Jag har fastnat i tiden... och kan inte komma loss. Som att stå på en myr eller leråker med gummistövlar som sugs fast och man kommer varken framåt eller bakåt utan att trampa ur stövlarna. September 2019. Man behöver inte tänka på den där utrikiska discohitten, minns ni  Minns i november?  Men att se tillbaka till förra hösten så här i vårens bästa tid ter sig ju lite apart. Jag tänkte något i stil med att jag för en gångs skull en gång i livet skulle försöka hålla koll på samtidens puls, tankar och trender. Och så kastade jag mig över mitt tidningsledarprojekt... Och de senaste månaderna har jag ägnat åt alla de där andra krönikorna i dagstidningarna från denna nu sedan länge svunna månad. Nu börjar jag känna att jag har viss koll på september 2019... men har helt tappat den bortflyende samtiden.

De kallas krönikor eller kåserier. Kanske kan man hävda att det är olika saker, men gränserna är i så fall flytande och godtyckliga. Det skrivs krönikor om allt och formerna varierar stort. Det finns specialkrönikor om sport, mat, vin, film, barnböcker, tv, aktier, EU, ekonomi, juridik, bridge etc. Och så alla de andra, som kan handla om livet, hur det är, hur det borde vara, kunde vara, hur vi borde leva, tänka, reagera och reflektera. Om oro, tro, humor, perspektiv, tvivel och hopp. Allt sådant där som inte kan mätas eller vägas. Skolan är liksom till sin natur skapad för sådan typ av information och sådana ämnen där det finns tydliga sanningar och korrekta svar. Allt det andra hamnar liksom mellan stolarna. Det blir kanske svenskämnet eller det vi förr kallade "religion" som får bli en sorts uppsamlingsheat för Konsten att leva som vuxen.

 Jag söker texter som skulle kunna fungera i en sorts morgonsamlingssituation, fastän jag själv aldrig sett ett schema med sådant schemalagt. Texter som är skrivna för att läsas på 3-5 minuter. 300-500 ord. Allt det där som sägs göra skönlitteratur så givande för oss, kan ofta sägas i en krönika. En konstart med sina egna förutsättningar, begränsningar och mästare.  Utrymmet mellan aforismen och essän eller novellen. Framför allt är det ju det kanske bästa formatet för att berätta en god historia... sanna berättelser ur livet.  Och en utmaning för bibliotekariesjälarna att hitta. Jag skulle vilja skapa en textbank, eller tänk en antologi med de bästa texterna att lära av eller diskutera kring.Vill man bjuda på läsupplevelser i skolantologier behöver man inte slakta kapitel ur tjocka romaner, man kan klippa tidningar istället. Både form och innehåll, eller form eller innehåll, naturligtvis. Ibland är det en text som står för sig själv. Ibland är det två eller flera texter som kompletterar eller motsäger varandra. Där läsupplevelsen blir större av jämförelsen. Eller så är det texter som är så befängda att man vill visa upp dem androm till åtlöje eller avskräckande exempel. Vilken idé - tänk att starta en svensk variant av tidskriften Det Bästa, baserad på svenska krönikor och berättelser. Fast utan tillgång till en databas som en ospärrad tidningar.kb.se blir det förstås svårt. Hurra för den korta tid vi fått denna vår.

Citat Cecilia Hagen, Expressen 26/9 -19:

Mitt hem svämmar över av böcker som jag snart ska läsa, bara jag blivit klar med den jag för tillfället håller på med. Boktravarna blir allt högre, de böcker jag alldeles snart ska ta mig an allt fler. Och den bok jag i stunden läser tar det allt längre tid att komma igenom. För att det är så lätt att fastna i paddan istället, i en ny dokumentär, en ny tv-serie eller i Facebook. Står där något nytt och viktigt eller något roligt, har någon tipsat om en intressant eller upprörande artikel eller lagt ut en bild av dagens svampskörd eller har någon annan en smart kommentar till läget i världen att förmedla?

Det är väl en välformulerad iakttagelse av vår tid. Delningsekonomins tid. Vi ser oss själva som goda, hjälpsamma människor. Vi vill så gärna dela med oss i den värld där allt är gratis. -Titta, här, vad jag har hittat på internet! 

Som om andra människor skulle uppskatta min smak, mina värderingar, mina perspektiv. Som om det funnes människor som skulle uppskatta ytterligare en profet som oombedd försöker pracka på informationsstressade stackare ytterligare texter och youtubeklipp... 

Det känns som om bibliotekariesjälarna balanserar på en attans smal kyrktaksnock mellan ett behov av översikt och urval å ena sidan och lättillgängligheten hos samma överutbud på den andra sidan, när  alla Kan själv...