Jag har läst Magnus Torstensson: Framväxten av en statlig folkbibliotekspolitik i Sverige, ingår i Frenander & Lindberg: Styra eller stödja (2012, s. 89-134).  Det är en utmärkt text, som jag här ska försöka plocka några skolbiblioteksrelaterade punkter ur.

 I 1842 års folkskolestadga fastslås att det åligger prästerskapet att uppmuntra till inrättandet av sockenbibliotek. dessa motiveras i första hand med att den ungdom som slutat skolan bör ha något att läsa för att underhålla sitt läskunnande, samt för att befrämja en sant kristlig bildning.

 1882 kom en ny folkskolestadga. Nu skulle sockenbiblioteken vända sig till såväl skolbarn som äldre.

 I nästa folkskolestadga, 1897, heter det att skolrådet borde främja inrättandet och begagnandet  av socken- och skolbibliotek. Här dyker alltså skolbibliotek upp för första gången som en självständig bibliotekskategori i en svensk folkskolestadga. Dessförinnan hade folkskoleinspektörerna inför perioden 1893-1898 ålagts att även rapportera om skolbibliotek.

Mycket pådrivande för skolbibliotekens sak under tiden kring sekelskiftet var Sveriges allmänna folkskollärareförening.

1912 skrev Valfrid Palmgren i sin utredning att om samma bibliotek skulle tjäna som både skolbibliotek och församlingsbibliotek så kunde det inte fullgöra någondera uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Enligt Palmgren skulle som skolbibliotek endast erkännas bibliotek som helt och hållet var "avsedda för skolans, främst lärjungarnas behov". Efter 1912 års bibliotekskungörelse om statliga statsbidrag, där skolbibliotek skulle kunna beviljas statsbidrag med högst 150:- per år, kom de olika bibliotekstyperna att renodlas som skolbibliotek, kommunala folkbibliotek och föreningsdrivna studiecirkelbibliotek.