Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från oktober 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Tonårsproblem på vers

Idag skriver vi tonårspoesi!

Vi tar Die Prinzens "Wer ist der typ " som mall (klicka på länken!).

Även om man inte förstår ett ord tyska kan man lätt följa formeln. Tänk dig att du är tonåring. Du går på högstadiet eller gymnasiet och du måste bara få avreagera dig över all världens vrånghet som drabbar dig.

Alltså: Först 8 rader som alla börjar likadant, exempelvis med "jag vet"... och så beskrivs vad du lärt dig i skolan eller hemma... och alla rader ska rimma parvis!

Så följer refrängen, där du i fyra slagkraftiga rimmade rader beskriver vad det är du inte begriper dig på... t ex vänner som sviker, tidiga morgnar, varför vuxna beter sig så konstigt eller vad det nu är som trycker dig.

Så följer ytterligare fyra rader om sådant du lärt dig, sedan refrängen igen och avsluta med fyra rader där du reflekterar över ditt problem. Lycka till!


Se även videon med sångaren Tobias Künzels underbara uttryck för frustration och förtvivlan!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Så där ja... (så mycket bättre!)

"Kan humanismens credo uttryckas vackrare, mera drabbande"? skrev Christian Dahlgren om Tranströmers dikt "Romanska valv" i samband med Tranströmers nobelpris.

Ja, det är just frågan det!

Ja, eftersom jag är... äh... antagligen den skickligaste rimmaren av oss så får jag väl ta mitt ansvar och hjälpa honom med det poetiska. Nå, eller varför inte vilken svensk skolelev som helst; hur svårt kan det egentligen vara att överträffa en orimmad vers?

Här kan bloggen nu stolt presentera vårt förslag på ett vackrare uttryck, varsågoda! Svart färg=Tranströmer (innehåll), röd färg=Skeninge skolbiblioteksblogg (form).

Romanska valv

 I den romanska kyrkan trängdes turister,

fladdrande ljus, stöpta av stearin och ister.

Japaner och indier kom och gick.

Valv bakom valv och ingen överblick.

Det var så märkligt, tro mig eller ej:

En ängel utan ansikte omfamnade mig,

viskade ordlöst genom hela kroppen,

genom cellerna, lymfan och blodomloppen:

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Bakom skrymslen och vrår finns vårt inre rum dolt.

Du blir aldrig färdig och det är som det skall.

Du är faktiskt förmer än en själlös tall!

Förblindad av tårar föstes jag ut i solen.

Med herr och fru Jones... och en som hette Sven,

herr Tanaka och signora Sabatini.

Inne i dem öppnades valv efter valv  oändligt.

Men de inre rummen kan man inte se in i

lika bra det, för där är ostädat på riktigt!



Obs! Redaktionellt. Nu lägger jag bloggen på is under vintern. Jag vill se om jag kan lyckas koncentrera mig på något annat. Som det är nu har jag ju hamnat helt i ingenmansland utan vare sig jobb eller examen. Jag tackar för att ni läst.

Måste säga att jag är mycket nöjd ändå med Bloggo som bloggverktyg: enkelt, gratis, reklamfritt och alla roliga funktioner man kan behöva.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Skrivtips från Måns Gahrton och Johan Unenge

 Johan Unenge och Måns Gahrtons bästa skrivtips:

- Mitt bästa råd till blivande författare är nog att alltid utgå från sig själv. Hur gärna jag än skulle vilja skriva om en racerförare så går inte det. För jag är urdålig på allt som har med bilar att göra. Men att beskriva hur det är att vara en blyg kille på mellanstadiet. Det kan jag, för precis sådan var jag, säger Måns.            Bohuslänningen 21/1 -12

- Det viktigaste när man är författare är att man har slutet klart för sig, jag brukar alltid skriva dem sista 5-6 meningarna i boken först. Dessutom brukar jag också skriva på små lappar vad boken ska handla om. På första lappen kan det stå vad huvudpersonen heter och på den andra om han har några föräldrar eller syskon. Till slut har jag en hel vägg full med små lappar, säger Johan.

- När jag var liten brukade min kompis och jag skugga människor på Konsum. Vi smög runt där med varsitt anteckningsblock och noterade vad folk köpte. Till exempel var det en dag en gubbe i rutig kavaj som köpte en stor ketchupflaska. Vi skrev upp "rutig gubbe, ketchupflaska". Vad skulle han med en stor flaska ketchup till? Något konstigt experiment? Är han en galen vetenskapsman? Så enkelt är det att få igång en bra story, berättar Johan som tycker att nyfikenhet och uppmuntran är två nyckelord när det gäller författarskap.                    Ölandsbladet 27/10- 11


Sjätteklassarna fick rådet att våga prova att skriva själva. Sitt inte och vänta på att nån stråle från gud ska komma ner till dig och säga `Du ska bli författare.`. Det är bara att sätta igång!    Smålandsposten 12/11 -08

- Ge inte upp! Försök göra klart berättelsen, det är det man lär sig mest av. Det är likadant när man ritar, säger Johan Unenge. Borås Tidning 30/3 -12

Måns Gahrtons.... första tips till eleverna är att inte tro att man måste göra allt själv.

- Hitta en kompis att jobba ihop med som är bra på det du själv inte kan.

Hans andra tips till eleverna var att tänka igenom sin huvudperson innan man påbörjar berättelsen.

- Tänk ut egenskaper och utseende och vilka saker personen skulle kunna tänka sig att göra. Tänk även ut de andra personernas karaktär. Då faller sig mycket av sig självt när ni börjar skriva berättelsen. Borås tidning 13/11 -12


Hur mycket jobbar de med att författa?

- Även om jag inte skriver så jobbar jag ändå. Det tar mycket mer tid att få idéer än att skriva boken. Borås tidning 13/11 -12

Hur kommer de själva på nya berättelser?

Ju mer man gör desto fler idéer får man, säger Måns Gahrton. Det finns hela tiden historier som måste berättas.   Borlänge Tidning 8/9 -03

- Karaktärer som vi känner väl och som man jobbat med ett tag börjar liksom berätta om sig själva för oss, förklarar Måns. Västerviks Tidningen 21/7 -07

Om drivkraft:

Det intressanta är att vara på väg mot målet. Västerviks Tidningen 21/7 -07

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mera om moraliska paniker

Det är nu precis ett år sedan jag uppmärksammade Elza Dunkels Nätkulturer med en serie postningar, se t ex länksamlingarna här och här .

Hon har i mars skrivit en ny text om mediepaniker  riktade mot barn, som till stor del baseras på en youtubevideo med Kirsten Drotner. Den är mycket hörvärd, inte minst för att det är ett utmärkt tillfälle att vänja våra öron med att lyssna på danska. Det är inte så omöjligt som vi många gånger inbillar oss.

När det gäller just mediepaniker eller "moraliska paniker" i allmänhet, så är det ett ämne som även Stig-Björn Ljunggren har skrivit flera utmärkta texter om.

-Den moraliska paniken är en utmärkt grundtext om fenomenet, texten har legat på nätet sedan 1998, nu endast åtkomlig via Wayback machine.

Moralisk panik - tre faser är en text som faktiskt firar ettårsdag idag!

-Hur skuldbördan fördelas efter dådet i Trollhättan , en text om vårt, moralpanikernas, häxprocessernas, behov av syndabockar.


Därutöver har Hans L. Zetterberg skrivit om Moralisk panik , en text som ingick i SOU 1999:13, s.50-51.

Rebecca Weidmo Uvell har nyligen skrivit en satir som kan tjäna som mall för hur en moralisk indignation arketypiskt kan kanaliseras i det obligatoriska "uppropet".

Elza Dunkels påminner också i litteraturtipsen om Jan Guillous bok "Häxornas försvarare" (2002).


Helt utan samband med ovanstående vill jag även tipsa om den intervju med Jack Werner  som Elza i en tidigare postning länkar till. "Barn ska inte vara källkritiska"! Det hade nog varit bra om han specificerat vilka åldrar det är han syftar på, men tänkvärda resonemang i vilket fall som helst.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Är det bibliotekariernas fel?

Oavsett skolans ev. insatser får man ju som förälder göra så gott man kan för att bibringa barnen svenskt kulturarv och god smak...

Jag gav därför äldsta dottern för ett par år sedan CD-skivan En blekt blondins hjärta av Eva Dahlgren och tänkte att tycke skulle uppstå. Det gick väl så där... Jag har hört henne spela den en gång och aldrig mer. Själv lånade jag den och spelade den väl, typ, 20 gånger innan skivspelaren bröt ihop i en doft av bränt. Nu har jag så efter nästan två års tystnad köpt en "ny" skivspelare på Återvinningen.

Anslaget...

Varenda liten grå sten

är en evighet.

Varenda liten blomma

äger värdighet

Jag tycker det är så poetiskt!

Jag läste en gång något uttalande från Bob Dylan, något i stil med att det skrivna ordets poeter var bottensatsen av folk som inte förmådde göra musik. Det kanske ligger något i det.

Och varför slutade skriftpoeterna att rimma? Jag söker efter svar i Den svenska litteraturen, band V.

Ett svar som antyds, är att formen hade fulländats med Fröding och kanske i viss mån de andra i 90-talsgenerationen. Det var ett dödsdömt företag att tro sig kunna tillföra verskonsten något efter Fröding. En annan aspekt är ett generationsuppror mot den föregående tidens smak och anda. En provokation. Så tillkom utländska influenser, bildtänkandet, psykoanalys, ismerna - surrealism, futurism, dadaism, expressionism... pessimismen. En "ångestladdad tidskänsla". "Ett disharmoniskt innehåll fordrar en disharmonisk form." Högläsning och deklamation ersattes av tyst och koncentrerad läsning i enskildhet. 

Språket skulle foga sig efter tanken, inte det motsatta. Enckell: "Liksom metern och rimmet gjorde susen i gammal dikt gör ordet och uttrycket det i vår dikt." Allt krut på innehållet, alltså.

Den söndersprängda formen är ett uttryck för efterkrigsmänniskans upplevelse av en fragmentariserad verklighet.

Formuleringen är litteraturvetaren Kristian Wåhlins, som också skrivit:

Efter andra världskrigets slut kan skalderna än mindre skönja någon ljus framtid, och dikter på traditionella versmått förefaller som anakronismer. Smärtan och desorienteringen tycks kräva en fri, orimmad vers.

Men vänta nu. Om världen och verkligheten förefaller fragmentariserad och författarna (och medborgarna) känner sig desorienterade, så betyder ju det att bibliotekarierna inte klarat av sin samhällsuppgift. Det är ju deras uppgift att systematisera, i första hand information, naturligtvis, men vems uppgift skulle det annars vara att skapa ordning i kaoset? Om bibliotekarierna misslyckats med uppgiften så kan det finnas tre olika orsaker: 

- De är inte tillräckligt kompetenta eller välorganiserade

- De har inte fått tillräckligt tydliga instruktioner om att detta är deras ansvar, eller

- De har inte getts tillräckliga resurser.

Å andra sidan kan man ju också invända att KB helt uppenbart är dumhetens och inkompetensens  främsta verktyg här i landet, och så länge de är satta att ha samordningsansvar för bibliotekssverige så lär det kvitta hur mycket pengar som strös och hur mycket politikerna pekar... 

Jag är

jag är gud.

Jag är

jag är gud -

Säg mig vem är du?

                                 [E.D .]

Ja, eller så är det helt enkelt i sångtexter som den bästa efterkrigspoesin finns att söka. Det var dit de största begåvningarna och de mest harmoniska personligheterna sökte sig - Dan Hylander, Gessle, Mikael Wiehe, Svenne Rubin, Eva Dahlgren, Stickan Andersson... Det ger ett samdistributionsproblem. På 70- och 80-talen "måste" man förpacka goda texter med musik för att "nå ut" till publiken. I dag räcker det inte med det. Nu måste det till en häftig video också. Textens specifika betydelse späds ut.

Ur ett annat perspektiv kunde man kanske också säga att om poetisk skönhet var syftet, så uppnås det bättre med musik till. Då förhåller sig skriven vers till sjungen som gång till löpning om syftet är att förflytta sig snabbt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg