På tio år, mellan 1950 och 1960, lade man ned bondesverige med en fart av ungefär 3000 småbruk om dagen. Man trodde på stora enheter, stora kommuner och att det för all framtid skulle finnas arbete i städerna.  (...) Vi förlorade närheten till varann, vi blev i det nya landet främlingar till varann. (...) Allt som varit var inte mer. Allt överskådligt smått förklarades olönsamt, ty trollformeln till lycka hette LÖNSAMHET.

Dvs en skarp iakttagelse om avfolkning, främlingskap och lokalsamhällets ekonomiberoende illustreras med ett räkneexempel som är så uppenbart orimligt att vilken mellanstadieelev som helst måste genomskåda det. Så här är det ju hela tiden. Lita aldrig på någon uppgiftslämnare! Alla gör fel och har fel. Att vara människa är att vara "den mänskliga faktorn". Och på områden där ens egna kunskaper och förnuft inte kan hjälpa återstår bara att försöka hålla någon sorts balans mellan tillit och skepsis. Och naturligtvis gäller också symmetrin åt andra hållet - dvs vi kan heller inte lita på att källor vi förväntar oss vara notoriskt otillförlitliga och partiska osv, alltid har fel.

Tilläggas kan att det ju även finns andra 1900-talskrönikor som kanske är mera anpassade för skolbruk, t ex Aftonbladets "1900-talet" (2000) utgiven "med stöd av Skolverket".

Och en helt annan sak, angående skrivande, som var en nyhet för mig: Enligt Dahlbergs nyhetskavalkad greps i september -97 en sprängattentatsman vid Millesgården som var ute efter OS-relaterade mål. 

Detta måste alltså ha varit den händelse som satte fart på Liza Marklunds fantasi. Dvs vad hade hänt om sprängaren inte blivit fast och Stockholm fått OS. Vad kan det ha varit som drivit en sådan kriminell person etc. Sprängaren gavs alltså ut redan 1998 och blev tidens största bestseller. Jag vill minnas att författaren såg sig manad att påpeka att boken var en ren fantasiprodukt, att Stockholm inte fick OS och att Victoriastadion aldrig byggdes, men jag kan inte minnas att hon nämnde att det funnits en OS-sprängare i verkligheten...

Se där vad nyheter kan användas till.