Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Netlibris

Citat: Vad är Netlibris? 

Netlibris är ett forum där elever från hela Svenskfinland och varför inte med elever från övriga delar av Norden kan diskutera litteratur med varandra.

Det är alltså ett undervisningssystem för läsning och litteraturdiskussioner uppdelat i fem olika stadier:
-Emil, åk 1-2
-Gummi-Tarzan, åk 3-4
-Matilda ,åk 5-6
-Sinuhe ,åk 7-9
- Odysseus, gymnasiet

Startsidan hittar du alltså  här. 
Klickar du t ex på fältet  Sinuhe för högstadiets "litteraturbricka" så innehåller den alltså 10 olika genrer, där varje genre i nästa klick ger en bokhylla på 30 till 90 olika boktitlar som ansetts lämpliga för eleverna i den aktuella åldern.

Jag har inte fördjupat mig mera i hur systemet sedan fungerar: Jag misstänker att det kanske är meningen att eleverna ska välja egna val inom bokhyllan men att de under en viss tid måste läsa någon eller några böcker från ett flertal olika hyllor, dvs genrer, för att kunna bli en diplomerad läsare. Klicka på fältet "Smarta läsare" uppe till höger för ytterligare information.

Vare sig du nu är lärare, elev eller bibliotekarie så är ju litteraturlistorna högintressanta.
 Tycker jag.



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fenomen och begrepp

Jag har en stencil som jag "norpat" från dottern över olika stilmedel, dottern fick den på svenskan i gymnasiet. Den är uppställd som en tabell. De olika stilmedlen står i alfabetisk ordning, och kolumnerna ger "förklaring" och "exempel" och "förekomst". Det är alltså begrepp som "allitteration", "assonans", "ironi", "metafor" etc som förklaras.

Det är ju ett sätt att betrakta verkligheten. Att utgå från begreppen och visa hur de används. Tänk dig så frågesporten Jeopardy; dvs i vanliga frågesporter ställs en fråga, som de tävlande ska ge svar på. Men i Jeopardy är perspektivet omvänt - man får svaret och ska formulera frågan.

En klassifikationsfantast har på principiellt samma sätt att välja mellan att endera utgå från färdiga begrepp och dela upp eller gruppera dem i lämpliga grupper, fack, mappar etc; eller, så utgår han eller hon från verkligheten och frågar sig hur verkligheten och dess berättelser och information kan manifestera sig och hur den lämpligast kan beskrivas och klassificeras.

Jämför bibliotekariens klassifikationssystem med biologins.

Biologins system visar en hierarki, från riken via ordningar, familjer och släkten ner till arter och raser.

Det är en kaotisk verklighet som man försökt ordna upp och satt namn på för att vi ska kunna tänka på och tala om denna verklighet. Eller ge undervisning om den. På samma sätt delar bibliotekarien upp berättelserna eller informationen i en hierarki av allt smalare ämnesområden, t ex i SAB-systemet .

Men har du någonsin sett eller försökt konstruera ett berättelsernas släktträd? På vilka sätt kan en berättelse egentligen skildras? Exempelvis kan ju en berättelse sluta illa - vi kan då kalla den en tragedi. Eller så slutar den lyckligt... men vad kallar vi den då? 

Tragedin kontrasteras ju normalt med "komedin", en typ av berättelse som syftar till att roa åskådaren, att få publiken att skratta. Andra syften kan t ex vara att upplysa eller uppröra publiken, eller anslå en sentimental ton, eller vara spännande osv.  Eller så delar man inte upp efter syften utan efter vilken sorts publik som berättelsen riktar sig till; mellanstadiebarn eller föräldrar eller direktörer... Eller så systematiserar man efter vad den handlar om eller hur lång den är eller vilka berättartekniker som använts. Eller så försöker man kombinera de olika perspektiven till ett riktigt komplicerat klassifikationssystem.

På så sätt kan man ju exempelvis fundera över olika sätt att bearbeta ett känt tema. Man kan ju t ex hitta på en ny berättelse som är uppenbart influerad av en förlaga. Då behöver vi eventuellt ett begrepp för detta fenomen. Vi skulle kunna kalla det "parafras". Eller så kunde vi försöka berätta en roligare variant av en känt tema; det skulle vi kunna kalla "parodi". Om man försöker skriva en tråkigare variant så lär den kanske inte bli utgiven så därför har vi inte behövt något begrepp för fenomenet. Eller man kan låna olika genrers formgrepp till nya sammanhang och kanske kalla det "travesti".

Därmed naturligtvis inte sagt att det skulle vara något fel med att konstruera alfabetiska ordlistor som utgår från begreppen för att förklara dem. Självklart fyller de en viktig funktion. Men ibland kan det vara givande att försöka vända blicken åt det andra hållet också. Det är fenomenen som är primära, som vi behöver kunna utnyttja eller känna igen som propaganda, retoriska eller berättartekniska trick. Att känna till facktermerna är inte nödvändigt för att kunna berätta en god historia, men det underlättar om man vill diskutera den.

Se även Britt G. Hallqvists vers Ordbestämmaren . Detta med förhållandet mellan tecknet och det betecknade, ordet och företeelsen, tycks ha varit ett återkommande intresse för Britt G. Hallqvist enligt denna Signumartikel . Enligt artikeln levde hon 1914-1997. Även om hon beskrivs som en "gränsöverskridare" kan man väl ändå tycka att det är något överraskande att hon helt nyligen tycks ha börjat blogga. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lyrics translate

Idag tar vi en titt på Lyrics translate . Det är alltså ett forum för översättningar. I sökrutan överst står det "Sök efter artist eller sångtext", vilket alltså tyder på att sidan är tänkt för översättningar av musiktexter. Vad jag förstår borde den väl i princip också kunna användas för icke tonsatta texter.

Om man t ex klickar på "översättningar" får man en ny sökfunktion där man kan söka på både från- och tillspråk. Om man t ex vill se vilka finska texter som finns översatta till svenska skriver man in i från: finska [enter] till: svenska [enter], och så klicka "sök" - och man får en lista med de texter som finns översatta i systemet.

Eftersom jag just blivit fascinerad av Haloo Helsinkis texter kan vi titta på Kuussa tulee .

Här är alltså en ordagrann översättning (Det blåser på månen) av den finska originaltexten, som kommer fram om du klickar på Kuussa tulee till höger, (i det här fallet utförd av en sign. "Louise_FIN").

Från denna ordagranna översättning kan man ju sedan t ex roa sig med att komponera egna texter som skulle kunna gå att sjunga till den aktuella melodin. Normalt försöker jag räkna antalet vokalljud i originaltexten och eftersträva samma antal i den översatta texten, det fungerar väl på engelska texter, men finskans diftonger gör det lite marigare. Man kan kanske försöka räkna vokalljuden genom att lalla sig igenom låten, rad för rad.

Sedan bestämmer man naturligtvis själv hur nära originalet man vill lägga sig. Om melodin, och kanske rimmen, utgör formen, kan man ju sedan stoppa in vad som helst i den.

Jag hörde en gång Jan Bäckman i Hellzephyrs poporkester berätta att han hade velat spela in "Stand by your man" med egentillverkad svensk text. En text som på svenska blev förändrad till "Släng ut din man". För att få lov att spela in låten tvingades han då översätta sin text ordagrant tillbaka till engelska för att be om godkännande av förlaget eller textförfattaren. Svaret löd kort och gott: No!

Annars kan man ju låta sig ledas av originalspråkets ljud: Varför inte låta "Kasta varpaat kylmään veteen" bli "Kasta varpa på en strand"?

Ja, eller så gör man det till hela "grejen", som t ex i den underbara  youtubevideon Det sa Jonte .

Annars kan man ju utnyttja forumets översättningar till att läsa goda texter, finurliga formuleringar o.d.


Jag gillar som sagt Haloo Helsinkis texter... "Man märker om något stort ställer sig i vägen".

Eller titta på Vihaan kyllästynyt 

Men om du bara stirrar på ett träd
kan hela skogen försvinna,
Men om du bara ser skogen
så märker du kanske inte det vackraste trädet.

Jag gillar den ton av förtröstan som finns i de flesta av deras texter där på Lyrics translate.
Man skulle kunna göra en aforismsamling av rader som:

Möjligheten till misstag är det som ger livet mening
Eller i en annan text:
Uppfostran hittar du inte på Google.

Eller så kanske man förstår ett främmande språk tillräckligt väl för att våga sig på att göra en ordagrann översättning till svenska. 
Ja, ni ser. Möjligheterna till nöjen är många för språk- eller musikintresserade.


Vad menas med att läsa?

Jag fick för mig att leta upp en gammal text jag skrev under utbildningen. Ni får ha lite överseende med alla hänvisningar till kurslitteratur...

Jag måste bara få skriva av mig lite frustration över hur de här akademikerna och förmenta språkfrämjarna brukar språket. Förutom det vanliga forskardravlet med "kontext", "diskurs", och "paradigm" så tycks dessa "språkfrämjare" ha väldigt svårt att klara sig utan flumord som praktik och kognitiv och nu då "litteracitet". Ord ska vara redskap som hjälper till att klargöra vad man menar. Ord med oklara betydelser hjälper inte till med detta utan förvillar. Hur svårt kan det vara? Om nu engelskan fördärvar sig självt med en massa ord med oklara betydelser så betyder ju inte det att vi ska överta deras usla begrepp bara för att det inte finns någon självklar motsvarighet i vårt normalspråk. Vad ska vi med litteracitet till? Vad betyder det? Axelsson skriver om litteracitet: "Litteracitet är en bred och samlad beteckning på aktiviteter som i ett socialt sammanhang omfattar användningen av tal, bilder, symboler och tecken i direkt eller indirekt koppling till skrift." En aktivitet, alltså. Men vad betyder "i direkt eller indirekt koppling till skrift"? Andersson & Wilhelmsson skriver i en fotnot: "Flera försök till en svensk översättning har gjorts, t.ex. Nyströms (2002) "skriftspråklighet", Karlssons (2002) "skriftkultur" och Säljös (2005) "skriftspråkliga aktiviteter"". Vi väljer här att tala om literacy då begreppet börjar bli vedertaget även på svenska." Observera att begreppet av Nyström alltså uppfattas som en egenskap, något som kan vara mer eller mindre välutvecklat. Andersson & Wilhelmsson väljer sedan trots allt att använda begreppet literacyaktiviteter. Gör de det för att betona att literacy är en aktivitet, eller gör de det för att särskilja aktiviteterna från den färdighet eller egenskap som aktiviteterna är avsedda att främja? Ja, redan i tredje meningen skriver de: "De nya samhälleliga förutsättningar som råder för skriftspråklighet behandlas bland annat inom besläktade forkningsfält som new literacy studies, multiliteracies, digital literacies eller new literacies." Jag har svårt att tolka det som något annat än att de själva menar att literacy står för skriftspråklighet.

 Utanför kurslitteraturen citeras en Kress på s. 58 i Barnet platsen tiden: "Tal, gester, symboler, bilder och musik räknas numera även in i det nya bredare perspektivet på vad läsa och skriva kan vara".

 Stopp! Detta är språkförstöring! Så här får man inte göra! Vad ska vi använda för ord om vi specifikt vill tala om att lära barn att läsa, dvs avkoda texter av alfabetisk skrift, om texter kan betyda vilka tecken som helst och läsning kan betyda vilken tolkning som helst? Observera även likheten med Axelssons litteracitetsdefinition. Vidare står på s. 60: (litteracitet) "står för ett överordnande, vitt begrepp, som har rötterna i engelskans literacy och som på ett eller annat sätt kan relateras till läsande och skrivande". Ni ser ju själva. Det betyder allting, dvs ingenting... men det låter ju lite märkvärdigt.

 Menar man skriftspråkskompetens kan man skriva "textkompetens", ja, förstås under förutsättning att man med text verkligen och endast menar skrivna ord. Vill man inbegripa tal får man använda "språkkompetens" och menar man något ännu vidare får man väl använda kommunikations- eller mediakompetens. Menar man å andra sidan aktiviteter får det heta text-, språk-, kommunikationsaktiviteter etc. Men det finns absolut ingen anledning att använda ett slaskord som uppenbarligen kan betyda lite vadsomhelst. Det blir ju som de där 21 betydelsena som Kuhn påstås ha nyttjat begreppet paradigm för. 

Då blir man ju som mottagare i alla fall tvungen att översätta, dvs verbalisera begreppet till något annat i ens skalle för att begripa vad som eventuellt menas. Och det är ju så jag reagerar på litteracitet. 

Det vore förstås önskvärt om akademikerna använde pregnanta och begripliga uttryck från början. I andra sammanhang brukar man ju hävda att det vetenskapliga språket just är och skall vara pregnant. Att engelskspråkiga inte begriper bättre är banne mig ingen ursäkt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Min favoritsaga (och Jean-Pierre Salkvist)

Jag har en favoritsaga som jag gärna skulle vilja slå ett slag för. 

Det gäller den ryska folksagan "Ivan med ränseln", som ingår i en sagosamling, "Sagor från hela världen ", sammanställd av M. och R. Koser-Michaels, och utgiven av Niloe 1988.

Till min glada överraskning fick jag höra den återberättad av en riktig sagoberättare här i stan i somras när Jean-Pierre Salkvist höll en föreställning i slänten utanför skolmuséet i stadsbibliotekets regi.

Han var verkligen lysande! Det var inte exakt samma saga som i Niloesamlingen, Salkvist måste ha bearbetat den själv eller utgått från en annan källa, men huvudhandlingen fanns där. Jag ser nu att Salkvist nyligen berättat samma skröna i Nyköping , tydligen kallar han den "Soldaten som lurade döden".

Berättarkonst av högsta klass. Min bedömning är att historien passar alla åldrar. Rekommenderas varmt!

Och visst blir man nyfiken på att ta del av Salkvists övriga repertoar .

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg