Mars månad är kommen...

Ja, med allt vad det innebär.

Det är ju om inte annat ett gyllene tillfälle att rikta blicken mot den sedelärande berättelsen. 

(Alltså, ni begriper säkert att jag mest bara skriver om saker som intresserar mig, utan större hänsyn till vad lärare och rektorer eventuellt begriper mycket bättre, och nu är jag väl rimligtvis inne på ett sådant område. För vari skulle lärares specialkompetens ligga om inte i just texter med uppfostrande verkan? Å andra sidan kan jag från min egen skoltid inte påminna mig att vi som elever gavs någon särskild undervisning i... ja... exemplets makt. Jag minns t.ex att vi fick se en film om ett gäng sniffare av vilka åtskilliga blev innebrända när deras tillhåll började brinna; det var nog effektiv antidrogpropaganda på 70-talet. Men aldrig att det varnande exemplet diskuterades i egen rätt. Man kan ju hoppas att dagens skola inte bara använder exemplets makt, utan också undervisar om det goda eller avskräckande exemplet som retoriskt trick, men i min svåra brist på livslevande lärare som bollplank blir mina funderingar ju på sätt och vis ett famlande i blindo. Jag kanske slår in öppna dörrar... eller inte alls, vad vet jag?)

Men om man ska lära eleverna genomskåda och använda manipulerande eller berättartekniska tekniker så är det väl här man måste börja. Att diskutera det goda och det dåliga exemplet. Dessa kan ju användas på alla tre kunskapsformerna; fakta (ex. visioner eller hotbilder), moral (föredömen eller fördömanden) och estetik (goda eller dåliga recensioner). 

Inom den samhällspolitiska sfären kan det t ex vara intressant att spekulera över om det framför allt är de positiva visionerna eller de negativa hotbilderna som dominerar, vilken typ som får mest uppmärksamhet i medierna, vilken typ som engagerar människor mest eller bäst osv. och - var det annorlunda förr?

När Luther gav ut "Hundrade Esopi fabler" (dvs Aisopos) som utgavs på svenska 1603. var det enligt Luthers förord ingen nöjesläsning utan en nyttig bok för predikare, exempel för att lära "det otamda och obändiga folket" dygd och goda seder (Den svenska litteraturen bd 1, s. 208). Fablerna är alltså ett utmärkt exempel på den sedelärande berättelsen. Ett annat känt exempel är Den barmhärtige samariten. Den sedelärande berättelsen behöver naturligtvis inte vara påhittad. Lite på en höft kan jag dra mig till minnes en tidningsnotis, "De farliga finnarna": Erik Andersson petade i förra veckan sönder en finne i ansiktet. Detta ledde till blodförgiftning och i tisdags avled han. Erik efterlämnar maka och två minderåriga barn.

 Sådant är mycket nyttigt för tonåringar att läsa...

Om man "vrider upp" det dåliga exemplet några varv kan man få "Den skrämmande hotbilden", Den skrämmande hotbilden är ju en av de mest typiska och infernaliskt manipulerande berättelserna eller bondfångartricken vi har, ni vet, skräm upp folk med ett hot, beläget lagom långt i framtiden, förklara samtidigt att det finns en bot, och att just du själv kan rädda hela situationen/landet/världen om bara din publik köper din produkt/röstar på dig/gör som du säger till dem. Ena året är det judarna, ett annat år är det koldioxid, och varje gång det är svensk försvarskonferens så är det ryssarna...

Två lite godtyckliga citat ur Peter Lutherssons "Förlorare":

"Det gäller med andra ord att sprida en rädsla som man själv framstår som enda utvägen från" (s. 281).

"I övrigt kan han [Conan Doyle] fundera över nästan vad som helst: att oljan riskerar ta slut på grund av den enorma "urtappningen", "tecken på en ny glaciärperiod" eller "den förskräckliga vanan att tugga gummi". Inför alla dessa missförhållanden och tänkbara svårigheter finns onekligen behov av en stark makt här på jorden" (s.314).

Jaa... "Josst preceis", som de ironiska skåningarna säger.
 
Lästips (i repris) som passar alla åldrar: Goscinny & Uderzo:  Asterix och spåmannen.

Men vad jag hade i åtanke med min inledning om mars månad var ju Selma Lagerlöfs underbara skröna "Morbror Ruben" , som dels är en sedelärande berättelse om vådan att sitta på en kall trapp i mars månad, men som sedan går vidare och just illustrerar  hur det avskräckande exemplet fungerar på sin publik, dess makt och vanmakt.

Överkurs: "Max och Moritz", "Kasper som inte ville äta soppa" eller t ex "Pelle Snygg" 
På nätet kan man t.ex läsa Max och Moritz på tyska.
Att göra: Konstruera en sedelärande berättelse om, förslagsvis,  nödvändigheten att lämna in sina inlämningsuppgifter i tid.