Det har nyligen skrivits nÄgra lÀsvÀrda ledartexter om vetenskap och politik och vÀrderingar.
Janerik Larsson, ledarskribent pÄ Svenska Dagbladets hemsida, men som, vad jag förstÄr, sÀllan syns i papperstidningen, uppmÀrksammar ett resonemang som Katarina Barrling fört i radions Godmorgon VÀrlden
Om forskning som politiskt slagtrÀ.
Uttrycket âforskning visarâ utgör nĂ„got av debattens hĂ„rdvaluta. DĂ€rför rycks och slits det i forskare som aldrig förr. Den som kan lĂ€gga in en lĂ€nk till vad âforskning visarâ behöver ofta inte bemöda sig om att göra sĂ„ mycket mer för att styrka sina pĂ„stĂ„enden. Ibland kĂ€nns det som om vi mĂ€nniskor slutat lita pĂ„ vĂ„r egen förmĂ„ga att argumentera. I stĂ€llet efterfrĂ„gar vi forskningsresultat. Och eftersom forskningen ofta kan peka i olika riktningar sĂ„ kan var och en finna nĂ„got som passar de egna syftena. (- - -)
Det finns en varningssignal att vara uppmÀrksam pÄ: tvÀrsÀkerhet, till exempel kategoriska pÄstÄenden om komplicerade samband pÄ samhÀllsnivÄ. För att ta den nu sÄ intensiva debatten om kriminalitet som exempel, bör man vara vaksam bÄde vad gÀller pÄstÄendet om att hÄrdare straff leder till lÀgre brottslighet och pÄstÄendet att hÄrdare straff inte leder till lÀgre brottslighet. I bÄda fallen beror det pÄ. Vad menas med hÄrdare straff? Hur Àr straffen utformade? Vilken typ av brottslighet? Och sÄ vidare.
Och i Dn 28/9 skriver Lena Andersson om just ett utmÀrkt sÄdant exempel, under rubriken Demokratin Àr hotad om vetenskapen ensam ska styra klimatpolitiken.Det hÀr Àr en form av skepsis som Àr viktig att upprÀtthÄlla. Och den ska inte förvÀxlas med relativism eller bristande respekt för kunskap. TvÀrtom tyder sÄdan skepsis pÄ just respekt för alla de komplikationer verklig kunskap rymmer. En respekt inte minst forskare har ett sÀrskilt ansvar att försvara.
I alla tider har ungdomen anklagat tidigare generationer för förstockelse. Ingen före dem har tÀnkt, förstÄtt eller Ästadkommit nÄgot av vÀrde. Bedriften att ha fört mÀnskligheten ur enkelhet och fattigdom till komplexitet och vÀlstÄnd utgör sÄ att sÀga sjÀlva vidrigheten att komma till rÀtta med. NÄgon insikt om de delikata avvÀgningar mellan legitima intressen som har gjorts och mÄste göras mÀrks inte, och ingen pÄminner om det. (...)Vi syndiga vuxna som bara tÀnker pÄ pengar anmodas att lyssna pÄ vetenskapen. Men vetenskapen har inga svar pÄ filosofiska frÄgor. Det Àr idéer som avgör hur samhÀllen inrÀttas. Om dessa idéer Àr vi inte överens. NÀr vagheten ibland ger vika skymtar förestÀllningen om en global planekonomi grundad i fakta. Det Àr ett filosofiskt förslag, inte ett vetenskapligt. (...)Att sÄledes hÀvda att det inte finns nÄgot att debattera eftersom sanningen redan föreligger Àr fel. Dels för att forskningen sÀllan har helt rÀtt och forskare sÀllan Àr helt eniga. Men mest för att svaret i den politisk-filosofiska frÄgan kan vara att det saknar vÀrde att leva förslavad av en torftighet dÀr varje utandning Àr en skymf.
0 kommentarer | Skriv en kommentar