Ofta får man ju betrakta författarnas alster som ofärdiga utkast. Då är det liksom läsarnas uppgift att göra det klart eller förbättra det undermåliga. Författarna är ju inte mer än människor, även de kan misslyckas, och även den bäste förlagsgranskare kan ha en dålig dag... ni vet, misslyckade slut, störande ord, dåliga rim, befängd moral.

Sådant kan naturligtvis inte godtas. Om man vill kan man ju skicka de rättade texterna till det ansvariga förlaget, ja, så de lär sig till en annan gång. Eljest, (eller om de ansvariga är döda) kan man nöja sig med att publicera sina förbättringar här på "nätet" och hoppas på att budskapet går fram på något sätt ändå.

För att åskådliggöra hur jag menar kan vi ta Erik Gustaf Geijers "Höstsädet"  som är ett exempel på en god idé, några i aforistisk mening tjusiga rader som inte fått någon optimal form. Hur svårt kan det egentligen vara att åstadkomma acceptabla rim? Så här lyder därför min version av Geijers Höstsädet, läs och lär!

Odlaren strör i mörka mullen

-hur fjärran är då vetebullen?-

fröets sådd för kommande skörd, 

i jordens sköte varsamt förd.

Däröver vandra höstens skurar,

dimma, stormar, frostnatt turar,

däröver bäddas vinterns snö.

Därunder bidar livets ö.

Han gör som jag, begraver sitt hopp

i tron på att brodden vill nå opp.

Trygg han utan garantier står,

han tror som jag på sol och vår.


Ser nu att den finns tonsatt i en riktigt pompös vaggviseliknande sång. Undrar om den inte skulle funka som duett i ett betydligt raskare tempo?

Alltså: Biblioteket är fullt av undermåliga texter som verkligen behöver åtgärdas. Låt eleverna göra det!