Jag upptäckte i går det mest magnifika företal jag någonsin läst. Jag måste bara få återge det i sin helhet. Det kommer från "ABC- och läsebok I - för småskolor" av Olof Rosenborg och är daterat år 1900:

Gå ut du lilla bok! Gå ut i den stora Barnavännens tjänst! Leta dig väg till de små i skola och hem, i hydda och palats! Utså några kunskapens frön, som kunna spira, bära frukt och omsättas i livet! Lägg grunden till och väck upp några dygdens och gudaktighetens krafter i de spädas själ! Väck håg till det goda, det sanna och rätta! Väck lust till vetande och förkovran! Bliv en kär vän för de små, och nödgas du än under arbetet pressa en och annan tår ur deras ögon, så torka själv med varsamhet bort tårarna! Locka däremellan fram ett glatt leende på de spädas läppar, ty sådant gör sinnet friskt och arbetet lätt! Väck barmhärtighetens känslor i barnahjärtan; barmhärtighet mot de lidande, de arma och svaga; barmhärtighet mot allt levande i Guds skapade värld! Visa hän till det goda, det lärorika i denna värld, men glöm ej att tillika visa hän mot evighetens värld! Tänd hos de unga en gnista av kärlek till Gud, kärlek till nästan, kärlek till konung och fädernesland!                                                                                                  Olof Rosenborg


Vilka stolta ideal, vilka mäktiga ambitioner! Jag blir tagen ...och betagen. Ja, det gäller att ta sin uppgift på allvar, vare sig man nu är läroboksförfattare, bibliotekarie eller lärare. 

Och Rosenborg följer faktiskt sitt program. Det är en fullkomligt oemotståndlig läsebok med ett pärlband av bedårande sedelärande stycken. Den sedelärande berättelsen är en charmfull konstart som är väl värd en renässans!