"1945 års debutanter" är en ofta återkommande fras i texter om svensk barnlitteratur. De som vanligen avses är alltså Tove Jansson, Astrid Lindgren, Martha Sandwall-Bergström, Sven Wernström, Hans Peterson och Sven Hemmel. Sedan Sven Wernström dog i september ifjol är har vi nu bara Hans Peterson kvar.

Av de böcker min mor läste för mig när jag var liten är det nu bara två jag ännu minns: "Jag kan köra alla bilar" av Karin Nyman och "Lill-Olle och sommardagen" av Hans Peterson. Lill-Olle och sommardagen är en lantgårdsidyllisk historia som jag sedan läste för mina barn. Jag gillar den.

Där finns en koppling. När Hans Peterson debuterade 1945 gjorde han det med en bok som kommit tvåa i en manustävling. Vann gjorde en bok som Karins mor hade skrivit för Karin, som är född 1934 och alltså var 11 år 1945. Är det en tillfällighet eller ett solklart bevis på hur liten världen kan vara?

Hans Petersons wikipediaartikel omfattar en bibliografi med 214 titlar. Hans senaste tillskott till Libris är en översättning från 2018 och åtta översättningar från 2017, så det kan kanske vara så att han börjat trappa ner på sin litterära verksamhet med ålderns rätt.

I första bandet av Ord och bilder för barn och ungdom (Barnlitteraturen, 1990) heter det t ex:

Hans Peterson (...) har i sina barn- och ungdomsböcker visat hur väl han kan skildra de mindre barnens vardag och givit prov på sin förmåga att leva sig in i hur de upplever denna verklighet (...) Det som kan vara spännande i vardagen - naturen, vädret, människorna och tingen de omger sig med - vet Hans Peterson att lyfta fram i handlingen. På senare år har han även blivit en förespråkare för den dokumentära barnboken (s.272-273).

 I Barn och Kultur 1975:1, citerad i andra bandet av Ord och bilder för barn och ungdom, säger Hans Peterson:

Det måste i det enkla språket finnas inte bara värme  utan också skönhet. Och vad man söker nå fram till - även om man aldrig kommer att klara av det - är ett slags nyenkel lyrik.

Från SvD 17/9 -95  (Artikelförfattare M. Artsman):
Genom åren har han hållit säkert tusen föredrag för lärare och föräldrar runt om i landet om ordförrådets betydelse för barnets utveckling. Han har intensivt kämpat mot nedläggning av bibliotek för den livsviktiga barnbokens skull. (...)
"Den som inte börjar läsa barnböcker blir heller ingen läsare av vuxenböcker!" (...) Resor, uppbrott och ensamhet är återkommande teman i hans böcker. På senare år har historiska motiv fått allt större betydelse. Men oavsett handling är det Hans Petersons förmåga att identifiera sig med barnen han berättar om som är viktigast. Förmågan att sätta sig in i hur det är att vara barn, är hans största tillgång, säger han. Men innerst inne är det för sig själv man skriver. Är man inte intresserad av sitt ämne kan man inte heller skriva bra barnböcker. 
SvD 24/10 -02:
"Den lärare som läser högt för sin klass en halvtimme varje dag gör en större välgärning än alla missionärer i Afrika. Och detsamma gäller föräldrar som läser högt, där finns språket, närheten och en gemenskap som barnet bär med sig genom livet."

Gp 25/10 -02:
"Boken är väsentligare än något annat. Den ger orden, språket, fantasin och erfarenheter. Du kan inte nå in i samhället utan att ha ett brett ordförråd. Du måste kunna förklara och förstå och hur i helsicke ska du kunna göra det om du inte har några ord." Så talar en författare som blivit hedersdoktor för sin envisa strävan efter att ge barn ett ordförråd och som kallats för "De osäkra läsarnas främste riddare". (...)
Att skriva är ett jäkla jobb, säger han, även om det också är lustbetonat. Det handlar om att lösa problem hela tiden. 
- I en barnbok gäller det att vara sparsmakad, hitta de exakta orden, så att barn rycks med från första meningen. Det är en kamp. 

Gp 22/10 -03:
Varför behövs barnböcker?
 - De breddar ordförrådet och stimulerar fantasin, de gör dig säkrare och du får veta att du inte är ensam om att känna dig ensam. De ger en bild av dig och världen runt omkring. 

Hallandsposten 20/5 -06:
Mamma och pappa hade många syskon och pratade ofta om de andra i släkten. Nyckelordet var varför. Varför gjorde människorna på det där viset? Varför sa de så? Och frågan om varför är grunden för en författare. (...)
Hans framstår som en man med ett rikt socialt liv men när jag frågar om centrala teman i hans författarskap pratar han om ensamhet och utanförskap. "Jag kände mig ensam och utanför som barn, men det gör väl de flesta? Det kan man göra även i stora sällskap. I grunden är vi alltid ensamma, den som inte inser det har en märklig självuppfattning."

Ulf Nilsson i Helsingborgs Dagblad 2/11 -11:
Har inte barnboken förresten alltid haft stora ambassadörer? (...) Hans Peterson var den lättlästa berättelsens talesman.
 
Helsingborgs Dagblad 3/11 -14:
Hans Peterson talar sig varm för allas rätt till en läsupplevelse på rätt nivå, efter förmåga. (...) En bok på under tjugo sidor, med ett trettiotal ord på varje kan verka lättskriven. Men det är en utmaning, intygar han. Orden ska vara enkla och lättstavade. Och med ett begränsat utrymme måste varje händelse ha en betydelse i sammanhanget, säger han.