Jag har börjat intressera mig för en proffstyckare vid namn Stig-Björn Ljunggren; krönikör, ledarskribent, politikexpert, statsvetare, socialdemokrat, föreläsare etc. Här är några rader ur en krönika från "Upphandling 24", 21/4 2017 angående värdeladdade ord, förföriska ord och floskler. "Filterbubbla" och "hållbart" som utmärkta skolexempel på bedrägliga ord!



 I POLITIKEN FINNS också ett antal ord som används för att kleta fast på motståndarna, som typ "faktaresistens" eller "filterbubbla". Men dessa uttrycker också den egna präktigheten. 

Undertexten är att uttrycka den egna kärleken till vetenskapligt belagda sanningar - samt vara öppen för dialog med andra, att nå utanför bubblan. 


Ett annat popord är "hållbart". 

Fördelen med detta är att det går att stoppa in varsomhelst. Vem kan vara emot att exempelvis alla upphandlingar borde vara hållbara? 

Så varför har inte ett parti som säger sig vilja ha ett "hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva" egen majoritet? 

Kanske det är därför att konkurrenterna hävdar att "varje människa ska vara fri att forma sitt liv, växa på egna villkor och ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor". 

Vem är emot detta?


Följande är också en skarp iakttagelse av ett märkligt modefenomen oavsett om nivån är språket eller samhället:

Politikernas svar på utmaningen är dock inte att prata om "politik". Utan de säger sig vilja lösa problemet genom utarbeta "en nationell strategi" under ledning av en "nationell samordnare". Exempelvis "nationell upphandlingsstrategi". 

Undertext: Vi har genom politiska åtgärder tagit oss in i denna återvändsgränd. Nu ska vi ta oss härifrån med hjälp av nya politiska åtgärder. 



ps. Hoppsan - Bloggens hundrade postning!