Det kom ett brev med posten...

"Så påverkas du av valresultatet - Med Dagens Nyheter får du källkritiska nyheter om valåret 2018."

Ja, josst preseiss...  Och samma dag hör jag på lokalradion att det är "källkritikens dag" och i inslaget tar man särskilt upp amerikanernas president, Trump, som ett avskräckande exempel på dålig källkritik. Ja, det är ju det jag säger; det är med avskräckande (varnande, sedelärande etc.) exempel och värdeladdade ord som världen styrs. Jag hade för mig att jag skrivit om värdeladdade begrepp i höstas , men märker nu att jag i min iver eller affekt lade mig på en nivå som nog förutsätter vissa grundresonemang som kanske blev hängande då.

Så, låt mig göra ett nytt försök att förklara begreppet värdeladdade ord, utifrån exemplet "hållbar utveckling":

Att utnyttja värdeladdade ord är en effektiv härskarteknik. Lansering av värdeladdade begrepp är ett sätt att skaffa sig problemformuleringsinitiativ. Det skall vara lätt att känna att: jo, det ställer jag upp på! Och samtidigt så otydligt att det kan användas till vad som helst som passar avsändarens syften. Smaka på orden! Hållbar! Utveckling! Vem vill vara emot hållbar utveckling? Uppkommer det ingen misstanke i er att det kan vara ett pr-trick?  Det är svårt att formulera ett slagordsmässigt alternativ eller motsatsord. Ska man opponera mot positivt värdeladdade ord som hållbar utveckling krävs det omfattande och ibland invecklade förklaringar som alla inte har förmåga eller intresse att ta till sig. Och det är ju själva poängen.  HU är alla goda ting; allt som är snällt kan du stoppa in i det begreppet. Och vem vill inte vara för det som är gott och snällt? Mångfald! ekologisk! biologisk! naturlig! naturen! kultur! mångkultur! Agenda 21! Fair Trade! Och har du väl en gång lyckats etablera ett positivt laddat ord i samhällsdebatten kan de kommersiella krafterna haka på och då har du ett självspelande piano. Marknadsföring går ju ut på att hitta positivt laddade begrepp att haka fast varumärket i. Så växer det upp en certifieringsindustri för att styra upp användningen av de värdeladdade begreppen. 
På motsvarande sätt fungerar förstås också negativt värdeladdade ord: motståndare! hat! fientlig! varghatare! näthatare! främlingsfientlig! Förnekare! Meningsmotståndaren skall stigmatiseras, mobbas, förmås att skämmas för sin ståndpunkt, isoleras. Inga goda egenskaper skall kunna förknippas med motståndaren. Polarisering. Häxjakternas grogrund. Det är ett fult spel.

Vad som nu händer är alltså att begreppet "källkritik" utvecklats till  årets modell av "hållbar utveckling". Ett positivt laddat begrepp som olika intressen slåss om att utnyttja för att flytta fram sina egna positioner. Det kan t ex vara forskarsamhället (t.ex Emma Frans), journalistiken (DN eller lokalradion) eller en viss politisk eller värdegrundad agenda (antitrumpkampanjerna). De försöker alltså kidnappa det positivt värdeladdade begreppet "källkritik", göra det till sitt. Varje gång ni hör begreppet källkritik så ska ni tänka på hur bra det är att DN finns eller hur usel Trump är. Och ju mer det talas om källkritik, desto bättre är det alltså för dem som vill dra nytta av det. Och när nu den professionella eller traditionella journalistiken är part i målet och i så hög grad sitter på problemformuleringsmakten så ska det mycket till om några motröster ska få komma till tals. Det blir ett "självspelande piano" som har alla förutsättningar att eskalera till en samhällelig panik.

Därmed naturligtvis inte sagt att vi inte ska vara källkritiska. Naturligtvis ska vi vara källkritiska, men vi måste vara extra vaksamma mot de krafter som försöker utnyttja källkritikens värdeladdning för sina egna syften, och som sagt, försöka ge fenomenet eller problemet rimliga proportioner.

Angående journalistiken kommenterade jag den kort i höstas här.  Men läs ännu hellre Alexander Bards tuffa formuleringar i Resumé .