Några reflektioner för dagen.

Svt visade långfilmen Jesus Christ superstar igår. Jag tvingade mina barn att se den. Jag såg den flera gånger när jag själv var i gymnasieåldern. Ja, Bio kontrast, alltså. Jag var nog ganska överväldigad, då. Skaffade LP-skivan. Vill minnas att jag brukade ranka filmen som en av filmhistoriens 10 bästa... tillsammans med t ex Hair. Sambon kommer in i Tv-rummet mitt i ett sång- och dansnummer, så säger hon efter 10 sekunder "Det liknar Hair", sedan gäspar hon tre gånger och så lämnar hon rummet igen. Nå, båda är filmade musikaler, men har de något annat gemensamt? Tveksamt, skulle jag nog svarat om frågan varit aktuell då, förr. Men så fick jag härom året tag på en bok om film där det det i en analys hävdades, till min storögda förvåning, att Berger i Hair, gängets ledare, han som sjunger "I got life" på bordet, "i själva verket" är Jesus! Det är samma rollfigur. Berger är det franska ordet för Kristus. Jesus Berger = Jesus Kristus! Det förklarar ju en del. Man vill ju ha lyckliga slut. Varför fick inte Berger överleva filmen? Varför lät han sig föras ombord på planet till Vietnam (som Jesus låter sig vallas mellan rättsinstanserna)? Ja, om han var eller skulle föreställa Jesus så kunde ju inte filmen tillåtas sluta annorlunda.

Jesus Christ superstar; man sitter som på nålar; varför kunde de inte frikänna honom? Varför kunde han inte bara visa Herodes vad han kunde? Varför försökte han inte? Varför lät han allt bara rulla på? - Som när en sten en gång satts i rullning... Vem eller vad är det egentligen som styr händelseförloppet? Det är första gången på 30 år jag ser filmen igen. Ett par präster pratar (sjunger) ihop sig, den ene vill göra sig av med problemet Jesus, få honom dödsdömd. Den andre; "Då måste du skrämma upp dem (prästerskapet), annars går det aldrig". Mmm... en evigt aktuell härskarteknik. Herodes, pajasen, playboyen, har rollen som källkritiker. Visst kan jag frikänna, inga problem, visa mig bara ett under! Men underverk kan kanske bara bevittnas av troende, och utföras av människor som verkligen tror på sin egen förmåga. Men Jesus hade börjat tvivla. Kände sig otillräcklig. Är det så att tvivlare varken  utför eller bevittnar några mirakel?

Jag kommer att tänka på hur Gustav Vasa formulerade sig på Västerås riksdag 1527:

Får de inte regn, så skyller de på mig, får de inte solsken så gör de likadant. Får de hårda år, hunger och pest eller vad det än må vara, måste alltid jag bära skulden, som om de inte visste, att jag är en människa och ingen Gud... Jag vill draga min kos ut ur riket och aldrig mera komma hit igen till detta oförstående, vanartiga och otacksamma fädernesland.

Ja, om det är så det känns att vara kung, hur skulle det då inte kännas att befinna sig i Jesus situation?

Judas, den arketypiske idealisten, som vill så mycket och så väl, som aldrig ler eller skämtar, som sårar och utnyttjar människor och till sist går över lik för den stora sakens skull. Det är en tolkning. Eller så kan man begrunda den missionerande ateisten Lena Anderssons sätt att se på händelseförloppet - som en studie i gruppsykologi och härskarteknik:

Lärjungarna har hört sägas att Jesus bryr sig särskilt mycket om de fattiga och Judas Iskariot vill nu visa att han införlivat budskapet, vill göra gott. Gå den extra milen, ge den extra manteln, visa sin stora välvilja. Han vill följa Jesu budskap såsom Jesus påstår att det ska följas. Men som vanligt blir han och de andra lärjungarna tillrättavisade och förödmjukade. (...) Än en gång har han [Jesus] fått dem att känna att de sagt fel sak, tänkt fel tanke, föreslagit fel handling. Och som vanligt bara för att något annat råkade passa Jesus syften bättre.. Men inte bara därför utan för att manipulering av folks psyken är Jesus andra natur. Det är så han utövar och behåller sin makt. Det är så de flesta ledare utövar och behåller sin makt. Och lärjungarna märker att med den här mannen kan man aldrig göra rätt hur man än försöker. (...) Det är här Judas Iskariot bestämmer att nu räcker det med kryperi för den här förbannade frälsaren som alltid vet bäst. Vill översteprästerna ha honom till förhör så ska de få honom, för nu vill jag inte se det där skenheliga leendet en gång till när han rättar oss så fort vi föreslår något.                 Förnuft och högmod s 353-354.

Hair och JCS slutar alltså likadant. Vid korset och gravstenen. Någon uppståndelse finns inte med. Här ligger kanske den verkliga utmaningen för kristendomen; hur gör man för att få dagens källkritikdrillade konfirmander att tro på det undret?

Jag skriver in sökordet "Jesus" och sökmotorn ger helt opåtalt en lista med förslag på tänkbar fortsättning. På första plats kommer Jesus Christ superstar, på sjätte plats kommer Jesus Kristus.

Jag vill varken ha korsfästelse eller uppståndelse. Jag vill ha frikännande! En Jesus som försvarar sig, som inte finner sig i "ödet"! Jag vill ha lyckliga slut!