Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frÄgor frÄn SkÀnninges horisont. Har ingenting med SkÀnninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den hÀr bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krÄngel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlÀgg frÄn oktober 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Om vetenskap och politik, om vara och böra

Det har nyligen skrivits nÄgra lÀsvÀrda ledartexter om vetenskap och politik och vÀrderingar.

Janerik Larsson, ledarskribent pÄ Svenska Dagbladets hemsida, men som, vad jag förstÄr, sÀllan syns i papperstidningen, uppmÀrksammar ett resonemang som Katarina Barrling fört i radions Godmorgon VÀrlden

Om forskning som politiskt slagtrĂ€. 

Uttrycket ”forskning visar” utgör nĂ„got av debattens hĂ„rdvaluta. DĂ€rför rycks och slits det i forskare som aldrig förr. Den som kan lĂ€gga in en lĂ€nk till vad ”forskning visar” behöver ofta inte bemöda sig om att göra sĂ„ mycket mer för att styrka sina pĂ„stĂ„enden. Ibland kĂ€nns det som om vi mĂ€nniskor slutat lita pĂ„ vĂ„r egen förmĂ„ga att argumentera. I stĂ€llet efterfrĂ„gar vi forskningsresultat. Och eftersom forskningen ofta kan peka i olika riktningar sĂ„ kan var och en finna nĂ„got som passar de egna syftena. (- - -)

Det finns en varningssignal att vara uppmÀrksam pÄ: tvÀrsÀkerhet, till exempel kategoriska pÄstÄenden om komplicerade samband pÄ samhÀllsnivÄ. För att ta den nu sÄ intensiva debatten om kriminalitet som exempel, bör man vara vaksam bÄde vad gÀller pÄstÄendet om att hÄrdare straff leder till lÀgre brottslighet och pÄstÄendet att hÄrdare straff inte leder till lÀgre brottslighet. I bÄda fallen beror det pÄ. Vad menas med hÄrdare straff? Hur Àr straffen utformade? Vilken typ av brottslighet? Och sÄ vidare.

Det hÀr Àr en form av skepsis som Àr viktig att upprÀtthÄlla. Och den ska inte förvÀxlas med relativism eller bristande respekt för kunskap. TvÀrtom tyder sÄdan skepsis pÄ just respekt för alla de komplikationer verklig kunskap rymmer. En respekt inte minst forskare har ett sÀrskilt ansvar att försvara.
Och i Dn 28/9 skriver Lena Andersson om just ett utmÀrkt sÄdant exempel, under rubriken Demokratin Àr hotad om vetenskapen ensam ska styra klimatpolitiken.
I alla tider har ungdomen anklagat tidigare generationer för förstockelse. Ingen före dem har tÀnkt, förstÄtt eller Ästadkommit nÄgot av vÀrde. Bedriften att ha fört mÀnskligheten ur enkelhet och fattigdom till komplexitet och vÀlstÄnd utgör sÄ att sÀga sjÀlva vidrigheten att komma till rÀtta med. NÄgon insikt om de delikata avvÀgningar mellan legitima intressen som har gjorts och mÄste göras mÀrks inte, och ingen pÄminner om det. (...)
Vi syndiga vuxna som bara tĂ€nker pĂ„ pengar anmodas att lyssna pĂ„ vetenskapen. Men vetenskapen har inga svar pĂ„ filosofiska frĂ„gor. Det Ă€r idĂ©er som avgör hur samhĂ€llen inrĂ€ttas. Om dessa idĂ©er Ă€r vi inte överens. NĂ€r vagheten ibland ger vika skymtar förestĂ€llningen om en global planekonomi grundad i fakta. Det Ă€r ett filosofiskt förslag, inte ett vetenskapligt. (...) 
Att sÄledes hÀvda att det inte finns nÄgot att debattera eftersom sanningen redan föreligger Àr fel. Dels för att forskningen sÀllan har helt rÀtt och forskare sÀllan Àr helt eniga. Men mest för att svaret i den politisk-filosofiska frÄgan kan vara att det saknar vÀrde att leva förslavad av en torftighet dÀr varje utandning Àr en skymf.

Vad Lena Andersson hĂ€r Ă€r inne pĂ„, tror jag, Ă€r Humes lag. FrĂ„n ett Ă€r, dvs ett pĂ„stĂ„tt faktaförhĂ„llande finns det inga logiskt bindande kopplingar till ett bör, dvs en moralisk eller politisk vĂ€rdering. Dessa vĂ€rderingar Ă€r eller innebĂ€r ju, som Lena Andersson uttrycker det, "avvĂ€gning mellan legitima intressen". Och den skillnaden hade Ă„tminstone jag svĂ„rt att inse Ă€nnu nĂ„gon tid efter gymnasiet. Mina skolböcker berĂ€ttade inte om Humes lag. Hur det Ă€r med dagens vet jag inte, men hĂ€r  Ă€r en bloggare, Eddy pĂ„ Flyktlinjer, som vill se den mer uppmĂ€rksammad. Se sĂ€rskilt andra halvan av texten.
Jag misstÀnker att Ätskilliga, sÄvÀl skolungdom, lÀrare som övriga vuxna, aldrig reflekterat över detta.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lyrikredaktörens kunskapssyn

Jag har lĂ€st Göran Hasslers diktantologi Århundradets ordmusik (1991), utgiven av En bok för alla. Det Ă€r ett 50-tal poeter som debuterade under 1900-talets första halva som presenteras. Boken har naturligtvis bĂ„de förtjĂ€nster och mindre lyckade drag. Redaktören har anstrĂ€ngt sig att hitta passande illustrationer till varje uppslag, oftast frĂ„n bildkonsten, och han ger en kort personlig introduktion till varje konstnĂ€r och de presenterade dikterna. Det Ă€r utmĂ€rkt och ger ofta god information.

DĂ€remot kan jag ju tycka att en antologi med titeln Århundradets ordmusik Ă€ven kunde förvĂ€ntas ha med texter som skrivits för musik, men sĂ„ Ă€r det alltsĂ„ inte. Om man nu Ă€r intresserad av att lĂ€sa Ă„rhundradets bĂ€sta texter i versform, de texter som bĂ€st tolkat eller pĂ„verkat en tidsanda, dĂ„ har Ă„tminstone jag en kĂ€nsla av att det Ă€r till de tonsatta texterna man bör gĂ„. I mĂ„nga fall Ă€r det ju just dĂ€rför att de Ă€r sĂ„ bra som de blivit tonsatta. Hassler försvarar sig pĂ„ följande sĂ€tt:

MĂ„nga gĂ„nger har jag förebrĂ„tts för att jag inte tagit med tonsatta dikter och visor. I och för sig Ă€r det sjĂ€lvklart - det handlar ju om ordens musik - inte tonernas. det skall ju ocksĂ„ kunna lĂ€sas högt. GĂ„r det att recitera t ex Calle Schewens vals utan att melodin tar över hur man Ă€n anstrĂ€nger sig? MĂ„nga gĂ„nger försvinner ordens skönhet i tonernas slagskugga.

Det kan han ju tycka förstÄs och om jag eller du tycker annorlunda fÄr vi vÀl skriva den boken sjÀlva. För övrigt Àr jag inte sÀrskilt förtjust i urvalet heller. Det Àr fÄ dikter jag tycker Àr riktigt bra, och jag slÄs av hur mÄnga som tycks handla om döden. Urvalet torde knappast kunna övertyga ungdomar om den svenska modernismens storhet.

Intressant Àr dÀremot förordet dÀr Hassler formulerar sin kunskapssyn pÄ följande sÀtt:

"Tro inte pÄ allt som Àr sant" - det Àr en devis som Àr vÀrd att ta till sig och fundera över. Allt för mÄnga sanningar har fÄtt styra och leda utan att ha andra kvaliteter Àn just att vara "sanningar". Mycket av elÀndet i vÀrlden beror pÄ att man förblindats av enskilda sanningar utan att vara medveten om att de inte har kvar sin sanningshalt om de feltolkas eller sÀtts in i felaktiga sammanhang.Tio rena sanningar kan bli en fet lögn - det beror pÄ hur man buntar ihop dem. (...) Med poesi kan det vara tvÀrtom. NÄgra fantastiska, osannolika och verklighetsfrÀmmande infall kan, sammanstÀllda till en dikt, ge kristallklara sanningar med knivskÀrpa i konturerna.

Och med exemplet Picassos mĂ„lning Guernica hĂ€vdar han att

Tidningsreportage, intervjuer, ögonvittnesskildringar och historiska avhandlingar, byggda pĂ„ fakta och vetenskapliga sanningar, har inte kunnat visa den sanna bilden av vad som verkligen hĂ€nde sĂ„ intensivt och slĂ„ende som den konstruerade fantasibilden gjorde.

Poesin Àr hÀvstÄngen som kan ge oss en djupare mening och andra perspektiv Àn de sanningar som enbart prosaiskt och i inskrÀnkt bemÀrkelse Àr "sanna".

Nyckeln för bÄde poesi och annan verklighetsbeskrivning Àr att de skall vara betydelsefulla - att de ska angÄ oss och vara viktiga. Uppfylls inte det kravet Àr sanningen, vare sig den Àr prosaisk eller poetisk, meningslös.


TillÀgg. Helt utan samband med kunskapssyn men dock till frÄgan om ord och musik skulle jag vilja citera berÀttelsen om GlÀns över sjö och strand frÄn Bevingat (2000).

TonsÀttningen gjordes av Alice Tegnér till en julavslutning i Djursholms lÀroverk dÀr Viktor Rydberg var inspektor.

Mitt i sĂ„ngen kastade jag en blick pĂ„ Viktor Rydberg. Vad tyckte han? Vad tĂ€nkte han? (...) DĂ„ ser jag att hans ögon Ă€r tĂ„rfyllda och att ett par stora tĂ„rar sakta tillrar ner i bĂ€verkragen pĂ„ hans pĂ€ls. Hans gripenhet glömmer jag aldrig. (...) och dĂ„ jag frĂ„gade om han tog illa upp att jag mĂ„st göra nĂ„gra smĂ„ Ă€ndringar i texten svarade han: "KĂ€ra fru TegnĂ©r, Ă€ndra hur mycket ni vill. Nu förstĂ„r jag att en dikt blir aldrig folkets egendom förrĂ€n den sjunges." 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Om klickjakt och nya KĂ€llkritik

NÄgra lÀnkar om fenomenet "klickjakt":

Eva Bofride, ledarskribent pĂ„ GotlĂ€nningen, ger ett exempel pĂ„  "klickjournalistik"  och ger referenser till Jack Werner och (kollegan) Patrik Oksanen.

Elise Karlsson ger i en UNT frÄn 2016 en framstÀllning som kopplar ihop klickjakten med Äsiktspolarisering.

I dag kan vi bĂ€ttre Ă€n nĂ„gonsin mĂ€ta hur mĂ„nga som lĂ€ser texter. De texter som regerar pĂ„ nĂ€tet Ă€r de som vĂ€cker upprördhet, som har mest potential att splittra lĂ€sarna. Det har bidragit till en hĂ€tskhet pĂ„ nĂ€tet som Ă€r svĂ„r att kontrollera. (
) En artikel som ger lĂ„nga, arga kommentarstrĂ„dar Ă€r mer vĂ€rd Ă€n en som fĂ„r dig att luta dig tillbaka i din fĂ„tölj och fundera. Ilska sĂ€ljer och sĂ„ lĂ€nge vi fortsĂ€tter att rĂ€kna artiklars vĂ€rde efter deras delningsvĂ€rde kommer ilska att vara en vĂ€rdefull handelsvara. (
)

Paradoxalt nog innebÀr det en rörelse bort frÄn lÀsarna, mot annonsörerna.


Dvs lÀsarna, "klickboskapen" Àr handelsvaran som medierna levererar till annonsörerna. Om ilska sÀljer sÄ borde man ju samtidigt uppmÀrksamma att oro sÀljer Ànnu mera.

För övrigt har ju, som Fredrik Haage pĂ„pekade, det den senaste tiden varit en intensiv debatt i kölvattnet av Filters artikel om de apatiska barnen. En utmĂ€rkt lĂ€nksamling frĂ„n Filter till och med 7/10 finns  hĂ€r. 

ApropĂ„ Jack Werner har han tydligen medverkat i den senaste upplagan av Torsten ThurĂ©ns  KĂ€llkritik,  vars andra upplaga jag skrev om  hĂ€r. Citat ur (den förra) lĂ€nken:

”Sanningen är att vi alla har benägenhet att ta fel. Vi ägnar oss åt önsketänkande och grupptänkande. Vi tänker slentrianmässigt. Vi tror på falska auktoriteter. Källkritikens första regel blir därför: Rikta först källkritiken mot dig själv”.

 En bekrĂ€ftelse pĂ„ hur svĂ„rt det kan vara Ă€r ju just det mĂ€rkliga förhĂ„llandet att Jack Werner engagerat sig för Gellert Tamas trovĂ€rdighet i flera fall. Se t ex Rebecca Weidmo Uvells text.  

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Debatt om trovÀrdighet och medier

Jag skulle vilja tipsa om nÄgra aktuella texter pÄ temat trovÀrdighet och medier.


Svt har visst en kampanj om saken... som t ex beskrivs i  ResumĂ© 4/10 .

Kampanjen och ResumĂ©texten kommenterades sedan av HĂ„kan Boström i GP 7/10 .

Jag tycker Boström har Ätskilliga poÀnger i sin text. Den hade stÄtt sig vÀl Àven om han inte haft Svts svagsinta reklamfilm som bakgrund.

Boström fick dock mothugg av en "varumĂ€rkesexpert", Thomas Brenemark,  ResumĂ© 9/10 , varpĂ„ följde kort replik av Boström  samma dag. Och sedan Brenemark  11/10 och  Boström.

Svts svar i Gp med  replik. 

Boström sÀtter exempelvis fingret pÄ ett begrepp som varit mycket uppmÀrksammat den sista tiden - polarisering. Brenemark tar upp ett annat modebegrepp i mediedebatten: "klickjakten".

Debatten har Ă€ven kommenterats av Fredrik Haage pĂ„  SmĂ„landsposten, som Ă€ven kommer in pĂ„ begreppet sanningsrelativism.

JĂ€mför ocksĂ„ ett par nĂ„got Ă€ldre texter: Tobias Samuelssons  Rött kort i kĂ€llkritik, GD 2/8 och Patrik Oksanen i Hudiksvalls Tidning, m fl 20/9  SĂ„ spred sig lögnen om mĂ€nniskoköttet. Patrik Oksanen tycks till och med ha skrivit en bok,  Skarpa skĂ€rvor, i Ă€mnet.

 Man kan tycka att Oksanens text korresponderar pĂ„ ett helt hĂ€pnadsvĂ€ckande sĂ€tt till Svt-filmen
 men personligen stör jag mig Ă€ndĂ„ pĂ„ att "berĂ€ttelsen" förefaller lite för bra i sitt sĂ€tt att passa in i berĂ€ttelsen om "hotet frĂ„n Ryssland, Putin och trollfabrikerna".

LĂ€s sedan  Anders Björnssons recension av Oksanens bok. 

Vem kan man egentligen tro pÄ?

Sanningar eller myter? NÀr det kommer till hotmÄngleri anser jag att militÀrerna Àr "lika goda kÄlsupare" som klimathysteriker, invandrarhysteriker och filterbubblehysteriker. De spelar alla pÄ samma strÀngar.

0 kommentarer | Skriv en kommentar