Visar inlägg från januari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Jack Werner om symboldebatter

Egentligen var föregående postning förorsakad av ett resonemang av Jack Werner i DN 19/11 -19 under rubriken Facebookmännens ilska är inte värd att uppmärksamma. Jag tror JWs huvudbudskap är att man ska välja sina strider med omsorg, se t ex hans överlevnadsguide i samhällsdebatten.  Naturligtvis har han många poänger i dessa punkter.

Jag gör ett längre citat ur den låsta artikeln:

En konflikt är, som bäst, en motiverande ögonblicksbild av samhället. Den utkristalliserar ståndpunkterna hos de inblandade, fångar vad som står på spel och illustrerar varför frågan är akut och instabil. Betraktaren fångas in och tvingas bestämma sig för en hållning. Parterna renodlas mot varandra. Friktionen bildar rörelse. När den instabila konflikten väl tippar över i ett beslut är det förhoppningsvis genomtröskat och grundat i en majoritet, och åtminstone överkomligt för den missnöjda minoriteten. Överkomligt, vill säga, tills vinden vänder och ett nytt beslut välter det förra på ända. Så skrider demokratin framåt. Konflikten gör nytta.

Konflikter kan emellertid också utgöra progressionens förhinder. De kan vara avsiktligt högljudda för att dra blickarna ut i diskussionens utkant, eller slugt provokativa för att tvinga ner deltagarna i gyttjan. Vissa konflikter är inget mer än dödsdanser, där samhällets tid och resurser ödslas på att tröska meningslösa symbolfrågor. Vi måste kunna skilja mellan dessa konflikter och de konstruktiva.

JW tycks alltså mena att det finns två sorters konflikter, dels nyttiga, dels "meningslösa symbolkonflikter" och han uppmanar medierna och deltagarna att lära sig skilja på dem. Dvs att inte ge luft åt förbannade "medelålders Facebookgruppmedlemmar" utanför deras egna klubbhus.

Men jag förstår ändå inte vad han menar med meningslösa symbolkonflikter. Utifrån vilken position, från vilket perspektiv ska man kunna avgöra om en konflikt utgör "progressionens" förutsättning eller förhinder? Som om det fanns en självklar riktning för framåtrörelsen. Om det mest handlar om identifikationsbyggande så är det väl så, då. Debattens verkliga poäng ligger kanske inte i att ett politiskt beslut ska fattas eller att någon virrhjärna ska talas tillrätta, utan i att etablera ett litet kotteri att känna någon sorts gemenskap med. För vem är då grälen meningslösa? Är alla gräl i Facebookgrupper och på twitter per definition meningslösa? Är det alltså bara i dagspressen som "nyttiga" debatter kan föras och där "progressiva" konflikter kan synliggöras? Ska "surgubbar" och "gnällkärringar" alltid ignoreras?

Sedan kan man förstås som Charlotta Levay tycka att det är dumt att identifiera sig själv med en åsikt, eftersom det då blir svårt att erkänna att man kan ha fel. Jag tycker absolut att det är en förståndig inställning.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Åsiktsbildning - ett spel

Hur fungerar det här med åsiktsbildning?

Man kan försöka övertyga andra med fakta; påståenden med sanningsanspråk. Man kan vädja till mottagarens moraluppfattning; påpeka det önskvärda, behjärtansvärda eller klandervärda i någon viss handling eller något beteende.

Oro, missnöje, konflikt... Man kan förstås försöka skrämma den man vill påverka, måla fan på väggarna, eller hota med våld. Eller man kan spela på missnöje. Hävda att någon viss person eller grupp är diskriminerade eller kränkta; inte behandlas tillräckligt väl. Man kan skapa eller uppmuntra konflikter, ställa grupp mot grupp, person mot person, "polarisera" som det så populärt heter numera.

Oro, missnöje och konflikt är alltså verktyg för alla som vill påverka andra. Eller positivt uppfattat kunde man använda andra verktyg: Löften, visioner, förbättringssträvanden. Jämför klickfiske: "Du är den miljonte besökaren, hämta vinsten här" och andra liknande bondfångartricks som trohjärtade och barn lätt faller för. Anrättningen serveras i form av faktapåståenden och (ofta outtalade, förutsatta) moraliska (eller estetiska) normer och värderingar. Allt detta är ju grundläggande retorik.

Men drivkraften till all denna påverkan har ju sällan sin rot i en så att säga "objektiv" verklighet, i omtanke om andra eller en total värdegemenskap, utan i storheterna pengar, makt och idealism. Man vill påverka andras sinnen och beteenden för att det gynnar ens plånbok, maktposition eller för att åsikten stämmer med den religion, tro, ideologi, de värderingar, den åsiktsgemenskap som är en del av ens identitet. Man håller på hemmalaget, dvs sin egen självbild.

"På gott och ont", som man brukar säga. Men kanske är det missvisande att säga så, eftersom det frammanar bilden av en sorts barnsagodramaturgi, där "det goda" kämpar mot "det onda". I verkligheten är ju de medvetna bedragarna väldigt ovanliga. Praktiskt taget alla uppfattar sina egna värderingar och verklighetssyner som "goda" och "rationella", på samma sätt som såväl nordbor som australier uppfattar att de har marken under sig och himlen ovanför sig. Allt hänger på perspektivet.

Varje tid och varje generation har väl uppfattat sin verklighet som en brytningstid. Några lockas av det okända medan andra oroas. Framtiden som löfte eller hot?

Perspektivet, ja. I ett alltför "närsynt" perspektiv ter sig världen, nyhetsflödet och samhällsdebatten som kaotiska. Det händer hela tiden hemska och konstiga saker, folk blir upprörda och oroliga och samhällsgemenskapen och samhällsekonomin och miljön tycks hela tiden hotade. Men det är ju så medierna fungerar. Det är så verkligheten förändras, det är samhällsdebattens förutsättning och kanske är det så vi uppfattar att själva tiden drivs "framåt". Och efter en tid vänder "pendeln", nya problem blir föremål för debatt och en ny generation vill störta de gamla auktoriteterna.

De av medierna medierade nyheterna och den av medierna medierade samhällsdebatten är alltså inte alls så kaosartade som det för barn och närsynta kan verka. Det finns en sorts logik, ett mönster, som man kan lära sig urskilja och förstå: ett tillvarons metaplan. Och rimligtvis bör denna kunskap vara ett viktigt verktyg för barn och ungdomar för att kunna navigera i informationens universum och de vuxnas värld. För att slippa bli lurade eller utnyttjade och för att själva kunna "spela spelet".

0 kommentarer | Skriv en kommentar

1900-talstidningarna

Hur ska man då göra för att forska i 1900-talets dagstidningar? 

Tro det eller ej, men då är man hänvisad till mikrofilm! Man får helt enkelt gå till sitt folkbibliotek och be dem ordna ett fjärrlån på mikrofilmrullar med de tidningar du är intresserad av.

KBs lista över mikrofilmade dagstidningar hittar du här. 

Det tycks alltså finnas mikrofilmer på de flesta (inte riktigt alla, men de viktigaste) tidningar ända till 2013.

Det är naturligtvis en guldgruva för t ex hembygdsforskare och andra typer av forskare om  de senaste 120 årens händelser.

Men samtidigt är det ju helt makalöst otidsenligt. Sverige tycks alltså ha världens sämsta digitala tillgänglighet av våra gamla tidningar!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Svenska dagstidningar... och dess ledarsidor

Jag har under hösten ägnat ganska mycket tid åt att fördjupa mig i den svenska dagstidningsfloran.

Den bästa förteckningen över svenska dagstidningar är troligen den förteckning som Mprt - Myndigheten för press radio och tv gjort,  Dagstidningsförteckning 2019 .

Den omfattar alla svenska prenumererade dagstidningar, plus en del endagarstidningar av politisk eller religiös karaktär som befinner sig på gränsen till tidskrifter.

Vill man fördjupa sig i Sveriges flora av tidskrifter finns märkligt nog ingen specialdatabas för dessa på kb vad jag känner till. Istället får man söka sig till PRVs Databas över utgivningsbevis.  Skriv in en begynnelsebokstav, t ex a, i sökfunktionen och klicka på sök, så får du upp databasens början. Den lär alltså omfatta "6600 gällande utgivningsbevis". Men det säger ju inget mer än just att det existerar ett utgivningsbevis för en viss titel. Vill man veta mera om titlarna (ev underrubrik, utgivare, ämnesord, bibliotek som har titeln etc) kan man sedan söka på titeln i Libris. 

En annan databas är ju KBs tidningar.kb . Den omfattar just nu 750 titlar, bestående av gamla dagstidningar fram till omkring 1905, och nya dags- och gratistidningar från de senaste ca 5 åren, men just inget mer än de stora Stockholmstidningarna där emellan. Dessutom är databasen spärrad om man inte sitter på något av det fåtal folkbibliotek  som har den ocensurerade versionen av databasen. Så det enda man normalt kan se är om tidningen fortfarande ges ut. Nya tidningssidor läggs in med en fördröjning på ett par månader.

Däremot är det ju en ypperlig databas för att läsa tidningar från 1800-talet. 



Vad jag nu  gjort är att sammanställa alla svenska dagstidningsledare som publicerades under september 2019. Databasen omfattar knappt 140 sidor på minfil. Klicka här.  ( Och som vanligt med minfil-filer dyker det väl upp en besynnerlig reklamsida när man första gången klickar på knappen. (Beskäftig röd eller grön knapp!) Klicka bara bort den, så ska dokumentet öppna sig sedan.)

Poängen med min databas är att den ger en uppfattning om hur mycket (eller lite) som skrivs varje månad, enbart på ledarsidorna. Sedan finns ju åsikter och tyckanden även på debatt- och insändarsidor, på kultursidor och andra krönikor. Jag skulle gärna vilja skaffa mig en bild av dessa också. Ledarsidorna är liksom första steget. Sedan finns förstås all debatt i tidskrifter och nätpublikationer också att försöka få överblick över. För en informationssamlare tar det aldrig slut... 

Jag har undersökt 145 svenska dagstidningar. (28 endagars, 8 2-dagars, 17 3-dagars, 6 4-dagars 5 5-dagars, 43 6-dagars och 38 7-dagars.) 7 saknade ledare. Sedan september har 7 dagstidningar upphört.

Jag hittade 2340 olika texter (längre än 200 ord), varav 1390 (60 %) gick att läsa fritt på nätet. Dessa texter finns länkade. Å andra sidan ger titlarna ofta inte mycket ledning till vad texterna handlar om, så det kan vara svårt att hitta relevanta texter om man söker något speciellt ämne. Databasen kan dock förhoppningsvis ge en bild av var det kan löna sig att söka olåsta åsiktstexter från svenska dagstidningar på nätet.

Själv ska jag försöka utnyttja databasen till ett examensarbete den närmaste tiden...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg