På en i källkritiksammanhang ofta länkad sida listar Göteborgs universitet några källkritiska frågor  , dvs 

Vem har skrivit, för vilket syfte (dvs varför), till vem, när producerades informationen och hur tillförlitlig är den?

Jämför även Skolverkets chekcklista efter samma mall här .


Nu har jag just läst Peter Cassirer: Huvudlinjer i retorikens historia (1997). Han sammanfattar "Det retoriska systemet" på följande sätt:

Retorik är studiet av Vem som säger vad, var, till vem, när och på vilket sätt med vilken verkan?

Detta är som synes en kommunikationsmodell som i mer eller mindre sofistikerad form finns i alla skrifter om kommunikation. Den är i den ovanstående tappningen över två tusen år gammal!

Syftet med retorik är alltid ett och detsamma, att

- övertyga

- övertala och kanske rentav

- överlista

den eller dem man talar till. (...) Övertyga och övertala gör man genom att

- lära ut, informera

- inspirera, röra, påverka, leda

- underhålla

För att övertyga måste man framstå som förtroendeingivande. För att åstadkomma detta använder man argument som berör:

- etik, trovärdighet, heder och integritet

- känsla

- förnuft (s. 104-105).

På dessa "strängar" spelar man så i såväl positiv som negativ riktning, dvs för att framhäva såväl sin egen och sin saks trovärdighet och behjärtansvärdhet som motståndarnas virrläror och dunkla motiv.

Retorik och källkritik är liksom två sidor av samma mynt. Eller så kan man kanske betrakta dem som varandras spegelbilder. Man kan lätt förledas tro att källkritik är ett nödvändigt "motmedel" mot illistiga, skumma, främmande krafter som vill oss illa. Men retorik är ju bara ett verktyg, som alla sidor använder,  bara mer eller mindre medvetet och mer eller mindre framgångsrikt. Lär man ut retorikkunskaper får man antagligen källkritikförmåga på köpet. Men jag är rädd för att källkritikförmåga inte på samma sätt ger några gratisinsikter i det retoriska hantverket.