Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från augusti 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Döden och "de små lögnerna"

Terry Pratchett har i Svinvinternatt (2005, s. 275) låtit sin karaktär döden, ge sin syn på nyttan av fantasier. Döden talar alltid med versaler... Här i samtal med sin dotterdotter Susan.

- Du menar att människorna behöver... fantasier för att livet ska bli uthärdligt?

-JASÅ? SOM OM DET VORE NÅGON SORTS LYCKOPILLER? NEJ. MÄNNISKOR BEHÖVER FANTASI FÖR ATT BLI MÄNSKLIGA. FÖR ATT VARA DEN PUNKT DÄR DEN FALLNA ÄNGELN MÖTER DEN UPPÅTSTRÄVANDE APAN.

-Tandféer? Grisefäder? Små...

-JA. SOM EN ÖVNING, NI MÅSTE BÖRJA MED ATT TRO PÅ DE SMÅ LÖGNERNA.

- För att kunna tro på de stora?

- JA. RÄTTVISA. NÅD. PLIKT. OCH LIKNANDE.

- Det är inte alls samma sak!

- SÄGER DU DET? TA DÅ UNIVERSUM OCH MAL NER DET TILL DET FINASTE PULVER OCH SIKTA DETTA GENOM DEN FINASTE SIL. OCH VISA MIG SEDAN EN ATOM RÄTTVISA, EN ATOM NÅD. OCH LIKVÄL... Döden viftade med handen. OCH LIKVÄL BETER NI ER SOM OM DET FUNNES NÅGON SORTS IDEALORDNING I VÄRLDEN, SOM OM DET FUNNES NÅGON SORTS... NÅGON SORTS LEDFYR I UNIVERSUM SOM MAN KAN RÄTTA SIG EFTER.

- Ja, men det måste man ju tro, annars finns det ju ingen mening...

- EXAKT MIN MENING.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tidszon

(I huvudet på en bloggare...)

Var det inte en rätt lyckad text jag skrev igår... Undrar om någon läst... Den noterades inte på bloggportalen... (Kollar träffstatistiken) Jaha! -  En träff! Det är ju roligt att någon läser... "Senaste träff: 04:18"... Haha, du och jag... En timme senare än vanligt? 

Man förstår faktiskt ingenting. Sanningsministeriet? Någon på Interaktiv Säkerhet som tagit rast, de där tråkiga timmarna när ingen annan är vaken? Eller sitter min trognaste, ev. ende? läsare på andra sidan jordklotet?

Tidszon  är en nätsida där man enkelt kan se vad klockan är i andra delar av världen.

När är det mest sannolikt att folk läser skolbiblioteksbloggar? Skulle inte tro att någon läser Skeninge skolbiblioteksblogg på arbetstid. Så efter middagen, kanske någon gång mellan 20.00 och 21,30. Om då bloggadministrationen registrerar en träff, vanligen efter 03,00, måste alltså läsaren vara omkring 7 timmar efter.

Centralamerika, centrala Nordamerika, västligaste Sydamerika, således...

Alla tecken tyder således på att bloggen har världsrykte!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Konsten att sälja - med berättelser

Om vi vill göra affärer - sälja någon form av vara eller tjänst, kan man endera börja konkurrera på en befintlig marknad om en befintlig kundkrets, t ex försäljning av böcker, gurkor eller korv, eller hitta på en ny produkt, eller skapa ett köpsug som inte fanns tidigare. Det finns företagsekonomiska modeller som åskådliggör hur pris, efterfrågan och utbud samvarierar, dvs på en marknad där priset styr; billigast vinner, alltså den med den mest rationella produktionen. Det är den mekanism som styr eller tvingar företag till ständiga rationaliseringar.

Alternativet, för den som inte klarar av eller vill konkurrera med priset, är att försöka skapa berättelser om produkten eller passa in produkten i en lämplig befintlig berättelse, som ger produkten vissa s.k. "mervärden" för den tilltänkta konsumenten. Det kan t ex vara lokal förankring, man vill vädja till patriotism eller annan form av gruppsolidaritet, identitet etc. Eller så vill man vädja till konsumentens vilja att känna sig god eller duktig, t ex i hälso- eller miljösammanhang. Och de konsumenter som inte självmant vill "göra rätt för sig", dem kan man ju alltid försöka skrämma till lydnad/konsumtion; genom att måla fan på väggen. Hot och oro är verkligen "big business". Basvaror, som korv, gurka, cyklar och bilar, köper folk bara till en viss gräns. Men oro, hot, skam och dåliga samveten är som en bottenlös brunn, de kan förmå eljest rationellt tänkande människor att betala tills plånboken är tom. Ja, bryr folk sig inte för egen del så är det effektivt att ta "gisslan", bildligt eller bokstavligt. Vi måste ju tänka på barnen eller kommande generationer eller djuren osv. Fundera gärna över om det finns någon principiell skillnad mellan utpressarens och "mervärdesskaparens" metoder.

Om vi inte kan eller vill konkurrera med priset behöver vi alltså en berättelse om vilka andra värden som vi kan locka eller hota konsumenten med. Miljövänlighet, nyttighet, högtstående moral, "hippfaktor"; och för att tricket ska fungera krävs det förstås en fond av miljöhot, hälsorisker, omoral eller skamlig töntighet att skrämma med eller pådyvla konkurrenterna. Steg 1 är alltså att skapa eller underblåsa en berättelse som man, med ett "pejorativt" uttryck, kan profitera på, som lockar de välviljande eller godtrogna och / eller hotar de likgiltiga eller skeptiska. Steg 2 blir sedan att skapa ett certifieringssystem, en byråkrati, som kan garantera att produkten eller produktionen av produkten verkligen skapar de värden som utlovas, för att ge produkten trovärdighet.

Ofta kan certifieringen i sig också fungera som en spärr mot ocertifierade produkter på marknaden. Man försöker göra certifieringen obligatorisk för alla i branschen eller tvinga alla att betala för den. Både hotberättelsen och certifieringen har många beröringspunkter med maffiaverksamhet. Jämför även RFSL:s hbtq-certifiering av offentlig verksamhet som exempelvis bibliotek.

Det är så tekniken, mekanismerna fungerar.Tekniken i sig är varken ond eller god, men naturligtvis kan mekanismerna utnyttjas av alla - trohjärtade och illistiga, Bandidos lika väl som anhängare av ekologisk odling. Och vem är god och vem är ond... egentligen?

Den som ska fostras till att bli "en kritiskt tänkande individ" måste väl rimligtvis informeras om hur marknadsföring fungerar, och kanske om hur samhällsproblem som på detta sätt kan utnyttjas av kommersiella krafter kan marknadsföras på ett helt annat sätt än andra problem.


Annica von Ahn har nyligen gjort ett examensarbete vid BHS, "I betraktarens ögon", som irriterande nog fått underrubriken "En studie av begreppet Greenwashing inom svenska livsmedelsföretags gröna marknadsföring". Det handlar alltså om organisationer som försöker slå mynt av konsumenters vilja att göra gott för miljön, att sälja på människors engagemang och oro utan att, kanske, ha "den korrekta" ideologiska övertygelsen... Naturligtvis borde fenomenet kallas "grönmålning" på svenska, med den närliggande associationen till skönmålning. Och naturligtvis uppfattar miljöengagerade det som hotfullt ifall en cynism mot miljömärkningar skulle sprida sig bland allmänheten.

Följande sex eller sju fula trix presenteras i studien:

 - Förtiga nackdelar, (dvs ensidigt urval av fakta),

            - Eller skryta med att vara bra inom produktområdet, när hela produktområdet egentligen är en miljöbov,

- Ge påståenden som inte kan beläggas,

- Man kan genom vaga påståenden ge en missvisande bild utan att ljuga,

- Falsk miljömärkning (där certifieringssystemet inte är oberoende av producenten),

- Irrelevanta påståenden, som att framhålla positiva fakta som i själva verket gäller alla i branschen eller är lagstadgade, eller

 - ge falska påståenden.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Skolbibliotekariens roll... igen

"Skolbibliotekariens roll i lärandemiljöer" (7,5 hp) heter en ny kurs på " fd BHS".

Kursen beskrivs på följande sätt: 

 Centrala områden i kursen är didaktik och villkor för lärande, teoretiska- och multimodala perspektiv på lärande, lärandestilar, ledarskap i klassrummet och samverkan med andra yrkesgrupper. I kursen planeras ett undervisningstillfälle med fokus på hur mål formuleras i utbildningssammanhang och hur formativ återkoppling samt utvärdering synliggör lärande. Deltagarnas erfarenheter från egna verksamheter och problemställningar kring skolbibliotekariers undervisning kommer att forma en del av kursens innehåll.

Och målen är bl a att eleverna ska erhålla praktiska färdigheter i att

1 Med utgångspunkt i forskning och den egna verksamheten planera och genomföra undervisning utifrån lärandestilar och perspektiv på ledarskap. 2 Presentera planerad undervisning inom det egna expertområdet. 3 Presentera och motivera genomförd undervisning. 

För detta finns följande kurslitteratur:

Jensen, M. (2016). Lärande och lärandeteorier: om den intentionella människan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur. (306 s.)

 Klipfel, K.M. & Cook, D.B. (2017). Learner-centred pedagogy: principles and practice. London: Facet Publishing. (175 s.) 

Gärdèn, C. (2017). Skolbibliotekets roll för elevers lärande: en forsknings- och kunskapsöversikt år 2010-2015. Stockholm: Kungliga biblioteket. (68 s.).

 Ogden, T. (2017). Ledarskap i klassen: praktik, teori och forskning. (Upplaga 1). Lund: Studentlitteratur. (164 s.)


Min kommentar. Frånsett Gärdéns text tycker jag det ser ut som texter som ska ge en snabbkurs i hur man undervisar. Men är det egentligen den rollen skolbibliotekarien ska eftersträva eller godta? En extralärare, med bred allmänbildning, möjlig att sätta in lite varsomhelst i skolans arbete? Naturligtvis är det rektorernas önskedröm. En ny chans för avdankade lärare. Men om man nu är så väldigt glad i att undervisa, varför utbildar man sig då inte till lärare? Är det rimligt att skolorna kräver undervisningskompetens hos skolbibliotekarier? Att undervisningserfarenhet väger tyngre vid nyanställningar än informationskompetens? I så fall är det kanske lämpligare att skolbibliotekarieutbildningen sker som en tilläggskurs vid lärarhögskolorna än vice versa? Ja, så slipper vi som inbillade oss att vi kunde göra nytta i skolvärlden som resurser för lärare och elever men som aldrig frivilligt skulle vilja hålla några lektioner... gå och tro att vi någonsin skulle få något jobb i skolan.

Varför kan det inte bara räcka med att behärska och vara en resurs inom informationsförsörjning, boksamlingsskötsel och läsfrämjande?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Om livets gång (och Armand Duplantis)

Förra söndagen såg jag nya Mamma Mia-filmen. Igår såg jag på tv Armand Duplantis ta 6.05. Och däremellan avgjordes EM på 1500m. Allt hänger ihop.

Mamma Mia spelar på att allt går igen. Vi blir äldre. Tiden går, och den far olika hårt fram med olika personer, men livet går vidare, det föds nya generationer, som utsätts för samma typ av frestelser, prövningar och händelser som de tidigare. Och i just detta kan vi känna upplevelser av gemenskap även med dem som inte längre finns kvar, som tidigare generationer. Den här typen av historier är bra på att beröra, det är "gripande". Serverar man sedan historien med musik e.d. som spelar på nostalgi så blir det ju svåremotståndligt.

Just denna typ av information kan ju också vara en framgångsfaktor. Den som vet mest om vad som hänt tidigare vinner.

Vid OS 1948 gick Henry Eriksson fram efter 800 m och drog musten ur övriga fältet.

Vid OS 1996, gick Morceli till täten efter 800 m och kunde vinna överlägset. 

Vid OS 2000, försökte El Guerrouj göra om bedriften, men blev nerspurtad av Ngeny.

Vid OS 2004, se  youtubelänken, gjorde han (E.G.) ett nytt försök, gick fram efter 700 m i ett lopp som passerat 400 på 60,4 s, och 800 på 2,01,9, och precis som 2000 blev han ordentligt utmanad på upploppet.

EM 2012 vann Henrik Ingebrigtsen på upploppet. EM 2016 vann Filip Ingebrigtsen på upploppet.

Vilken 1500-metersberättelse skulle vi få i år? Resultatet blev alltså detta, med 400 på 59,9 och 800 på 2,01,4, som en korsning av Mamma Mia, OS 2004 och EM 2016. 

I rollen som El Guerrouj - Jakob I. I rollen som utmanaren - Lewandowski.


Jag var en gång i tiden avlägset bekant med Armand Duplantis mor. Dvs vi är jämngamla, vi tävlade på samma idrottsevenemang och så småningom gick vi på samma gymnasieskola och det hände att jag deltog i friidrottsgymnasiets träningar, men jag kan inte minnas att vi någonsin pratade med varann.

Skulle jag råka möta Helena idag skulle jag inte känna igen henne. Men när jag såg Armand på tv igår, tyckte jag mig känna igen Helenas mun, sådan hon såg ut på 80-talet, i Armand. Noterar också att Armand är bara några få dagar äldre än min egen äldsta dotter.

Det finns två musikvideor som på ett ganska raffinerat sätt beskriver just detta:

Först Niagara: La fin des etoiles (från 1992) - Min generation regerar världen, står på en bergstopp och viftar med armarna och ingen 40-talist finns ens inom synhåll. Sedan går det några år... inte alls många, och sedan händer detta. (Muriel Moreno: Tout va bien si j´emite dy spenser.)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg