Intermedialitet är ett något luddigt begrepp som tycks ha flera betydelser, enligt Wikipedia tycks huvudbetydelsen vara att fler än en medieform används vid ett berättande. Då skulle alltså en musikfilm vara ett intermedialt fenomen, eftersom musik och bildberättande mixas. Själv föredrar jag kanske att använda begreppet i en mer speciell betydelse: när ett verk överflyttas från ett medium till ett annat. Ta följande citat:


"Askungen direkt från Göteborgsoperan

Direkt från Göteborgsoperan sänder P2 Askungen av Giacchino Rossini med Göteborgsoperans kör och orkester under ledning av Kjell Ingebretsen. I denna uppsättning av Askungen skruvar regissören David Radok rollerna mot ett milt vansinne och här finns ett flöde av pulserande vital och generös musik av yppersta Rossinimärke. (...) P2 kl 18.00"  Borås Tidning 11/3 2006, s. 53.


Vi har alltså en tidningsblänkare om en muntlig berättelse (folksaga) som nedtecknades i en sagosamling, för att senare omvandlas till en opera som sedan återutsändes i radio.

Man skulle kunna tänka sig ett koordinatsystem, där olika medier utgör olika nivåer på y-axeln.  Då skulle man i så fall kunna betrakta tolkningar av texten, temavariationer, tillägg, förvanskningar, parodier etc som förskjutningar på x-axeln.

En annan sak man kan fundera över är hur berättelsens motiv förhåller sig till historien. Är det t ex självklart vilket motiv som utgör historiens huvudtema? Måste det finnas ett huvudtema? Uppfattar alla konsumenter/användare en enkel berättelse på samma sätt?

Jag gjorde en gång en mycket enkel frågeundersökning om vilka moment som måste ingå för att det ska vara en askungesaga. Svar: 1) Fattig flicka som blir upphöjd till drottning; t ex kungen och Silvia. 2) Från en svår barndom / någon det är synd om till ett lyckligt slut. 3) Någon som har det eländigt får det bra, lyckligt slut. Det bör vara lite osannolikt. 4) Skorna, att de bara passar på en enda person. 5) En Askunge, pumpa, näktergal, glassko, svår barndom, lyckligt slut.

Enligt Bonniers svenska ordbok är en askungesaga en "historia om hur en person från en blygsam början kommer sig upp till rikedom eller berömmelse".

I "Hur man hittar sagor" (Btj, 1963) listas 9 sagor som anses följa samma motiv; förutom Askungen: "Hon som var satt att vakta brasan", Karin Spjälkjol, Kråkskinns-Maja, Kråkskinnsmajsa, Den lilla guldskon, Lilla Lussileja, "Silverklädningen, guldklädningen och diamantklädningen" samt Sävkappan.

I kommentarerna till Svenska folksagor (Gidlunds, 1981) framgår att den finländske sagoklassificeraren Aarne hänför Askungen till samma kategori som Kråkskinnsmajsa, dvs det motiv Aarne då tar fasta på måste vara det upprepade bortflyendet från beundraren. Vi ser alltså dels att det finns en uppenbar skillnad mellan sagoforskarens klassificering och ordbokens definition av begreppet askungesaga. Dels att ordbokens definition inte tycks delas av 40% av de tillfrågade i min undersökning.

Jämför följande reklamtext: "Som "Den fete längst bak" i Take That var han uträknad och hånad. Stämd på miljontals kronor, utblottad, deprimerad och drogberoende. Du kommer att dö om du inte söker hjälp, varnade vännen Elton John, Idag är Robbie Williams världens störste popstjärna och fri från drogerna. Inom loppet av bara 3 timmar såldes alla 1,6 miljoner biljetter till hans världsturné 2006" (baksidestext till "Robbie - en superstjärnas väg från botten till toppen"). Enligt ordboksdefinitionen således en klockren askungesaga.

Samtidigt måste vi väl också medge att det ligger något i svar 4 och 5 som fastnat för bl.a. skotemat, och vidare kunde man väl uppfatta Askungen framför allt som en i raden av historier med elaka styvmödrar.

Om man t ex tar fasta på styvmoderstemat så torde alltså Snövit och "Hans och Greta" befinna sig i Askungens närhet på x-axeln. Vidare ut i geografin (djupdimension?) ser vi att Hans och Greta gränsar till Pomperipossa som i sin tur gränsar till exempelvis Pinoccio osv.   Tillsammans får vi en tredimensionell bild av en berättelsernas värld där man vidare kan tänka sig en tidsdimension där ev "Lilla Rosa och Långa Leda" kanske kan tolkas som den logiska fortsättningen på Askungen.

Alltså:En historia byggs upp av flera olika teman, eller motiv. Varje motiv kan teoretiskt/geografiskt placeras in i en omgivning av likartade historier som innehåller samma tema. Vad historieberättande går ut på, är alltså att på ett elegant sätt binda samman några olika motiv / byggstenar till en intressant helhet, som i sin tur kan presenteras i olika medier.