Jag noterar att Mjölby söker en skolbibliotekarie till ett par lågstadieskolor i Mjölby.


Jag har gått till Lena Sundbergs examensarbete Lågstadiet och skolbiblioteket .En undersökning bland skolledare och lärare på lågstadieskolor i Malmö, från 1998. Resultat:

Vad en bibliotekarie förväntas kunna och göra på en lågstadieskola:

-Finnas på biblioteket, dvs göra biblioteket bemannat.

” Det är väldigt viktigt att vårt bibliotek är bemannat. Vi har svårt att utnyttja ett bibliotek som är obemannat.”

-Vägledning i biblioteket. Vara en resurs för eleverna... en pedagogisk resurs i användandet, i sökandet av kunskapen.

-Stimulera barnens läsglädje och läsintresse genom t ex bokprat, författarseminarier och genom att se till att biblioteket är inbjudande och lätt att hitta i. En bibliotekarie förväntas även hålla sig à jour med ny litteratur och nya medier.

-Vara en resurs för lärarna och ge service åt pedagogerna samt ”att entusiasmera lärarkollegorna”.

- Praktiska uppgifter som gallring, att organisera samlingarna på ett mer lättöverskådligt sätt, laga böcker o.s.v.

- Komma med tips och idéer,

- bidra med faktakunskap, litteraturkunskap och större överblick över medieutbudet.

Men...

... man tycker inte att det är viktigt att det är en fackutbildad bibliotekarie. Det verkar mer som man tycker att det räcker med en “ordningsvakt” eller “sagotant”.

”Egentligen så vet jag inte om just själva fackutbildningen är det väsentliga. Jag skulle vilja påstå att det är engagemanget för det som vi sysslar med som är av mycket större värde. ...”

” Jag kan inte riktigt se var den som är biblioteksutbildad kommer in i skolan för övrigt. ... Jag har bara sett skolfolk jobba med skolbibliotek.”

”På vår skola tror jag det är bättre med en pedagog som visste hur man arbetar i skolan ... En lågstadielärare som vet hur man arbetar på lågstadiet, tror jag är den som är bästa hjälpen”(23-24).


Man kan fråga sig om det hänt något radikalt i fråga om arbetsuppgifter och attityder under de senaste 20 åren?