Terry Pratchett har i Svinvinternatt (2005, s. 275) låtit sin karaktär döden, ge sin syn på nyttan av fantasier. Döden talar alltid med versaler... Här i samtal med sin dotterdotter Susan.

- Du menar att människorna behöver... fantasier för att livet ska bli uthärdligt?

-JASÅ? SOM OM DET VORE NÅGON SORTS LYCKOPILLER? NEJ. MÄNNISKOR BEHÖVER FANTASI FÖR ATT BLI MÄNSKLIGA. FÖR ATT VARA DEN PUNKT DÄR DEN FALLNA ÄNGELN MÖTER DEN UPPÅTSTRÄVANDE APAN.

-Tandféer? Grisefäder? Små...

-JA. SOM EN ÖVNING, NI MÅSTE BÖRJA MED ATT TRO PÅ DE SMÅ LÖGNERNA.

- För att kunna tro på de stora?

- JA. RÄTTVISA. NÅD. PLIKT. OCH LIKNANDE.

- Det är inte alls samma sak!

- SÄGER DU DET? TA DÅ UNIVERSUM OCH MAL NER DET TILL DET FINASTE PULVER OCH SIKTA DETTA GENOM DEN FINASTE SIL. OCH VISA MIG SEDAN EN ATOM RÄTTVISA, EN ATOM NÅD. OCH LIKVÄL... Döden viftade med handen. OCH LIKVÄL BETER NI ER SOM OM DET FUNNES NÅGON SORTS IDEALORDNING I VÄRLDEN, SOM OM DET FUNNES NÅGON SORTS... NÅGON SORTS LEDFYR I UNIVERSUM SOM MAN KAN RÄTTA SIG EFTER.

- Ja, men det måste man ju tro, annars finns det ju ingen mening...

- EXAKT MIN MENING.