Om

En personlig blogg om skolbiblioteksrelaterade frågor från Skänninges horisont. Har ingenting med Skänninges kommunala skol- eller folkbibliotek att göra.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från september 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Frans återkommande exempel (klimatet)

Emma Frans fortsätter med sina tveksamma klimatpåståenden i Kjellkritik .

Nu säger hon följande, 5:20 in i programmet:

"Kritiskt tänkande handlar ju inte bara om att avfärda allt man hör som trams, utan det handlar ju också om att faktiskt kunna tro på de saker där vetenskapen faktiskt är i stort sett samlad, som t ex när det kommer till att människor bär ansvar för klimatförändringar osv. Man är inte kritiskt tänkande om man avfärdar sådana påståenden som trams, utan det handlar om att kunna värdera vad som stämmer och vad som inte gör det."

Konsekvensen av Frans resonemang blir alltså att den som vill påverka opinionen i en viss riktning framför allt bör vinnlägga sig om att framställa vetenskapen som "i stort sett samlad" för den ståndpunkt saken gäller. Eller kanske ännu mer intrikat: Hävda att vetenskapen är "i stort sett samlad" i en helt okontroversiell fråga, men som alla förknippar med eller uppfattar som ett stöd för en helt annan fråga, som t ex att klimatförändringar skulle vara alarmerande eller kräva omedelbara åtgärder.

När det gäller var vetenskapen faktiskt står angående klimatförändringar har Staffan Mörner förklarat saken på ett sätt som jag uppfattar som mer trovärdigt än Frans återkommande insinuationer. Döm själv här .

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Har någon någonsin avrättats för att ha hävdat att jorden är rund?

Okej, jag fortsätter lyssna på radions Kjellkritik. I senaste avsnittet sade programledaren något som fick mig att haja till, som jag uppfattade det hävdade programledaren att det funnits människor som en gång blev avrättade för att ha sagt att jorden är rund! I mina öron lät det ju som något som nog borde kunna vara en myt.

Men med UR-play  går det ju guskelov att kolla om man verkligen hörde rätt:

Detta är vad Kjell faktiskt sade (41:09 in i programmet): "...Samtidigt också lite jobbigt, när man blir... När man är konspiratorisk, för då kan man ju tänka sig: Det är ju folk som har blivit avrättade för att de har sagt att jorden är rund, en gång i tiden. För så var ju tvärtom då, och då känner man sig: vem har egentligen rätt? Det är väl där någonstans det här slitsamma i ens medvetande börjar någonstans... eller?"

Okeej... vad han faktiskt sade var alltså att folk som är konspiratoriska kan tänka i de banorna...

Men det är ändå svårt att frigöra sig från misstanken att Kjell faktiskt tror att människor verkligen blivit avrättade för att ha sagt att jorden är rund eftersom myten inte togs upp till granskning i programmet.

Nåja, jag hittade en engelskspråkig wikipediasida (länk) som jag tyckte var rätt intressant i ämnet.  

Sensmoral: Det är nog inte ovanligt att man tror sig höra saker som faktiskt formulerades helt annorlunda!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En sedelärande historia, om "Victory"

Åh... Det var hösten 2000. Vi var en ung familj, äldsta barnet i 1-årsåldern. Om dagarna gick jag en styckningsutbildning; vi var 6 elever som stod i en dalakällare och skar kött och lyssnade på närradion. De hade en topplista där Bond var långliggare med "Victory". Det var väl en miljö som begrep sig på fiolmusik, antar jag. Det har av någon anledning blivit så att jag förknippar den där vintern med den där låten. Vad "Bond" var för ena tog jag aldrig reda på då... men jag lade i alla fall namnet på minnet. Ja, långt senare kom ju så Youtube.

Jag läser toppkommentaren på Youtube, en sign. "Luc Leon" skriver (jag översätter):

Tårarna rinner... och jag skakar, för jag lyssnade på den här låten för 14 år sedan och jag visste inte vad den hette, ända sedan dess har jag tänkt på den här låten och jag visste inte namnet eller hur jag skulle hitta den... detta är den bästa dagen i mitt liv, tack så mycket.

Sign. "Araf": "Hur hittade du den?"

"Luc Leon": "Jag diskuterade med en vän om musik som man inte minns och jag nämnde för henne om en fiollåt och hur svårt det var för mig att leva utan den, för jag hörde denna låt bara en gång och jag var nära att ge upp, efter så många års sökande... men hon uppmanade mig att göra ett sista försök att hitta den, och jag började med att göra samma sak som vid alla tidigare försök, skrev "violin songs" i Youtubes sökfält... "modern violin songs" och plötsligt ser jag "Bond - Explosive". Och jag tänkte... "Det är inte samma låt men det är något bekant med ljudbilden..." och jag fortsatte söka efter fler låtar med Bond och så hände det! Jag vet att det inte är så märkvärdigt för många, men jag har verkligen tänkt på den här märkliga låten väldigt länge, jag är så lycklig för att ha funnit den, för jag hade inget annat än ljudet och fiolerna, ingen annan möjlighet att komma på namnet... LÅTEN HAR FÖRFÖLJT MIG I ÅRATAL."

Ni ser mönstret: Någon saknar något så väldigt mycket. Och så återfinns det saknade! Lyckliga slut! Jag tyckte faktiskt det var rörande... Är det bara jag, eller?

Dagens lärdomar

- Det kan vara svårt att sätta (sök-)ord på ljud.

- Längtan är en attans effektiv krydda i historieberättande, och det kan i lyckliga fall handla även om annat än familj och vänner... ja till och med om information.

- Om du kört fast i ditt informationssökande - ge inte upp. Pröva alternativa sökord. Bolla problemet med en bekant.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Medkänsla och sentimentalitet

Jag läser vidare i Den svenska litteraturen... märkligt nog skrivet Den Svenska Litteraturen; lika språkvidrigt som smaklöst, jag antar att det är den grafiska formgivaren som tillåtits löpa amok.

Hursomhelst: Sent 1700-tal; förnuftets, upplysningens epok håller på att ersättas av romantiken. Här finns ett utmärkt stycke av Horace Engdahl om den sentimentala eller känslosamma texten som blev tidens mode. Det är de starka känslorna som anger tidens ideal. Att kunna framkalla gråt och skratt var viktiga kvalitetsmarkörer. Medlidandet var en känsla eller karaktärsdrag som tidens författare gärna utnyttjade eller exploaterade. 

Tidens populära teman var, för det första, Trängda, oskyldiga unga kvinnor i nöd (förförare, elakt folk, naturkatastrofer etc), för det andra, familjeband (t ex återförening eller försoning mellan föräldrar och barn), samt, för det tredje, generositet (endera i form av bortskänkande av egendom eller förlåtelse). Engdahl skriver:

"De känslor sådana scener rörde upp riktades både utåt och inåt. Dels var de en del av en medlidandemoral, byggd på idén om hjärtats naturliga godhet. Dels var de en form av självnjutning. En raffinerad narcissism blandar sig i intresset för de olyckliga. Genom att följa den utsatta möns öden, genom att bevittna familjebandens (och fadermaktens) bekräftelse, genom att delta i förlåtandet av brottsliga, gavs läsaren eller åskådaren tillfälle att uppleva sin egen godhet. Det är grunden för all sentimentalitet. Denna upplevelse påkallar inte aktiv handling utan snarare ett förnyat försjunkande i känslor, och är därför idealisk som litterär stimulanskälla" (1988/1997, s. 167).

Vare sig medkänslan är äkta eller en självförhärligande fasad så är den tydligen, tycks Engdahl mena, en företeelse som textförfattarna, då som nu, kan utnyttja och därmed skapa ett sug efter liknande texter och upplevelser. Engdahl frammanar ju närmast en bild av läsaren som en godhets- eller känslonarkoman. Samtidigt är väl också medkänslan en medfödd, naturlig del av vår mänsklighet, vår mänskliga natur. Det gör den också så tacksam att utnyttja. Och i förlängningen kan man fråga vad som händer med en medkänsla som ofta blir utnyttjad.

Nå, hur skriver vi för att spela på de sentimentala strängarna idag? En huvudperson som det är lite synd om - kan väl lika gärna vara ett gulligt djur med stora ögon (Disney) eller miljön, regnskogen etc. Eller de stackars flyktingarna eller vemsomhelst som inte är medelålders svenska män.

Familjeband fungerar ju fortfarande. Tänk på Mamma Mia, "Jag och min far " eller "Strövtåg i hembygden". Ja, om det är sentimentalitet vi eftersträvar fungerar det kanske även med hembygd, hemlängtan, saknad och nostalgi. Schablonbilden av den finska sentimentaliteten är ju just sådan.

Förlåtelse fungerar säkert fortfarande men det är kanske tveksamt om materiell generositet har samma effekt i dagens överflödssamhälle. Kan man tänka sig några andra, tidsenliga former av ädelmod (för textproducenter)? Å andra sidan har vi ju hela organisationer som gjort det till sin affärsidé att  trigga och ta hand om ädelmodiga, samhällsengagerade personers generositet.

Jag har även läst en recension av en avhandling av Karin Strand: "Känsliga bitar"  - om sentimentala schlagertexter, med exempel som Sven-Olof Sandberg, Bertil Boo och "Snoddas" Nordgren. De tillhör ju redan en annan tid, men jag vill ändå gärna slå ett slag för "Snoddas" vän och artistkollega Arne Qvick som liksom förmår ta sentimentaliteten till nya nivåer, hör t ex denna länk . Strand tillägger naturromantiken som ett viktigt tema för den sentimentala schlagern, vilket även är ett vanligt tema i Qvicks repertoar.

Så, försök nu skriva en dikt utifrån de teman vi tagit upp, eller en fiktiv journalistisk text som talar till läsarens medfödda sinne för medkänsla.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Några angränsande fält att slå klorna i

Ja, så klart. Efter gårdagens postning där jag försökte tacka för uppmärksamheten har jag naturligtvis inte fått en enda träff. Så straffas hybris.

Biblioteksutbildningens B&I-vetenskap visar egentligen inget intresse för informationen som sådan. Vi läste visserligen en kursbok om källkritik på utbildningen, "Källkritik på internet", men för en bibliotekariesjäl är det något enerverande anekdotiskt över de texter som utger sig för att handla om källkritik. Var finns systematiken? 

Jag skulle vilja se någon form av klassifikation eller åtminstone förteckning över de olika slag av information eller desinformation som finns. För vad har man för nytta av en källkritisk granskning utförd efter konstens alla regler om det är vetenskapsmän, riksradion eller myndigheter som skickar ut osann, tendentiös eller vilseledande information?

Jag är intresserad av dramaturgi, men då är jag inte bara intresserad av hur en bra historia byggs upp, utan också någon sorts typologi över vilka olika slags berättelser som finns. När nyhetsförmedlarna börjar bygga dramaturgiskt medvetna berättelser av nyhetsstoffet måste det vara en uppgift för t ex bibliotekarien att visa detta. Här kommer vi alltså in på sådant som "härskartekniker", retoriska grepp, logiska felslut och andra typer av medvetna eller omedvetna manipulationstekniker, tankefel och misstagstyper. Vad är det för mekanismer som gör vissa berättelser så effektiva? Tänk t ex på askungesagan, S:t Göran och draken / det onda mot det goda, vi mot de andra, skräckhistorien, domedagsberättelsen, hjältesagan, den sedelärande berättelsen, snyftaren...

Vad är det för mekanismer som styr journalistiken, politiken, näringslivet eller den kulturella smaken, och hur uppkommer en "tidsanda"? Vem vänder vindarna? Hur skapas en moralisk panik eller en masshysteri eller masspsykos? Är det förmätet att vilja hitta en systematik för dessa mekanismer?

Om en av bibliotekariens roller är att hantera information om information, så är ju en annan att systematisera. Dokument är bara en typ av information som kan systematiseras. Att skapa ordning ur kaos är helt enkelt bibliotekariens uppgift i samhället.

Carl von Linné hade således, med denna definition, en bibliotekariesjäl.

Jag läser i Den svenska litteraturen (bd II) om Linné som på sin ålderdom försökte systematisera olika former av "gudomlig rättvisa", dvs hur syndarna får sina rättmätiga straff... "Förblindad av denna ordningslidelse", detta "tvång att finna sammanhang och system"...

Ja, tanken svindlar förvisso, men kanske bör man vara på sin vakt mot överdrifter även på systematikens område!?


Och förresten: 

En sanning kan behöva ändras

Skrönor för vår tid

Lätt att se att fakta ändras

Nya meningar tar vid ...

(Callis, Oakey & jag)


... Är det ett hot eller en möjlighet?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg