Jag var på loppis i helgen och skaffade mig en deckare...

Baksidestexten var litegrann intressant:

Världens mest lästa författare - Erle Stanley Gardner - säljs årligen i miljonupplagor enbart i den engelsktalande världen.

Så tydligen har det funnits en tid då E. S. Gardner varit i världstopp. Nu är det väl inte längre så många som känner igen författarnamnet, men några fler känner åtminstone till advokaten Perry Mason. Min bok var tryckt 1947.

Perry Mason för ett intressant resonemang om information och åsikter i boken:

Det är det värsta med indicier. Åklagaren har till sitt förfogande alla fördelar av en systematisk undersökning. Han uppdagar vissa fakta. Han väljer bara dem som enligt hans uppfattning har relevans. När han en gång har kommit till den slutsatsen att den anklagade är skyldig, anser han att bara de fakta som tyder på att den anklagade är skyldig har betydelse för saken. Det är därför som indicier är så vilseledande. Fakta i och för sig själva säger inte ett dugg. Det enda som spelar någon roll är hur man tolkar fakta (Mysteriet med papegojan, s. 129).

Det var därför jag inte ville bilda mig någon åsikt på grundval av bevisen. Så fort man bildar sig en åsikt börjar man tolka fakta i belysning av denna uppfattning. Man kan inte längre opartiskt bedöma fakta (s. 154).

Som jag sa förut, när folk har vissa förutfattade meningar, så tyder de allting i enlighet med dessa meningar. (...) Om några år kommer vi att blicka tillbaka och undra över att folk inte kunde se den hemska innebörden av de tecken som visade sig på den politiska horisonten. Om tjugo år kan till och med den dummaste gymnasist förstå innebörden av dessa tecken och de resultat de oundvikligen måste ha dragit med sig. Men just nu har vi ungefär tjugo miljoner röstande som tycker ett och cirka tjugofem miljoner som tycker ett annat. Och båda parter tror att de korrekt tyder tidens fakta (s. 156-157).

Och ingen är immun...

Vi har pratat en hel del om att stirra sig blind på indicier. (...) Det är en farlig sak att råka ut för, och jag är rädd att jag inte har varit så alldeles oskyldig själv. Jag har varit så ivrigt ifärd med att peka ut fallgroparna för andra att jag själv har råkat ner i en utan att veta det (s. 203).


Perry Masons kunskapsteoretiska uppfattning kan ju både betraktas som en varning för snabba bedömningar och en mall eller formel som åtskilliga detektivromaner bygger på.